I take a breath and pull the air in 'til there's nothing left

Jag har en slags... ovana. Ja, jag vet inte hur jag bättre ska definiera det. Jag kan nämligen absolut inte äta utan att antingen 1) prata med någon, 2) läsa, 3) se på tv. Att bara sitta ensam vid ett bord och äta mat ger mig lite ångest bara jag tänker på det. Okej, kanske inte en särskilt jobbig ovana, det håller jag med om - men, nu när jag bor själv är det faktiskt en aning störande. Eftersom det aldrig finns någonting på tv sitter jag istället vid datorn och käkar, och det känns helt enkelt inte klockrent att sitta och klicka runt på Facebook med en tallrik i knät (speciellt inte klockan kvart över elva på kvällen, men jag var såååå hungrig!). En serie - fine, det är ju nästan som att se på tv, då försvinner lite av sitta-vid-datorn-skammen. Men, då ska man ju ha en serie att se på, också. Helst en man inte redan har sett. Och nu är det ju så att jag redan sett alla How I Met Your Mother, House, Heroes, Scrubs, Lost, O.C., My Name Is Earl, Family Guy, Hidden Palms, American Dad, C.S.I. Las Vegas (gillar inte de andra), That '70s Show, and so on, and so on...

Alltså: Jag behöver en ny serie. Att äta till.

Jag har kollat de första avsnitten av ett helt gäng serier och behöver bara bestämma mig för vilken av dem jag ska följa. "The Nominees are"... Studio 60 on the Sunset Strip, Veronica Mars, Weeds, Arrested Development och gamla hederliga Gilmore Girls. Just nu lutar det åt att det blir de två första alternativen som får slåss om att bli mina matkamrater, men har ni fler tips är ni varmt välkomna att ge dem!

(Ja, jag vet att det är jättemånga av er som precis som jag inte kan kommentera. Blogg.se hälsar att det har med säkerhetsinställningarna i webläsaren att göra, jag vet inte om de har rätt. Säg till om ni fattar hur man ska lösa problemet.)

She's running all the time, she's running blind



Oh
Maggy.

Kulturnatten, del 1


























First you fade into the background


THIS IS ENGLAND.



Igår var det dags för den årliga Kulturnatten att gå av stapeln här i Norrköping. Jag var mindre intresserad av själva evenemanget och mer av att både min pojkvän och min fina vän Sofia var i stan, men jag kan inte neka till att det var riktigt roligt att se Norrköping så levande!

Innan vi tog oss ut såg vi
This Is England, och ja, jag älskade den. Jag bryr mig inte ett dugg om att den är överhypad som tusan, det var en vansinnigt snygg film som berörde mig djupt, och det räcker bra för mig. Den inspirerade mig helt klart när det var dags att klä sig och ge sig iväg, och istället för klänning och heels blev det skjorta, höga jeans och herrskor. Jag är glad att jag klädde ner mig, för hela kvällen hade jag en känsla av att inte riktigt passa in, och den känslan brukar alltid förstärkas av att vara uppklädd. Fråga mig inte varför, det bara är så.







Svarta skjorta, H&M
Rött skärp, lånat av min kära vän Fanny
Mörkblå Cheap Mondays Skyscrapers
Blå strumpor med vita prickar, H&M
...och ja, sen blev det mina herrskor från Skopunkten också.

I will be there by your side

Jag på skoltoaletten med fantastiskt dålig hårdag!



Så får du min frisyr:
Ha självlockigt hår och lugg som kräver ständigt plattande. Tvätta håret det sista du gör innan du går och lägger dig på kvällen. På morgonen har du väldigt bråttom, och sätter upp luggen med spännen så att du får en ytterst osmickrande mittbena. Aaaand you're ready to go!

(Nej, jag tycker inte att det är så förfärligt. Då hade jag nog inte lagt upp bilden.) ;)

I've been sleeping with a cloud above my bed

Nu går jag iväg och hämtar min älskling på stationen. En hel helg med finaste!
Jag har det så bra.


I Los Angeles i julas...

Sjukt fantastiskt.

Åh vad roligt att det verkar som att jag kan bli av med lite prylar genom er, mina fina läsare. Och bara så att ni vet: det handlar egentligen inte om att jag har extremt mycket kläder (även om jag har löjligt många plagg jag trodde var "fynd", men som inte passade in i resten av garderoben och därför blev liggande). Snarare handlar det om att det känns vettigare att låta andra använda det jag inte har glädje av, istället för att alla hela tiden ska köpa nytt i affärerna och sedan inte använda dem... ja, ni fattar. Kanske som en början till någon slags virtuell "klädbytarkedja", till och med?

Självklart ska jag fota och lägga upp! Det är bara att jag inte har någon aning alls just nu om vad det egentligen är jag använder och inte. Det krävs mååånga timmars genomgång av alla tiotal lådor och kassar som står staplade ovanpå varandra i väntan på att någon gång tas upp och användas igen - nej, jag har inte slängt någonting på flera år, och hela tiden fylls det på med nytt... Alltså, så fort jag tar mig för att börja sortera så kommer det upp bilder! Men det här kommer såklart att komma upp kontinuerligt, nu vet jag ju att det finns ett intresse, vilket känns kanon. Och ja, ni Norrköpingsbor kan få en viss förtur - ni kan ju till och med komma över och prova!

Nu ska jag sitta och skriva filmmanus hela kvällen med vänner och några glas vin, efter att ha suttit och klippt ett radioprogram för lokalradion hela dagen. Det är faktiskt helt sjukt att jag får hålla på med allt det jag tycker är roligast i världen. Sjukt fantastiskt.

