BEAUTIFULONES

"Idealstorleken? size zero är nu nere på storlek 32, en storlek som ingen frisk kvinna längre än 140 centimeter kommer i."

Nej men dåså, vi tar bort alla små storlekar, för det är ju förfärligt att det finns vuxna människor som både är korta och smala!

Visst är det frukstansvärt med smalhetsen som så många drabbas av, men jag känner då inte att jag måste hoppa över lunchen eftersom det existerar kläder i små storlekar. Herregud. Ibland går det faktiskt lite för långt.

Men självklart. Självklart tycker inte jag heller att tjejer ska behöva känna att de måste vara storlek 0 för att vara vackra, det är ju absurt. Gosh, jag skulle absolut inte vilja vara smalare än jag är idag, möjligen mer vältränad. Jag råkar ju vara av åsikten att ätstörningar har med betydligt mer att göra än modebilder och smala kändisar. Och små klädstorlekars existens.

Hahaha, den här bilden av mig och Hanna på Pavels blogg hade jag helt missat! Min jacka är ju fin som vanligt, men vad är det med mitt leende? Min... min? (Bra mening där!) Mina knän?!? Jag ser ut som en hjulbent lobotomerad plastdocka, en mycket lustig sådan! Fast kommentaren "Om jag inte var rädd för Annika Marklund innan jag såg den här bilden, så är jag det nu! Ser ni inte hur creepy hon ser ut? Ihh!" (från väldigt fin tjej) förstår jag inte riktigt - okej, jag ser dum ut, I get it, men jag är faktiskt extremt ocreepy. Eller hur, vänner?! Ställ upp nu för tusan! :)

/Scary Mary

Love, love, love:
Montt Mardié - >>Come On Eileen<<

"Does anybody know who this skinny woman in the video is?"

Jag vet att jag inte borde bli glad av sådana kommentarer. JAG VET. Speciellt inte när en läkare alldeles nyss talat om för mig att jag är alldeles för mager för mitt eget bästa (excuse me, what?). Jag är en dålig människa.
(Nej, jag har inte ätstörningar. Och jag ligger precis på gränsen till normalvikt enligt bmi-tabellerna. Att ha en normal kroppsuppfattning är däremot svårare.)



Snyggast i den gamla The Arkvideon är helt klart mina sjukt läckra och svindyra skor (varför kan inte myten om att modeller får behålla alla kläder de har på sig vara sann?!). Vaninnigt grymma, vansinnigt opraktiska att springa på ett vetefält i. Efter ett par misslyckade försök fick vi plötsligt tillbaka hjärnkapacitet och insåg att ahaaaa - mina skor syns inte när jag springer i vetefältet. På med conversen istället, och vips! så gick det utmärkt. Dock skulle jag inte rekommendera aktiviteten till någon, åtminstone inte i klänning - mina ben blev alldeles sönderrispade av vetet. Åh, jag är ett sådant asfaltsbarn, jag hade ingen aning om att vete var så vasst.

Förresten: hurra för mig som nyss blev tappad på sex provrör blod ur höger arm utan att svimma! It was a first. Jag kanske håller på att bli vuxen ändå.

Jag skriver om läckra knästrumpor på Fatale.se - kolla in!





Kom precis hem från två dagars videoinspelning med värdlens allra bästa Montt Mardié. Underbar story, underbart team, underbar låt och MM-David är nog en av de trevligaste människor jag träffat. Toppenhelg!
(Även om det var sorgligt att vi höll på så länge att jag inte hann träffa min älsklingsvän Erika som jag planerat. Vi ses snart, baby.)
Videon är tänkt att vara klar om lite mer än en månad, nu ska det datoranimeras utav bara helvete (pardon my french). Det kommer att bli så snyggt.

Nu ska vi dricka te och äta scones hos Louise! Mys.

Kanske mitt schysstaste reafynd någonsin.
Gå in och kika!

Alla ni fina människor som efterfrågat mer musik i bloggen, in på Fatale.se och läääs!

Mitt allra sista bidrag till finfina Collective ligger uppe på sajten nu. KOLLA IN!

Ikväll klockan 18.00-22.00 är det stooor utförsäljning!
Det är Karin Jacobsen som säljer ut både rest- och provkollektioner. Herr, dam och accessoarer, från 50 spänn.

