Hallå?
Min blogg är inte längre aktiv på blogg.se, men jag vill gärna spara ner alla bilder och texter innan den tas bort.
Till sist.
Ses där!
Bye bye baby baby goodbye
Det här är det näst sista inlägget jag skriver på beautifulones.blogg.se.
Det är dags att gå vidare.
Idag är nämligen inte bara dagen då jag planerar att köpa ny minneskortläsare och sådana där våtservetter och som tar bort smink.
Idag är också dagen då jag börjar som krönikör i Aftonbladets bilaga Sofis mode.
Jag kommer att skriva där varje vecka - ja, med start just idag, alltså.
Och det mest naturliga nu när jag blir Sofis mode-tjej var att flytta bloggen hit.
Ingenting förändras utom adressen.
Och kanske blir allt lite, lite bättre också.
Jag hoppas i alla fall på det.
Hänger ni med?
Gör det. Häng med.
Jobbweekend i Berlin.
Åh, det är verkligen här allt händer.
Gäsp...
Nu är jag snart färdigjobbad och kan åka.
Från den här studion, från den här staden.
Jag kan göra vad jag vill.
(Så länge jag skriver en krönika imorgon, då.)
Just nu är det Daniel som blir fotad. Han är klädd i någon form av spetskreation och skriker med ojämna mellanrum väldigt högt. Precis som Denise gjorde för ett par timmar sen.
(Jag blir lika vanvettigt rädd varje gång.)
Jag antar att det är någonting fotografen sett på Top Model. Att modellerna ska skrika på riktigt, "för att få rätt känsla". Det gillar jag. Method modelling.
Själv behövde jag bara slita en bläckfisk i stycken med tänderna. Och tugga i mig några deciliter målarfärg.
Jag är kär i min lilla Gustav!
Det här är min nya vän Gustav.
Han är en bläckfisk. Det innebär att han är rätt slemmig och luktar fisk.
Jag har haft honom på huvudet i ungefär en timme idag. Det innebär att jag ocksä är rätt slemmig och luktar fisk.
Dessutom är jag insmetad i någon form av svart kroppsfärg. Som inte går att tvätta bort. Och även om den gått att tvätta bort har vi inget varmvatten i studion.
Men jag är lycklig ändå, för jag och Gustav har verkligen hittat varandra. Om han inte saknat huvud hade jag nog försökt få till lite tungrullande.
Varför faller jag bara för killar med avhuggna huvudet?!
No, I'm not growing old.
Mest för att låta de nära och kära (och er andra också) veta att jag lever och mår bra.
Jag har varit på plåtning hela, hela dagen.
Det var en av de minst professionella fotograferingar jag någonsin varit med om.
Men ganska kul.
Nu är jag fullkomligt slut. Ska upp om bara några timmar och jobba igen (det är imorgon jag ska gosa med bläckfisken!). Så jag ska dricka en öl, kolla lite på tv-serier och somna i soffan.
Jag vet inte hur lång tid morgondagens jobb tar; kanske hinner jag blogga på kvällen.
I annat fall får ni veta allt på måndag.
På måndag, när min blogg byter adress.
Någon som kallar sig Tessan menar att min blogg genomsyras av åldersfixering.
Det gör den kanske.
Men det vore väldigt, väldigt konstigt.
Jag trivs utmärkt med att bli äldre. Jag skulle inte bli tonåring igen för allt i världen. Och jag har aldrig någonsin mått så bra som nu, varit så glad och trygg och lycklig.
Jag hoppas att allt bara fortsätter att bli bättre.
Maybe your time is coming.
I wanna love you
but I'm growing old.
Pappsen är borta.
För det råkar nämligen vara så att låtar inte slutar att vara bra bara för att ni gått vidare till något annat som är mer trendigt, mer right now.
Den här är fantastisk. En av mina två älsklingsFannysar påminde mig om det.
Tack
Nu påminner jag er.
Friday, I'm in...
Saker jag gjort idag:
Skickat iväg text till Café.
Läst ett fruktansvärt omskakande och upprörande mail från fina Cissi Wallin.