UnderbaraClara is the shit.

Okej, seriöst hörrni.
Jag vill bli av med kläder. Och skor.
En del är helt eller nästan helt nya, de säljer jag helst, om än billigt förstås.
Annat är använt, det ger jag gärna bort till den som vill hämta eller betala frakt. I stort sett alla kläder är i storlek 36 eller motsvarande, skorna i 37 eller 38. Orkar absolut inte hålla på och auktionera ut dem. Är det någon som är intresserad av att köpa/få lite prylar? Jag blir tokig på allt. Det är ju fina grejer, men jag använder dem bara aldrig. Och ja, det jag ger bort är ju sådant jag har använt, men jag tröttnar alldeles för fort.

Jag signar härmed upp mig på
UnderbaraClaras modemåttaförslag.

Därför att ni också behöver hitta nya bloggar.

Jag har inte förstått mig på det här med att "prenumerera" på bloggar. Förrän nu. And it's awesome!

Alla fina bloggar jag hittar tappar jag bort igen. (Jo, jag vet att det finns vanliga bokmärken, men... jag vet inte. Jag brukar bara inte använda dem.) Så nu läser jag typ tre bloggar om dagen. Jag vill ha mer.

Allså! Jag behövde hitta nya bloggar. Bloggar som inte ligger högst upp på alla topplistor eftersom de är så vansinnigt mediokra och lättillgängliga.
Jag gick in på
Bloggtoppen och började leta på sidan 5, klickade upp, kollade igenom. Jag letade efter personlighet, stilistiska kvalitéer, humor, stilkänsla, åsikter, kreativitet och vackra bilder. Gärna lite pretentioner, gärna höga ambitioner, eller också bara lite avslappnad självdistans.

Jag hittade det. Varsågod - här är mina 5 första tips. Nya kommer att dyka upp med ytterst ojämna mellanrum.



F a s h i o n F l a s h - Karoline som skriver är fantastiskt vacker, har snygg stil, är otroligt produktiv (åtta inlägg hittills idag, herregud), gör fina kollage och slänger in en del personliga inlägg som gör att det går att få kläm på vem hon är.



bookofmiri - Miri. Vilket fynd. Skitsnygg, inspirerande, rolig, konstig, modig, häftig, cool som tusan.



aenigma är ingen helt ny bloggbekantskap, men jag är glad att jag återfunnit henne. Jag tycker om hennes språk, hennes stil, hennes foton och teckningar. Ja, henne.



tigerlilys - Popmusik, vardag och mode. Klockren. Jag är lite sådär tonårskär i Felicia nu tror jag, hon verkar så bra att promenera med. Hon är 17 år, själv har jag inte riktigt fattat att jag inte är det längre.



Elinkan - Hittade jag inte genom bloggtoppen, utan genom Outfits.se. Och jag är helt såld. Mest för att hon syr själv, har världens grymmaste hår, snygga poser, en fantastiskt garderob, ett härligt krasst sätt att uttrycka sig... och inte verkar så jäkla fjollig. Ännu en 17-åring, men den här gången är jag lite för skraj för att bli tonårsförälskad. Elin känns lite för tuff för att vilja promenera med mig. Lite... ouppnåelig. På ett bra sätt. (Elin ligger faktiskt på stiliga plats 50 på bloggtoppen, så att ni vet. Men hon borde ligga högre upp. Betydligt högre upp.)

Bonus:

Sanna skriver nog ändå min absoluta favoritblogg. Det finns ingen härligare.

Bilderna kommer, naturligtvis, från respektive bloggar.

I don't know why she's leaving, or where she's gonna go

När jag var inne på Stockholmsgruppens hemsida och kollade på Ana N i inlägget nedanför blev jag lite småkär. I Alice K.

MY GOD, THAT'S A PRETTY FACE.

Och inte ens lik mig, kors i taket!








I give myself away for free today

Jag registrerade mig omedeblbart på Blogvertiser när jag läste om sidan på Hannas blogg. Om inte annat så för att folk blir så otroligt bajsnödiga när det kommer till att bloggare skulle tjäna pengar. Jag har aldrig tjänat ett enda öre på att blogga, men det har ingenting med principer att göra - jag orkar helt enkelt inte. Jag vill kunna strunta i att blogga när jag inte har lust, jag vill inte behöva ragga läsare genom poänglösa kommentarer i populära men lika poänglösa bloggar eller genom att länka till trista och skrattretande dyra Net-A-Porter-produkter (tihi) eller artiklar i dagstidningarna. Jag vill ägna den extremt dyrbara fritid jag faktiskt har till sådant som känns lustfyllt, inte till att administrera annonser. Det är det helt enkelt inte värt.

Det betyder inte att du inte ska tjäna pengar på din blogg. Tjäna så mycket du bara kan.

Men kom ihåg att inte sälja dig för billigt.

Som sagt - tihi. :)

For as long as you're here we're not



En internetbekantskap frågade just om den här flickan, Ana N (
Stockholmsgruppen), var jag. Okej, ni som verkligen vet hur jag ser ut håller förmodligen med om att likheten knappast är slående, men... Jag gillar tanken. Jag gillar verkligen tanken på att jag - under pseudonym - skulle poserat på omslaget av Cover, Jalouse, Tank och portugisiska Vogue.