Bea Szenfeld, TöNT, Drottningen av Saba, Tina Olsson, Ladies&Gentlemen, Hervor, Van Deurs, Fräulein von Hast, Fröken Sterner...

Hade jag befunnit mig i Stockholm ikväll hade jag helt klart tagit mig till Svartensgatan 12, vid Mosebacketorg. Ååååh.

Jag måste sticka iväg och käka lunch i solen, stackars mig, så jag säger till redan nu:

Gå in och läs min Top Model-intervju på Fatale.se!



Den kommer upp prick klockan 12, är lång till och med för att vara jag, och handlar om en tjej som tycker att det är insidan som räknas - och därför vill hon bli Victoria's Secret-modell.(?!) Får inte missas, märker ni väl!

Två upptäckter angående min kropp (framför spegeln):

1) Jag har inte kvar mitt förhatliga fett på ryggen ovanför byxlinningen. "Success!" tänker jag.

2) Jag håller på att bli för mager för mina kläder. "Not so success", inser jag.
FAN.

Det blir bra att gå till läkare på måndag, känner jag. Jag har inte råd att köpa en ny garderob, jag kan inte sy in kläder, jag behöver se ut som vanligt.

Ännu en bra anledning för er alla att inte satsa på Beach 2007. Så, ni ser snyggare ut i bikini - men det är rätt schysst att kunna ha sina kläder när man inte ligger på stranden också.

(Nej, jag bantar inte. Absolut inte. Jag rasar i vikt ändå. Det äcklar mig lite.)

Den här fantastiska människan spelar jag in musikvideo tillsammans med på lördag!



Montt Mardié - >>The Windmill Turns All The Same<<

Det är det bästa med att vara vuxen och fri: jag kan välja att bara spela in videos med artister jag älskar. Yay för mig!
Jag misstänker att jag inte bör skvallra om konceptet riktigt ännu, men det är grymt. Helt underbart. Låten är dessutom förmodligen det bästa jag hört Montt Mardié-David sjunga. Aaaaaaw.

(Och jag har precis fått veta att det är nedlagda Le Sport som står för musiken - det hörs, om vi säger så! IIIIH NOSTALIGTRIPP!)

Jag sitter och skriver ihop en intervju med Anchal från Top Model - väldigt lustig och überamerikansk tjej, hon tackar Gud och Tyra Banks i var och varannan mening och hennes största mål i livet är att bli Victoria's Secret-modell. I'm loving it!



Intervjun, som är den första i raden om vad Americas Next Top Model-deltagarna har för sig efter att kamerorna stängts av, kommer upp klockan 12:00 imorgon - på Fatale.se, naturligtvis. Oh yeah.

Peter eller Markus? Milano eller Helsingfors?
Det är bara att välja och vraka!



Laakso with Peter Jöback - Italy vs Helsinki

Laaksos hemsida och myspace

"Vårens luggar är ­lite längre och slutar vid ögonbrynen."



Tssss... vissa är ju liiiite före sin tid! :)



Ehmm. Nej, men kul att luggarna kommer så starkt, tycker jag. Jag är trött på att se era pannor. Cut it off!

(Och sen kan ni ju alltid variera såhär.)

Nu frossar jag i turkos på Fatale.se!



Jag fick en kommentar som tyckte att "alla dina inlägg består ju av fatale.se då är det likabra att du lägger din egna blogg på is tills du hinner med båda."
Det är tyvärr inte riktigt så det funkar - om vi vill göra Fatale.se till en riktigt bra sajt behöver vi besökare, besökare, besökare. Som läser och tycker till, bidrar med förslag, tips, kritik och beröm. Vi har inga pengar och kan inte dra igång någon massiv kampanj, eller någon kampanj överhuvudtaget, utan våra besökare måste komma från våra personliga bloggar. Därför måste jag hålla på och länka varje gång jag skrivit något, helt enkelt för att ni ska veta att det händer saker, jag lägger upp inlägg där varenda dag klockan 12.
Jag ser Fatale och min blogg som precis samma sak. Jag bloggar helt enkelt på ett nytt ställe, med en skillnad: det riktigt privata stannar här. Men på Fatale kommer ni att få dagens outfit, tankar och åsikter, intervjuer och reportage. Där istället för här.
Ännu är inte designen uppe, våra lagsidor är inte uppe - det kommer att hända massor. Och det kommer att bli så jäkla bra!