Stängt av mitt i ett Grey's Anatomy-avsnitt. Eftersom det var så osannolikt dåligt.
Lärt mig det nya bloggverktyg jag kommer att använda mig av från och med måndag.
Saknat någon.
Blivit förbannad över att jag fått tio finnar på hakan lagom till plåtningarna imorgon och söndag.
Insett att det kunde varit väldigt, väldigt mycket värre.
Sämre fredag kan man ha!
I can't handle the truth.
Det känns som att jag redan svarat på den här utmaningen flera gånger.
Men okej. En snabbis då.
För att jag har så mycket annat jag borde göra och gärna vill ha en anledning att skjuta upp allt några minuter.
Alltså! Sju sanningar om mig själv.
1. Jag kommer bara att blogga på den här adressen i knappt tre dagar till.
2. I helgen ska jag modelljobba i Berlin...
3. ...men det verkar inte som att jag fick jobbet i Madrid i nästa vecka.
4. Jag har total panik varje gång jag ska skriva något jobbrelaterat. Artiklar, krönikor, whatever. Ångest. Jag är övertygad om att det kommer bli skit. Då har det ändå blivit så mycket bättre de senaste månaderna sedan jag börjat få upp någon form av rutin.
5. Jag har telefonfobi. Att svara i telefon är bland det värsta jag vet. Att ringa är ännu värre. De enda jag inte blir kallsvettig av att prata med är mina absolut närmaste vänner och min mamma.
6. Jag ljuger minst en gång om dagen. Fast inte just nu. Bara när det krävs.
7. Jag har varit kär i mer än hälften av alla tjejkompisar jag någonsin haft. Inte besvarat, alltså. Och i hemlighet.
Sådär, kära ni. Det var sju sanningar. Nu tycker jag att alla som har tråkigt kan anta utmaningen i sina bloggar eller skriva sina egna listor i kommentarsfältet. Jag menar, hallå. Ni har inte ens tre dagar på er att kommentera i den här bloggen. DO IT WHILE THERE IS STILL TIME! Eller så.
Tjerlek til er!
Seriously? Seriously!
Vilken ytterst fin läsning att komma hem till.
Någon bio blev det aldrig. Jag åt middag med en för mig väldigt viktig person och började må alldeles förfärligt illa.
Nu mår jag bättre.
Ja, nästan bra.
Idag har jag skrivit allt jag behövde skriva och kommit på en idé till nästa krönika (jag har redan lämnat in två som ni inte läst ännu - på måndag och nästa måndag kommer de!). Så imorgon blir det krönikeskrivande och sedan fotograferingar hela helgen.
Tja, så länge man inte har tråkigt, right?
Jag får in en liten smula nät i lägenheten när jag sitter med datorn halvvägs på väg ut genom fönstret, och eftersom det är minusgrader kan jag knappt skriva eftersom fingrarna stelnar så.
Därför tror jag att jag ska gå och lägga mig nu.
(Lägga mig och kolla på Grey's Anatomy, alltså. Bästa, bästa Grey's. Trots att fjärde säsongen - ja, jag ligger långt efter - hittills är ganska värdelös. Förhoppningsvis blir det bättre.)
God natt, finaste ni.
Bla bla bla.
I jobbsyfte, ska tilläggas.
Eftersom jobb i mitt fall ofta innebär att saker måste dokumenteras släpade jag runt på min kamera.
(En Canon EOS 450D, vissa av er som läser har frågat.)
Självklart kunde jag inte låta bli att rikta objektivet mot mig själv vid ett tillfälle (jo, bara ett! Faktiskt!).
Det blev en porrblick:
...och en snela bliken:
Eh, ja. I alla fall.
Idag klev jag upp okristligt tidigt och dagen har ägnats åt att skriva, skriva och skriva.
Och prata med Rolando, förstås. Han har blivit min nya bästa kompis.
Lite lustigt är att han, varje gång han ringer, säger "I have a job offer for you".