Ana N. Hahaha. Det låter ju verkligen som en pseudonym, och en väldigt dålig sådan! "Hmm, jag är modell och behöver ett stage name eftersom jag egentligen heter någonting som inte går att varken komma ihåg, stava eller uttala. Tja, jag har ju blivit diagnostiserad med Anorexia Nervosa, hmm, Ana N... det är ju ett rätt bra namn!" Nej, Ana N, det är det inte.
Men du är väldigt, väldigt snygg. Det är jag glad över. Det gör frågan om ifall jag är du så mycket mer smickrande.

Ajöss och tack för fisken!

Jag skrev alldeles nyss mitt allra sista inlägg på Fatale.
Det fanns inte tid längre.
Självklart kommer jag att fortsätta att skriva här, i tid och evighet.

Övermatchat är det nya less is more.

Att matcha skorna med din väska är ute. Det nya är att matcha outfiten med tekoppen. Fanny gjorde det med stil, precis innan hon gav sig iväg till Paris. Bon voyage!


CRAVIIIIINGS!!!!

Viktigaste nyckelplagget i höst är utan tvekan Olof Palme-tröjan. Matchas bäst med avslappnade jeans och politisk övertygelse.


Jag rear ut min själ!

Jag har så vansinnigt mycket kläder som jag inte behöver. Som jag inte använder, någonsin.
Jag hatar att jag äger dem. Att jag har köpt dem. Att jag inte lagt de pengarna på något annat, låtit någon annan få chansen att köpa dem. Någon som faktiskt uppskattar dem.

Om någon med samma storlekar som jag skulle komma hem till mig precis just nu skulle jag gladeligen ge bort i alla fall hälften av alla kläder och skor jag äger.

Den nya, kramgoa Annika

Från msn:

"hittade en bild på dig & jake på facebook... där var du riktigt söt..."

(Här klagar jag lite på bilden, och på Henkes smak.)

"den framhäver dig på ett nytt sätt... du ser nästan lite human å kramgo ut, till skillnad från så många andra kyliga å uppnosiga bilder som i sig är snygga, men jaja"

Här är hon alltså: Den nya, humana, KRAMGOA Annika! (Som skriver om sig själv i tredje person.)


You will find the reasons that I can't sleep and you will still want me

Sitter och kollar runt i gamla mappar.
Hittar en av mina favoritegobilder of all times.

Los Angeles 2005, sent en natt, webcam.
Det är någonting i känslan som gör att jag inte kan släppa den.


But if you never try you'll never know

Idag:


Rosa kameran måste naturligtvis med ut och leka.




Det här är nog första gången någonsin jag ser en bild på mig själv i den här vinkeln. Och... förhoppningsvis den sista.


Fannys nya och äckligt snygga skor! Länge leve Myrorna.

...får hennes hjärna att ruttna...

Ni kan säkert själva räkna ut att jag är en person som gärna bildgooglar mitt eget namn. Dock har det alltid givit sjukt tråkiga resultat - sist jag testade var för ett par månader sedan, och då var jag bara med på en enda bild, där jag dessutom har knallgröngult hår och palestinasjal. Not my finest moment, jag var mitt i en hårfärgningsperiod på väg från mörkbrunt till blont (det blev helt okej till slut, men då färgade jag förstås tillbaka det). Men nu! Ojojoj. Eller, eh... jag är fortfarande inte med på särskilt många bilder. Däremot finns det mycket annat att fnissa åt bland resultaten. Jag bara måste bjuda på min absoluta favorit:


"En modesite för modiga"



Varför i hela fridens namn har jag aldrig snubblat över den här bloggen förut?!

Démode är ett mellanting mellan en modeblogg och en nättidning, och fokuserar på mode som är antingen nytt eller nyskapande. Otroligt intressant läsning för alla som längtar efter någonting annat än de vanliga trendtipsen, och en ren design som gör det ännu skönare att stanna kvar på sidan.

It's hard to be cool if you don't follow these rules



Hittade den här på
Fashionholics blogg, och inte en chans att jag lyckas hålla mig från att posta den även på min! Den är verkligen fantastisk. TV-journalistik på hög nivå! :D

Your Biggest Fan, a.k.a LEAVE BRITNEY SPEARS ALONE!



Jag är rädd för
Chris Crocker. Och extremt fascinerad. På något sätt personifierar han Den Kändiskonsumerande Ungdomen på ett sätt som känns både olustigt och intressant.

Och så är han ju fruktansvärt underhållande att se på, Chris.

Undrar var Britney själv tycker om videon? Förmodligen älskar hon den. Hon blir både försvarad och får massor av uppmärksamhet, genom en förnedring hon inte ens behöver utsätta sig själv för, eftersom Chris fixar det åt henne. För Britney, hon vill inte bli lämnad ifred, det är jag övertygad om. Vad hennes största fan än påstår.

Nostalgi och låg nivå.

OBS! DET HÄR INLÄGGET KOMMER ATT HANDLA OM IDOL.

Idol Idol Idol. Killarnas kval började uselt men tog sig mot slutet, de två sista sångarna gjorde faktiskt att jag satte mig lite mer rak i ryggen och lyssnade uppmärksamt, till skillnad från de tidigare som jag bara gäspat åt.
Christoffer och Daniel som potentiella Idolvinnare, nu när min favorit Rasmus åkte ut i slutaudition. All My Life, liksom! Jag var ju bara barnet när den låg på rotation hos Power Hit Radio och de andra skitkanalerna. Nostalgi OH YEAH!

Men ärligt talat börjar jag tappa intresset.

EDIT
________
Hur kan Christoffer Hiding vara så jäkla snygg i tv-rutan och se så vansinnigt... eh, ja, vansinnig ut på bild? Hem och öva framför spegeln, Christoffer. Jo, det hjälper.