H&M har nog universums mest prisvärda trenchcoats just nu! Jag och Sanna (som fyller 22 idag, GRATTIS IGEN ÄLSKLING!) kastade oss över dem och köpte dem utan att tveka en sekund.


Jag köpte förstås den snyggaste - den kamelfärgade i mitten.

Jag kände dessutom att jag bara var tvungen att inhandla den vårigt solgula Lindexväskan som jag suktat efter på nätet - tror ni inte att Sanna går omkring med just den väskan och är precis hur snygg som helst?

(Alltså... jag och Sanna bor ju faktiskt i olika städer nu, så vi får köpa likadana kläder. Och nu när jag vet att hon är klädd som jag kanske jag saknar henne mindre? Ehmm. Eller något.)


HEJA LINDEX!

Jag var ute i en verkstad och plåtade idag, grymma Ida var femtiotalsstylad och jag körde på med min semidramatiska fotostil som vanligt... (Kanske dags att börja utvecklas?) :) Det var svårt att få till ljuset, det är verkligen inte min starka sida, men det gick riktigt bra. I kameran ser bilderna schyssta ut, vi får se hur de blir när jag lagt in dem i datorn.

Nu: gå på stan med Marcus, ikväll: Fest-I-Valen!

Jag kan inte bestämma mig för vilken jag är mest kär i - min nya trenchcoat, min topp från Fifth Avenue Shoe Repair eller min nya, härliga väska.











Svart assymmetrisk topp, Fifth Avenue Shoe Repair
Gult lackskärp, H&M
Gul väska, Lindex
Jordgubbe på lång guldkedja, Forever 21
Röda stövletter, Forever 21
Mörkgrå yllestrumpbyxor, H&M
Kamelfärgad trenchcoat, H&M
Guldfärgad axelbandslös brokadklänning, As U Wish

Boomberry-Sebastian skrev ett
grymt gulligt inlägg om vårt snabba möte på GUC i Uppsala igår, läs det här!

Jag varken ville eller vågade ta med min kamera till Uppsala och Stockholm igår, men de är ju sjukt tråkigt att åka iväg någonstans utan att kunna fota. Lösningen blev att jag dammade av min tegelsten till partykamera från det magiska år 2000 - den tar världens sämsta bilder, men helt klart bättre än ingenting, ha överseende!

Nu ska jag och bowla (och äta, och fota). Håll till godo!


Hur skulle man kunna motstå att söka till Linköpings Universitet när en så energisk och representativ tjej försöker övertala en? :)


Sannaaaaa! <3


Jag är snyggare än min egen skugga


Jag var jävligt cool i outfit från KTZ...


Jag såg ut som ett freak, sure, men ibland är det rätt skönt att gömma sig.










Tillsammans med Amanda, en av de två som kom fram och berättade att de läser min blogg - snygg som få, den flickan.




Min allra, allra finaste Nikita Snacka om toppenvän.



EDIT

Hoppsan! Jag hade bråttom och glömde visst att berätta att visningen igår var för Weekday och klädmärket Kokon To Zai. De hade en del riktigt snygga och vansinnigt urflippade grejer, kolla upp!

och det lämnar alltid spår

Kommentar från Collective:

"onsdag 21/2 2007
Calle säger:

Ett fint försök, men det syns lång väg att du är amatör. Du kanske kan bli något, men omgiven av ja-sägare kommer man inte långt.

Det är lite dålig kvalitet på bilderna och hemska slagskuggor på flera av dem. Det ser verkligen ut som att du fotograferat i vardagsrummet hemma. Det finns ingen som helst ljussättning i bilden, vilket gör den platt, ogenomtänkt och rakt igenom oproffsig.

På plussidan så verkar du ha regisserat modellen bra och photoshoppat reportaget roligt."