Vilket han inte alls har. Ett jobberbjudande innebär tydligen, i hans värld, att han frågar om jag skulle ha tid att jobba ett visst datum. Om jag säger ja kan han i sin tur visa kunden mina bilder och fråga om de skulle ha lust att jobba med mig.
Det här glömmer jag varje gång och tror att jag ska bli erbjuden guld och gröna skogar.
Silly me!
Det har ännu inte hänt. Däremot har jag blivit erbjuden att kanske få gå på en casting för en jeanskatalog. Jeans är dåligt (de är ju alltså så små och svåra att få knäppa, varför kan de inte fotografera jeans i min storlek? Vavava? Är jag den enda i världen som har någon form av höfter?). Katalog är bra.
Nu ska jag skriva om serietecknaren jag intervjuade igår, och sedan kanske jag har en biodejt.
Vad ska ni göra ikväll? Berätta om ni vill. Det är lite ensamt här.
My new BFF.
Mail från Rolando angående söndagens plåtning:
You have to bring with you 1-2 towels because of the different make up changings (Annika will do one scene with an octopus! Daniel one with liquid chocolate, Mira with a lot of colours) also you have to wear some older underwear and comfortable trousers (it could be possible that your clothes get dirty while the shoot!) please do not wash your hair on the same day of shooting; arrive at the studio without any hairstyle or make up. Daniel should shave his chest and carry a 3-day-beard.
Okej.
Oooookej.
Allvarligt talat?
OCTOPUS?!?
Som i... bläckfisk?
Jag får helt enkelt vara glad att jag slipper raka bröstet och spara tredagars skäggstubb.
Jag har nämligen pinsamt klen hårväxt i ansiktet.
I keep on falling.
You listen to it twice, cause the DJ is asleep
Jag vaknade i morse med ett nytt jobb i mobilen.
Eller, ja, ett skrivuppdrag.
Ikväll ska jag snacka med en karl som anses vara ett geni, en legend inom sitt område.
Självklart har jag ingen koll på honom sedan tidigare - jag är överhuvudtaget ganska oallmänbildad - men nu kan jag dra hans livshistoria framlänges och baklänges. Just nu sitter jag med en chaite och researchar och skriver frågor för glatta livet, samtidigt som jag ändrar i en krönika, svarar på mail och förbereder en annan artikel.
Tur att man har simultanförmåga.
Flitens lampa verkar lysa även hos min nya agentur - de ringde om ännu ett jobb i morse. Om det blir av har jag jobb lördag, söndag, måndag, tisdag och onsdag. Helgens jobb är redan klara, jobbet som kanske blir av är måndag - onsdag i Madrid. Jag har bara varit där som hastigast och skulle väldigt gärna åka dit igen, även om jag inser att det kanske inte finns tid för särskilt mycket sightseeing.
Tyvärr är det fortfarande inte särskilt mycket pengar att tala om iblandade. När jag stod i duschen tänkte jag till och med tanken
"vilken tur att jag har så många skrivjobb just nu, så att jag kan finansiera mitt modellande".
Inte okej.
Tanken var att jag skulle signa upp mig hos en agentur för att kunna dra in enkla extracash, inte jobba för växelpengar. Men min plan är att knäcka på jobben i helgen, så att kunderna blir nöjda och agenturen vågar skicka mig på jobb som ger riktigt bra betalt. När man börjar jobba för nya människor är det svårt att börja på topp.
I alla fall: på lördag plåtas jag för en designers lookbook, på söndag blir det ett "beautyjobb" (porträttbilder med fokus på make up) för en modetidning. Madridjobbet, som jag alltså inte fått ännu, är ett vanligt modereportage för ett spanskt modemagasin.
Allt sådant här är roligt, såklart, men jag vill ha feta jobb. Ju mindre cred, desto mer pengar. Så går det till så länge man inte är ung och lovande och kan ro hem en Guccikampanj eller så. För mig är det kataloger som gäller - riktigt corny postorderkataloger, alltså - och reklaaam. Tandkrämsreklam, glassreklam, Kinderäggreklam, whatever-reklam. Det vill jag ha. Ja tack!
Nu: jobba vidare.