EDIT 2
_________

ROligast ikväll för ju förresten när någon av killarna (var det Brothers-modellen?) sa "ja, lite konstruktiv kritik" och Gynning svarade "ja, lite konstigt, ja".

Wrap her up in the news of the world

First:

DAMN vilken snygg blogg!
Kolla in den. Couleur kallar de sig, dessa vackra, begåvade tjejer. Underbart.

Second:

Jag ser drogad ut!


(Ettor och) nollor.

Eeh? skriver om Copycat - igen!

Ja, verkligen trendsetters, folk har ju bara sprungit runt med pälsmössor på söder sedan typ 2001...

Vad är det med internet som gör att ironi tydligen är totalförbjudet?
Jag är inget stort fan av att vara sarkastisk, men herregud, krävs det gravallvar bara för att texten består av ettor och nollor?

Vad har du emot fjortisar, Alex?

Efter att en läsare som kallar sig "Rockvampyren" frågat mig vad jag tycker om Schulmans "modebloggsinlägg" läste jag i helgen en krönika han skrivit i Punkt Se. Passande nog visade den sig handla om just modebloggar, detta provocerande fenomen. Jag läste, och jag funderade över vad jag just läst. Och vet ni vad? Jag förstår inte hur någon kan bli upprörd över det han skriver. Det han beskriver är ju någon form parodi av de fördomar som finns kring modebloggar, inte modebloggarna själva. Jag kollar igenom Bloggportalens topplista och slås av hur få av bloggarna som faktiskt kan kallas modebloggar. De som skriver om "SUPERCRAVINGS!!!!!!!!!!" verkar framför allt vara 14-åriga flickor som roar sig med att blogga om fina kläder, och jag fattar verkligen inte varför en vuxen man som Alexander känner en sådan avsky emot dem. Min syster är 14 och älskar kläder, och om hon bloggade skulle hon förmodligen skriva om "cravings" och använda alldeles för många utropstecken i var och varannan mening. So what? Vad som helst som kan lindra tristessen och pubertetsångest utan att vara destruktivt är i mina ögon inte bara positivt, det bör uppmuntras. Jag ser mycket hellre att alla fjortonåringar bloggar om tunikor från Indiska än att de skriver hur mycket de hatar sig själva. Men det är tydligen bara jag.

I would do this again and again and again with you

I lördags var det fest. Födelsedagsfest till och med. Det var fantastiskt roligt - jag som aldrig festar fick i mig några urgoda sötsliskiga drinkar, kom fram till att människorna på festen inte var onda, och vågade till slut slappna av. Det var första gången på en hel evighet som jag festade tillsammans med min pojkvän, och det var verkligen på tiden! Vi hade nog en av de mysigaste helgerna någonsin. Det behövde jag.

Det absolut sämsta med festen var att mitt lag kom sist i Davids fruktade musik-quiz. SIST! Jag är alldeles för mycket av en tävlingsmänniska för att hantera ett sådant nederlag på ett värdigt sätt.


David, the birthday boy himself, var på gång.


Min Marcus vägrar alltsom oftast att vara med på bild. Varför? Ja, det är en gåta.


Jag vägrar däremot väldigt sällan vara med på bild.


Den ständiga partyminen... (Jo,
kolla!)


I övrigt så åt jag paella på Kungshallarna. Det kändes som att jag var femton år igen.

Copycat - igen!

Jag som tyckte att jag var så himla häftig i min nyinköpta pälsmössa från Myrorna. Ni kan ju ana min bestörtning när jag idag insåg att jag tydligen undermedvetet blivit inspirerad av skomärket Ecco, som tycker att "style is nothing without comfort". Sorry, Ecco - ni gjorde skorna jag hade när jag jobbade på McDonalds, och det kommer jag aldrig att kunna förlåta er för. Och vet ni vad? De var sjukt fula, OCH INTE ENS BEKVÄMA!

Tur att min päslmössa är så grym att den står emot alla Ecco-motgångar.

Jag är dessutom övertygad om att det egentligen är Ecco som härmat mig. Ja' ba' hade liksom paxat den för typ aaaaslänge sen! De måste fått nys om det på något sätt. Haha.


YAY FEST!

HEJ ALLA FINA MÄNNISKOR! JAG ÄR PÅ FEST! HURRA!!!!

(DVS, jag är inte död. Vilket jag vet att vissa av mina vänner tror om jag inte bloggar.)

COPYCAT!

Haha, vad härligt att jag anklagas för att "härma" min kollega Hanna för att jag la upp min fåniga video! Det är sant, hon gjorde det före mig. Helt sant. Faktum är att jag även härmar henne på många andra sätt, bland annat genom att lägga upp bilder på mig själv, ja, genom att blogga överhuvudtaget. Hon var helt klart långt före mig även där. Men vet ni, jag tycker att det är roligt att härmas! Dock känner jag inte att jag vågar vara lika öppen som hon och faktiskt prata på video - jag har inte kommit över stadiet där jag tycker att jag låter som en idiot när jag snackar.

(Lyllos Hanna, förresten, som har patent på att ladda upp videor. Hon lär bli sjukt rik när hon säljer YouTube.) :)

EDIT:
Annika undrade vad som hänt med min systemkamera, och det är ju en bra fråga. Svaret är enkelt; ingenting! Den mår så bra så. Dock orkar jag inte jämt släpa runt på den, och jag har velat ha en liten söt kamera som jag kan fota fula vardagsbilder med, i skolan, på stan och liknande. Den är jätteliten och väger ingenting och är ju som sagt rosa, och att den dessutom har en filmningsfunktion är ju bara jätteroligt. Så jag lovar, bilder med högre kvalitet kommer inte att sluta dyka upp!