Till alla er som anser att mina bilder är "bra" - Calle har helt rätt. Jag är helt klart så mycket amatör som det går att bli. (Det här är överhuvudtaget andra gången jag försöker sätta ihop ett modereportage.) Det finns ingen som helst ljussättning i bilderna. De är fotade hemma (fast i köket). Studiomiljö och ljus hade varit kanon, inte bara i det här reportaget utan överhuvudtaget, men tyvärr finns inte möjligheten - nej, mina förutsättningar är knappast min starka sida. Den är istället att jag inte är rädd för att försöka, att jag visar upp mina tafatta försök, att jag har en viss ambition och kreativitet - som inte handlar särskilt mycket om ljussättning och teknik, utan snarare om känsla. Därför är det förstås hemskt tråkigt om bilderna uppfattas som "platta och ogenomtänkta" ("rakt igenom oproffsiga" stämmer ju utmärkt, ingen skulle betala mig för att fota något), jag vill absolut att bilderna ska kännas genomtänkta, eftersom de i allra högsta grad är det. Men fokus ligger på styling och accessoarer, och ljuset kunde omöjligt komma i något annat än andra hand.
Någon som har lust att låna mig lite riktbart ljus, eller kanske kan betala för en kurs i ljussättning?
I annat fall fortsätter jag som jag gör nu - med en bild av vad jag vill göra, och sen provar jag mig fram tills jag känner att jag kommer tillräckligt nära för att ha lärt mig något nytt.
Jag har för mig att det är det man borde sträva efter.

Dagens låt
Kent - Oprofessionell

Säga vad man vill om *host* "supergruppen" Afro-Dite - men i Eurovision Song Contest 2002 var de sannerligen klädda före sin tid.



Inte helt konstigt, kanske - i schlagersammanhang ska det väl alltid glänsa och skimra så mycket som möjligt, men jag måste påstå att de gjorde det väldigt bra. Klänningarna är ju inte helt olika de man finner i min favoritkollektion den här våren, nämligen Balenciagas.



Jag har förresten bestämt mig för att inte leta nytt sommarjobb, utan ägna mig åt alla de projekt jag redan är involverad i. Hälsan får gå först - för en gångs skull.

Luggorgie på Fatale!

Åååh, jag vet att inte alla fallit pladask för Fatale ännu, men jag önskar att ni kunde ge oss en chans! Jag lägger verkligen ner tid och energi för att få sajten att funka och tror att den kan bli riktigt bra, och det är omöjligt att inte låta det gå ut över bloggen - jag har helt enkelt inte tillräckligt med tid för båda, åtminstone inte nu i början. Hur illa jag än tycker om att göra er besvikna så skulle det kännas fel att inte försöka satsa på ett nytt projekt, som jag verkligen tror på, bara för att det känns ovant och konstigt i början (eller om det kanske är som Hanna säger, att vi fortfarande är lite stela och letar efter vårt uttryck).

Jag vet också att det är många som gillar Fatale, vilket gör mig otroligt glad, för vi försöker verkligen!

Ni andra: ge oss lite tid.
Annars är ni lite snåla, tycker jag.

Bjud mig för guds skull inte på fest!

Anledningen hittar du här, på Fatale.se.

Jag har blivit sjuk igen. Vilken överraskning, va? Om någon vill byta immunförsvar med mig är det bara att hojta till.

Om ni befinner er i Stockholm imorgon - missa för Guds skull inte vårens vackraste konsert! Det vill säga, gör inte mitt misstag... :|
Jag måste vara hemma och jobba. Gå dit för min skull, hörrni.



Läs mitt konserttips på Fatale.se!

Jag måste passa på att tipsa om en av mina nya favoritbloggar! Min superstylish klasskamrat Hannes och hans undersköna flickvän Elin har startat en alldeles fantastisk modeblogg. Egocentrisk som jag är blir jag förstås lite smickrad över att de döpt den till "Trash, you and me" - fler Suedereferenser är precis vad modebloggsvärlden behöver! Här får vi möta stilikoner som Bo Munthe och Herodes, njuta av dagens outfits, guidas i vårens alternativa trender och få indietips av självaste Brett Anderson.

Gå genast in på "Trash, you and me"!

Sanna sätter Manchetser på modekartan





"Gå in och läs på Fatale om tjejen bakom den poppigaste Streetstylebloggen!