I don't need heder, I've got my pälsmössa

Det här kan vara det fånigaste jag någonsin gjort.
Jag diggar verkligen min värdelösa nya rosa kamera.
Och världens sämsta dataprogram, Windows Movie Maker, som jag nu använde för första gången.

Tur att klockan är tjugo i fyra, så att jag kanske kan komma undan med det här. Ja, inte med hedern i behåll kanske, men vem behöver heder? Jag har ju min pälsmössa!



Observera att jag inte fattar att man måste hålla kameran åt rätt håll när man filmar, utan håller den lodrätt som när jag fotograferar, vilket gör att allt är felvänt. Fantastiskt!

Observera också att jag tydligen putar väldigt mycket med läpparna när jag dansar.

JAG KUNDE INTE LÅTA BLI!

Myrorna, 75 spänn. Äkta kärlek!









Även Hannes var läcker i den:


Why don't you chop it off?

Idag undrar jag på Fatale om du vågar kapa svallet, och ger dig sjutton bra anledningar att göra det.


If I had a tumor, I would name it Marla.

Nej, nu fick jag för mig att jag ska skriva massor massor maaaassor av blogginlägg innan jag ser på film! Ehmmm. Ja, ett till blir det ju, tydligen. Nu när jag väl börjat skriva ett kan jag ju inte bara sluta.

För er som inte vet det så är jag ett riktigt
Idol-freak. Auditionturnén är jag visserligen inte så förtjust i, men slutaudition - god damn! Min lilla favorit Rasmus Larsson gick tydligen vidare, jag såg honom inte alls idag, men det blir det förmodligen ändring på imorgon. (Ja, bara för det kommer han förmodligen vara helt förfärligt värdelös. Typiskt.) När jag kollade in på Idolsajten för att kolla vilka som klarat första gallringen upptäckte jag att en kille från Götet gjort en riktigt söt cover på en av världens vackraste låtar. Release me. Jo, kom igen! SAAB-låten. Skriven av en ung man som verkligen kan det här med att skriva musik, nämligen blondinen Erik Althoff, som syns i tv och på billboards just nu som en av MQs Myspace-scoutade modeller tillsammans med resten av sitt band. De spelar någon form av grungeinspirerad radiorock, sådant som jag inte riktigt förstår mig på, men de är duktiga som tusan. Autopilot Society. De brukade heta Marla Singer. Det var finare.






Foto: Henrik Halvarsson för MQ

Det är förresten jävligt kul att hela bandet dissar både låten de spelar och kläderna de har på sig i kampanjen så fort de får tillfälle. Varför de då gör reklamen? "Vi är ett fattigt band som behöver pengar." Word.

Hundra flickor och äpple i tunna skivor

Ikväll var jag och Jakob hemma hos Fanny och hennes sambo Anders och såg på tv och käkade äppelpaj. Det var sjukt fint. Jag fick till och med mig en H&M-kasse full av äpplen hem, jag tror att jag ska skära upp ett i tunna skivor och äta det medan jag ser en chickflick. Jag har för mig att jag har sett den, jag har för mig att den är corny, och det är precis vad jag behöver just nu. Varför äpplet ska vara uppskuret i tunna skivor? Inte tusan vet jag. För att äpplen är så tråkiga att äta som de är, kanske?

Min ljusrosa Samsung-kamera har kommit! Yayayayaaay. Beware, nu kommer jag alltid att gå runt med en kamera i väskan. Och den är rosa. Rosa! Min hatfärg numero uno. Ja, förutom när det kommer till läppstift och teknikprylar, då. Jag svängde förbi stan och köpte ett rymligt minneskort som jag planerar att fylla med fula och snygga och roliga och töntiga bilder. Framför allt töntiga, tror jag.

På tal om bilder så var det - wait for it - flera dagar sedan jag fotade mig själv senast! Det är ju fantastiskt. Snart kommer jag att vara totalt camera shy och hålla för ansiktet och göra fula grimaser så fort en kamera skymtar i närheten. Det skulle vara ganska roligt. Nu för tiden gör jag bara så när jag snusar. Snus är nämligen en accessoar som inte klär mig, om vi säger så. Barn, börja inte snusa! Så, nu har jag gjort mitt för att bidra till en bättre framtid, känner jag.

Jag vill skriva ett surt inlägg om Top Model Stockholm. Det kanske kommer. Men först: 100 girls!

Hope there's someone

Mina favoriter ur Hopes höstkollektion hittar ni här.

Tack.

Herregud! Ni är verkligen fantastiska, mina kära läsare. Helt fantastiska. När jag läser era kommentarer är det lätt att komma ihåg varför jag fortsätter att blogga även när det känns som att jag verkligen inte har någonting vettigt att ge. Tack, snälla rara söta ni. Tack tack tack.

Hörru, rockvampyren.

Jag kan inte kommentera på min blogg, och du lämnar ju ingen e-mail, så det är lite svårt att svara på dina frågor.
Först och främst: Det märks att du verkligen inte känner mig.
För det andra: Jag skiter väl i Alex Schulman?

And so it is.

Idag vägrar jag att lyssna på något annat än Damien Rice.

To call at 7:03 and on your machine I slur a plea for you to come home

Önskeoutfit.



PS. Jag vaknade nyss. DS.

You've got some reading to do.

Jamen, just det!

Ni kan ju kolla in på
Fatale om ni inte varit inne och kollat vad jag skrivit på ett tag.

Idag skrev jag om en fruktansvärt snygg tjej. Och ja, igår testade jag femme fatale-mejken som var nästan pinsamt frekvent på catwalken under höstvisningarna.


Min dyrbara tid.

Om man skulle ta och sova mer än typ tre timmar inatt?

Jag förstår mig inte på min utbildning. Jag förstår inte hur de tänkt att vi ska hinna med allting, när vi har mängder med uppgifter och projekt att jobba med, men ändå måste sitta i fyra timmar i ett trångt klassrum och lyssna på tråkiga radioprogram som vi precis lika gärna kunnat lyssna på hemma. Varför slösar de bort min dyrbara tid?!

Oh well. Om jag ska vara helt ärlig så blir ju min tid så dyrbar just eftersom jag tar på mig att göra så fruktansvärt många saker. Alltså får jag skylla mig själv och borde bara vara tyst.

Som sagt. Sova var det! Yeah, right.

Jag älskar bystiga blondiner! Bland annat.

Eftersom jag fortfarande inte kan kommentera på min blogg fortsätter jag att svara på kommentarer i inlägg...

charlie skriver:

folk klarar inte av att man har bra självförtroende. ibland känns det nästan som "fult" att tycka man ser bra ut. i dont get it! mer självförtroende åt folket!! så strunta i idioterna å fortsätt som du gör!
men när nån skriver saker som du nyss skrev "Det är jäkligt suspekt att jag inte trånar efter bystiga blondiner", så tar jag som nu är bystig (naturligt) och blond (naturligt) det som en förolämpning, det känns lite fördomsfullt...


Jag tycker att din kommentar är jättegullig, men jag vill bara förklara mig! Jag har absolut ingenting whatsoever emot bystiga blondiner. Verkligen inte. Nu när du skriver sådär kan jag faktiskt ses hur det skulle kunna misstolkas, och därför vill jag be om ursäkt. Jag tog bystiga blondiner som exempel eftersom det är väldigt långt ifrån mitt eget utseende, och det jag menar är att det anses mer okej att tycka att folk som inte alls liknar en själv är vackra. Att om man tycker att någon är vacker som är för lik en själv anses man vara egenkär, egocentrisk, självupptagen, narcissist och så vidare. Med andra ord - tycker jag att en bystig blondin är snygg (det är klart jag tycker att det finns mängder av snygga bystiga blondiner också!) är det okej, men tycker jag att en plattbröstad brunett med page och lugg är snygg säger jag tydligen indirekt att jag själv är snygg. Tabu, tabu, tabu. Det var bara det jag menade. Jag hade säkerligen tyckt att jag är fin som jag är även om mitt hår varit blont och min kropp kurvigare.

That's all.

Lakritsdoftande höstkväll.

Att flytta måste vara så jäkla jobbigt! Den här gången var det ju inte ens jag som flyttade, och ärligt talat satt jag mest i bilen och spelade spel i mobilen när de andra bar möbler och kartonger, men jag är ändå helt vansinnigt slutkörd.

Dagens absolut bästa köp, alla kategorier:
Tre doftljus från IKEA, med lakritsdoft!

Väldigt trist att inte kunna träffa Sofia ikväll, hon är i fel stad trots att hon rent tekniskt är i rätt, men det blir nog till att sova tidigt ändå.

Om jag har tur så hinner jag dra förbi Monki imorgon. Jag behöver en shoppingfix. Jo, snälla, bara en liten en!

Jag hoppas att ni har världens finaste helg, allihop.
Ja, även du, Danne, som tror att jag inte har några vänner. (Jag fattade dock inte, har jag inga vänner för att jag bloggar, eller för att jag skrev att jag inte tycker att jag är ful? Förklara gärna lite mer, jag är intresserad.)

Förlåt att jag inte tycker att jag är ful.

Malin skriver (angående "Efterlysning"):

I dont get it....alla bilder du lägger ut på andra som DU anser vara snygga och "tänk om jag kunde se ut som henne" är i nästan ALLTID kopior av dig själv.

Det är fantastiskt att jag ska behöva förklara det här så många gånger.
Men OBS! Innan vi börjar: Jag har aldrig någonsin sagt "tänk om jag kunde se ut som henne (tjejen som inte kom med i Top Model)". Absolut inte. Jag vill verkligen inte se mer ut som henne, jag tycker att jag är skitsnygg som jag är. Bara för att man som tjej tycker att en annan tjej är vacker betyder det inte att man vill se ut som den personen eller är avundsjuk.

Jag tror att det ni blir så upprörda över är att jag framstår som väldigt nöjd med mitt utseende när jag säger att tjejer som ni anser liknar mig är snygga. Det är jäkligt suspekt att jag inte trånar efter bystiga blondiner, utan istället tycker att tjejer med mörka pagefrisyrer och stora ögon är vackrast.

Och ni har rätt! Jag är väldigt nöjd med mitt utseende. Jag vill ha mörk pagefrisyr, jag är nöjd med att jag har stora ögon, breda axlar och ganska långa ben. Framför allt är det håret ni verkar störa er på. Förstår ni inte att jag tycker att mörk page är den absolut snyggaste frisyren, och att det är därför jag har den? Hade jag trånat efter något helt annat hade jag gjort något åt det (håret råkar ju vara en av de utseendemässiga företeelser som det faktiskt bara är att ändra på).