Jag har precis gått emot mina principer och svarat på en enkät om festivalminnen, eftersom det råkade vara urgulliga Ida som frågade. (I vanliga fall anser jag att det tar för mycket energi att svara på... ja, någonting alls. Jag är so damn weak.)

Svaren skulle helst ackompanjeras av en bild, och eftersom jag just skrivit om festivaler och popmusik blev det en riktig mysbild - som får funka som en dagens outfit, också. Lite old school-Annika, faktiskt.



Vit oversizeskjorta, Vero Moda
Svarta jeans, Cheap Monday
Vita Converse All Stars (skomodellen som tydligen fyller 90 år i år, lärde jag mig i King. Tänka sig.)

Jag har haft konstant huvudvärk i fem dagar nu, och den blir bara värre. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och blev uppmanad att boka en massagetid snarast, särskilt med tanke på att min rygg, nacke och axlar är så stela att jag varken kan stå, sitta eller ligga bekvämt. Jag lovade att göra det.

"Men jag vet inte om jag beställer någon tid ändå", muttrade jag efter att jag lagt på. "Massage verkar ju skitdyrt."
(Misstrogen blick från Marcus håll.)
"Annika... menar du att du kan köpa kläder för tusentals kronor utan att blinka, men du kan inte lägga en femhundring på din hälsa?!"
Ehmm.
"Men alltså, clothes are forever ju, massage är så förgängligt. Man kan inte ha på sig massage, eller hur?"
(Misstrogen blick igen.)

Jag beställde en tid. 420:- kostar det. Han är sjukgymnast också, specialiserad på spänningshuvudvärk och migrän - som ju även råkar vara mina paradgrenar. Sounds like a perfect match.

Snälle herr brevbäraren (jag är inte könsdiskriminerande, det är en herr brevbärare) kom nyss med Billie the Vision & the Dancers nya skiva! Som jag redan tipsat om finns några låtar uppe på deras Myspace också. (Du behöver inte anmärka på det här, Peter, jag vet att din musiksmak är mycket häftigare än min.)

Att påstå att mycket av den makeup som fascinerar oss på catwalken inte funkar perfekt att bära i skolan en vanlig torsdag är knappast en överdrift. Precis som de mest otroliga, extravaganta kreationer som visas upp oftast inte kan bli mer än inspiration för oss med blygsam inkomst (och mer jordnära stil), passar också makeup-lookerna bäst som en aldrig sinande källa att hämta idéer ifrån. Däremot kan det vara en uppfriskande kick att byta ut sin vanliga vardagsmakeup mot en egen tolkning av catwalkens guldkorn! Jag kommer att ge mig på att fritt inspireras av ett gäng riktigt grymma visningssminkningar av varierande svårighetsgrad, men jag går ut försiktigt med en av modevärldens tuffaste personligheter: Ann Demeulemeester. Läs mer!





För att se hela dagens outfit, klicka genast in på Fatale.se!

Hur långt ska man egentligen gå i jakten på att matcha perfekt? Läs mitt inlägg "Matcha med eftertanke" på Fatale.se!


Ibland blir det ju bara så schysst.

Jag vill verkligen, verkligen, verkligen ha ett par alldeles galet snygga jeans, som inte kostar alltför mycket. Med riktigt hög midja (fast ändå inte ger päronrumpa), i antingen svart, mörkgrått eller riktigt mörkt blått. Problemet är bara att jag inte har någon aning om var sådana jeans finns! Jag tror att jag vill att de ska se ut ungefär som Acnes Tube-modell;



...fast det är något jag inte är helt förtjust i med själva benen från knäna och neråt, de får gärna vara smalare nertill. Har ni några tips eller förslag på var jag kan leta, kommentera!

(Det var förresten Sofias inlägg "Blåjeansdöden?" som gjorde mig sugen på att få tag på ett par riktigt, riktigt snygga. En aning motsägelsefullt, kanske!)

(Och förresten igen - en stor del av jeanssuget kommer nog av att jag idag blev ägare av en läskigt söt och förhållandevis billig svart skinnjacka! Hurra!)

JAG ÄR HEMMA.
Jag kan knappt fatta det!
Resan har varit helt underbar, men den tre dagar försenade hemkomsten hade jag gärna sluppit (även om söndagen i Torremolinos inte gick av för hackor).
Det har varit grymt svårt att hålla igång Fatale och ännu mycket svårare att hinna med att blogga - vilket, måste jag erkänna, har känts ganska hälsosamt. Det är lätt att bli en aning manisk, tja, nästan besatt... Och man måste ju faktiskt komma ihåg att man har ett annat liv också, där människor har ansikten och röster, inte bara pseudonymer.



Åååh, jag har fått så mycket kul post under de senaste två veckorna! Eftersom jag får mina räkningar till en annan adress och bara roligheter hit slipper jag drabbas av pengaångest idag och kan koncentrera mig på alla sköna tidningar. Både favoriten Bon, Elle och första numret av Modette ligger och väntar på att läsas! Jag håller tummarna för att Modette lever upp till förväntningarna? Läs mer!

Först och främst: Ödets ironi. Snacka om att jag får skylla mig själv! Jag tjurade helt enkelt så mycket över att behova åka hem från Spanien nu när solen äntligen kommit att någon högre makt tröttnade och ställde in mitt plan. (Ja, jag är ganska självcentrerad, det stämmer!) Efter nio timmars väntan på Malagas flygplats fick vi hämta ut våra incheckade väskor igen, och ta en taxi till ett hotell i Torremolinos där vi får stanna tills imorgon, måndag, när nästa lediga par flygstolar finns. Läs mer...

Dagens outfit



Packa. Bråttom. Ledsen.

Imorgonbitti åker vi hem.
Idag är första gången vi ser solen.
Efter frukosten låg jag på terassen i underkläder och smälte, och jag började gråta. Det var ju såhär det var meningen att det skulle vara. Och så har det bara regnat, regnat, regnat. Fy fan.
Jag vill inte åka hem.

Nu ska vi ner till Puerto Banús och sukta i dyra affärer.

Jag testar Marina Kereklidous bästa stylingknep på (i?) Fatale idag!

FÖRE:



EFTER:

Jag är otroligt glad att jag inte är musiker. Eller författare eller filmskapare, för den delen.
Jag kan nämligen inte ta kritik. Nej, inte ens konstruktiv, välmenande, hälsosam sådan. När en av mina lärare häromveckan försökte säga att vi kunde förtydligat vissa delar av vår pilotfilm blev jag alldeles hård och iskall och förklarade i ett ALLDELES för aggressivt tonläge att det minsann var en ren smaksak, att det alternativ vi valt var ytterst genomtänkt (lögn, naturligtvis) och att filmen inte på NÅGOT sätt kunde gjorts bättre (HAHAHAHAHAHA). Alltså: att lägga ner hela min själ, alla mina ambitioner och visioner och pretentioner i att spela in en utlämnande skiva som vem som helst har möjlighet att trampa på, att krossa, är så gott som otänkbart. Jag måste helt enkelt mogna först. Lära mig att inse att viss kritik faktiskt inte är menad som ett slag i magen, utan istället är en nödvändig del i ens utveckling (pfffft).
Lättare sagt än gjort. Det är ju så galet mycket roligare med beröm! Vissa delar av mig vill verkligen hellre att jag ska känna mig stolt och lycklig men inte komma någon vart överhuvudtaget, än lida och växa.
Bäst, bäst, bäst. Perfekt. Måste det vara så svårt?
Måste det ouppnåeliga vara så... ouppnåeligt?

Billie the Vision & the Dancers släppte ny skiva idag (igår) - två låtar finns på deras myspace. >>Overdosing With You<< är en duett med Hello Saferide-Annika Norlin och handlar om att knarka TV-serier. Kärlek, igenkänning, ont i hjärtat.

Åååååh, hörrni! Jag hatar att behöva försumma er såhär, men den här veckan är det semester - och jag lovar, att sitta vid datorn är inte så uppskattat. Däremot kommer det troget upp ett inlägg (plus en och annan dagens outfit) på Fatale.se varje dag kring 12:00, så helt borta är jag ju inte. Sajten är fortfarande under uppbyggnad och många förändringar ska ske, men jag är ändå så otroligt nöjd. Jag tycker själv att Fatale känns så som jag hoppades att den skulle bli - lite personligare och lite ambitiösare än många andra mer "organiserade" modebloggar. Och ännu mycket bättre ska det bli!