Vad är är det som är så irriterande med att jag inte tycker att jag är ful? (Icke inräknat de där dagarna när allt i ens utseende känns förjävligt och misslyckat.) Jag tycker att ni ska sluta tycka att ni själva är fula istället. Det är nämligen en aning irriterande.

ÅH SZANDRA.

Dagens Fatale-inlägg består av en kärleksförklaring till världens hetaste modell. Jo, tänk för att det tycker jag verkligen.


Meh!

Jäkla Facebook.


Intresseklubben antecknar

Såhär ser det ut när jag äter frukost på balkongen.



Och det här äter och dricker jag.



Nej, nu ska jag nog tvätta ansiktet, borsta tänderna, byta om och gå iväg till skolan.

SPÄNNANDE VA?

PINK TECH!

Jag sviker alla mina ideal och hyllar rosa teknikprylar på Fatale. Det är ju ett måste att kolla in.

Och by the way så har jag köpt en rosa digitalkamera, yay och wiiii!

Efterlysning!

Om någon vet vem den här tjejen, som inte gick vidare i Top Model, är - och varför i hela fridens namn hon inte kom med - snälla, berätta för mig.


Yesterday's

Dagens outfit ligger uppe på Fatale!

Nej, gårdagens outfit, menar jag. Men jag tog bilden alldeles nyss. Precis innan jag gick och la mig och sov en liiiiten liten stund.

Jag vill inte bo sjäääääääääääälv!


But we sure killed all the pain

HEJ ANNIKA! SNYGGA NÄSBORRAR!



Näsborrar. Herregud. Heter det så?! Det låter ju helt sjukt.

HAHAHAHAHAHAHAHAHA ETC.

You gotta love Facebook!


FINA KOLLAGET!

Kolla in mina favoriter från Whyreds höstkollektion här. Jo, kom igen! Jag har ju gjort ett fint kollage. Det tog skitlång tid.

Övermatchning?



(Tack Tjuvlyssnat!)

As I want you to be

Kolla in dagens outfitFatale, vettja!


Var snygg och självsäker, Miss Perfekt!

tiny skrev en jätterar kommentar angående "Miss Perfekt", personen som tycker att jag ser ut som en "klånad asfallts tipp", och avslutade med dessa rader:

"Och just den här gav mig en rolig start på dagen. Människan kan ju inte ens börjat högstadiet så som den skriver. Det är förmodligen en socialt inkompetent 13-åring."

Usch, tiny, usch! Nu ser jag ju framför mig en liten kantig trettonårig flicka med massor av kajal runt ögonen som sitter hemma och är förtvivlad och bitter för att ingen vill komma hem till henne och äta Ballerinakex och se på Idol, och som sitter vid datorn hela nätterna och får ut sitt hat mot sig själv genom att förolämpa andra. Gud så sorgligt. Miss Perfekt, jag hoppas verkligen att du är världens mest självsäkra, hetaste (och mest dyslektiska) tjej, som helt enkelt satt hemma vid din dator och såg mig och tyckte att jag var sjukt ful. Det skulle kännas mycket bättre.

(Okej, jag kan dessutom vara lite extra känslig idag eftersom det är min första dag ensam. Tur att jag fått shoppa bort lite av min separationsångest...)

Klånad asfallts tipp

Miss perfekt skriver:

Vad äcklig du ser ut! Benen ser krockiga och blää.. du påminner om en klånad asfallts tipp.. Men alla kan ju inte ha skönheten på sin sida... "sorry"


Kan någon hjälpa mig här - vad är en "klånad asfallts tipp" för något? Det är alltid lika tråkigt att inte förstå sina förolämpningar!

Nu har min sambo slutat vara min sambo och blivit min särbo istället, och jag gör mig redo för min första natt som ensamboende.

Jag älskar din stil. En klar etta!

Outfits.se är roligt.
Av många anledningar.
Allra roligast är när det uppstår lustiga buggar, som gör att bilder som påstås föreställa mig föreställer någon helt annan. Ofta är det fjortonåringar i t-shirts med tryck och avklippta huvuden som får vara jag. Undrar om det är en tillfällighet eller om någon försöker säga mig någonting.

Outfits.se är också roligt på så sätt att när jag lägger upp en bild får den ofta snabbt många av snälla och uppmuntrande kommentarer, medan folk verkligen slåss om att få ge mig ettor i betyg. "Ååååh, lika fin som vanligt!" (Etta.) "Jag älskar din stil!" (Etta.) Snart kommer det stå att jag har snittbetyg: 0. Kommentarer: 20876856795 st (varav alla är positiva).

(Som ni märker så tycker jag att det är mycket roligare att blogga nu när jag fått upp min nya, fula, improviserade design.)

KORS I TAKET!

Ibland vill inte ens jag vara med på bild.
Otroligt!

I bakgrunden: uppskuren falukorv.


Sorry, another strike...

Ah, den nya designen, ja! Jag kom fram till att den gamla var jäkligt töntig. Den var så... clean. Och sofistikerad. Det är ju inte jag, jag är ju mer all over the place. Så - nu även designen. Yeah, what up!

Alltså, förlåt, angående den där tävlingen jag länkade till. Den var ju för er. Jag är ju inte med, framför allt eftersom jag ligger hemma och är sjuk, och dessutom inte bor i Stockholm. Sorry.

Jag sitter och spelar det fantastiskt irriterande spelet Family Feud 2 (testa själva
här). De enda frågor jag haft alla rätt på hittills är kroppdelar på tre bokstäver och "shoes you definitely wouldn't want to wear when you run a marathon". Jag är värdelös på frågor som "a good midnight snack" (det var ordet "good" som gjorde mig förvirrad - svaren är pizza, hamburgare, hot dogs, pop tarts, candy osv) och allt annat som är typiskt amerikanskt. Jag blir så arg att jag börjar gråta när det går dåigt. Jag borde verkligen inte få spela någon typ av spel. EVER!

The game is on again

Är man en tävlingsmänniska om man avskyr tävlingar av hela sitt hjärta, enbart på grund av risken att man förlorar?

Jag menar, en tävlingsmänniska borde ju egentligen älska att tävla, på grund av möjligheten att vinna.

Jag är nog helt enkelt bara en dålig förlorare. Tur att jag inte tävlar särskilt ofta.

Känner ni för att tävla, kolla in
det här.

A way back into love

YES!

Jag fick min vilja igenom. Marcus och jag ska se
Music and Lyrics. (Som jag redan sett, men jag vill se den igen, för jag är en sucker för romcoms med Hugh Grant.)

YAY YAY YAY FÖR MIG!

Det är bra ibland att vara jättesjuk och inte ha någon röst. Folk tycker synd om en och gör som man vill. Haha.

All I needed was the love you gave

Jag äter havregrynsgröt och kollar på min Idol-favorit på Tv4.se. Rasmus Larsson, jag tänker fan rösta på dig om du kommer med i programmet, för du är som en liten skönsjungande sockerbit doppad i hemmagjord chokladsås!

PS. Ja, jag tittar på Idol. Som ni förstår. DS.

Modejournalistik eller komik?

"Högt skaft och klack är ledorden för höstens stövlar."

Då vet ni! Till skillnad från tidigare år, när stövlarna helt saknat skaft. Äntligen slutar stövlarna vara lågskor och börjar istället vara, ja, stövlar. Heja hösten 2007!

Modejournalistik = komik.

Oh well, bättre det än bara urtrist, antar jag.

And I just want somebody to hold me through the night

Jag slängde upp dagens skabbiga sjuklingsoutfit på Fatale, tjohej!


Sjuk.

Haha, ta det lugnt, jag tog inte otroligt illa upp av kommentaren som påstod att jag är ful och tråkig! Jag bara kände mig ful och tråkig just då, så den passade rätt bra att ta åt sig av.


SJUK.

Jag förstår inte att ni fortfarande finns, ni tusen personer som fortfarande läser min blogg varje dag. Det är fint att ni finns, men jag kan inte underhålla, förströ eller uppröra er längre. Det finns inte tid eller energi, och det vet jag ju att ni märker.

Skolan. Den kräver, den pockar på uppmärksamhet. Speciellt den extra kandidatkursen. Inte så mycket för att den tar mycket tid, utan snarare för att kraven höjs, och ni som läst här ett tag vet att jag blir en smula panikslagen av höga krav.

Vänner. Jag älskar er, jag önskar att jag hade mer tid över för er. Att jag hörde av mig oftare, att vi kunde ses mer. Så att ni fattar att ni är viktiga.

Min kropp. Den hänger inte med. Det känns som att jag ständigt tvingas gå på halvfart, jag borde göra så mycket mer, men jag orkar inte. Jag får aldrig bara vara frisk.

Just nu kan jag faktiskt inte komma ihåg hur jag en gång i tiden (nu låter det som att det var tio år sedan) kunde känna att jag hade så mycket att skriva.

Enough is enough.

Jag är sjuk. Jättejättejätteförkyld.
Jag har en blåsa på insidan av underläppen som är så groteskt stor att det ser ut som att jag har fått en smäll på käften.
Jag saknar min mamma.
Om några dagar flyttar min pojkvän till Stockholm, på sätt och vis saknar jag honom redan.

Jag har verkligen helt tappat intresset för att blogga. Ja, inte på
Fatale, men privat. Det känns inte som att jag har någonting alls att säga, och då är det bättre att bara hålla tyst.

Jag vet att ni är många som håller med mig om det.

Men suck.

Bilderna i förra inlägget där jag är så ful och tråkig kommer från min mobilkamera, det är därför kvalitén är crappy. Att jag är ful och tråkig kan jag inte göra något åt, sådan är jag.

Please, be quiet


































We're much too high

Gårdagens outfit är jag faktiskt väldigt nöjd med. Eller, kläderna är väl inte extraordinära, men bilderna blev fina tycker jag. Kolla gärna in dem här!



Jag var tvungen att dedikera ett helt inlägg till Christine L, modellen jag blev så fascinerad av under Köpenhamns modevecka. Hennes bilder har dykt upp lite här och var sedan jag kom hem, och du kan kolla in många av dem här.


Apple in my eye

Lördagens outfit ligger uppe på Fatale!


Stockholm doesn't belong to me...

...men i helgen var staden vår, för en stund.
Även om vi mest såg på film och åt sjukt god mat.
Och poserade under ett äppelträd.












SUIT UP FACEBOOK!

Nu har vi minsann en Fatale-gruppFacebook! Joina!
Och ja, bli vän med mig också, om ni har lust.

Jag är jättelycklig, för jag har hittat världens bästa Facebookgrupp! (Förutom Fatalegruppen, dårå). Den är dedikerad till den grymmaste karaktär som någonsin synts i en tv-ruta:

Barney.

TAR HEART

Här kan ni kolla in några av mina favoriter bland Klubb Republik-besökarna i torsdags.



Torsdagskvällens outfit hittar du här!



Och hallå, hörrni, någon av er måste väl ändå vara intresserade av musik?!