Dagens outfit



Svart klänning, Vero Moda
Silverfärgade leggings, H&M
Svarta skor med ankelrem, Zara
Guldfärgat hjärta på lång kedja, Accessorize
Guldfärgad väska, Vero Moda
Nagellack Maybellines Silver Lilac

Klicka här för fler bilder!

Det slutar verkligen inte att regna.
Som solsemester sett är veckan helt fruktansvärt misslyckad, men på alla andra vis är den ljuvlig. Jag behöver varva ner, mer än vad jag kunnat föreställa mig. Jag måste ta det lugnare, hitta balans. Balans, ja...
...vilket osökt (?) leder mig in på ämnet MINA NYA SKOR! :) Två par blev det på Zara idag, helt sjukt vansinnigt fantastiska. ÄNTLIGEN äger jag inte bara ett utan två par skor som ser ut precis så som jag föreställt mig! Jag är ägare till mina drömskor! (Jajamen, det ena paret ser du i dagens outfit.) Jag blir så lång och ståtlig att jag aldrig vill ta av mig dem.
(Förresten har jag krympt flera centimeter de senaste åren. What's up with that?! Jag är tjugotre, inte... åttiotre. Hallååå.)

Läs gärna mitt Fatale-inlägg Ut med föraktet. Leve kärleken! från idag om ni inte gjort det. Imorgon handlar det om min plånboks allra värsta fiende: tax free-shoppingen...

Nu: Sova. Ny dag imorgon. Sol? POR FAVOR?!

Klockan har slutat ticka. Väntetiden är över. Det är dags att sätta igång på allvar.
Det är med oerhörd stolthet som jag välkomnar er alla till modebloggen med lite högre ambitioner, lite vassare visioner. Där kommer jag att tillbringa min mesta tid, även om Beautifulones självklart kommer att leva vidare. Där kommer du att hitta lättsmält underhållning blandat med längre reportage som går ett steg längre, spännande nyheter och minst lika spännande modehistoria, universellt och personligt, budget och lyx, intervjuer och tips.

Tillsammans med Hanna, Sofia, Sophie och Tjuvlyssnat hälsar jag er varmt, nej, glödhett välkomna till

Livet är så ljuvligt här.
Det är absolut inte bara vädret, det är något helt annat också, något i luften. Något sorglöst.
Jo, jag önskar nog att jag kunde bo i Spanien. Ett tag. Sen. Senare.
Jag har så mycket att avsluta hemma i Sverige först.

Från att vi åkte från Gävle igår eftermiddag tog det ungefär tolv timmar innan vi anlände till huset på Spaniens solkust där vi ska bo de kommande sex dagarna. På den tiden hann jag 1)göra så att vi nästan missade tåget, 2)spendera en alldeles vansinnigt löjligt hög summa på ungefär ingenting i butikerna i Arlandas Terminal 5, 3)läsa en deckare, 4)gråta några gånger, 5)ha dödsångest, 5)kräkas, 6)krama min mamma i en evighet.

Marcus sover, jag sitter uppe och bråkar med internet - jag tillåts inte använda Photobucket (där jag laddar upp alla mina bilder), sidan stoppas av något slags säkerhetsfilter. Jag fattar naturligtvis inte ett ord av anledningen som förklaras på spanska, trots att jag använt Altavistas översättningstjänst, och blir mer och mer irriterad. Får kolla det med mamma imorgon, så läge försöker jag signa upp mig på Flickr istället för att se om det funkar där. Arrggh.

Imorgon ska vi till stallet, och jag ska få träffa min systers häst för första gången. Åååh, jag har fortfarande inte kommit över att hon fått en egen häst. Jag är så avundsjuk. SÅ AVUNDSJUK! Och sjukt glad för hennes skull.
Och för min egen.
ÄNTLIGEN SEMESTER!

"Kommentar av Engla

Jag tror inte det spelar någon roll vad jag eller Annika skriver, diskussionen pågår redan för fullt och det är sorgligt att människor ska behöva förstöra för andra, vara otrevliga och dömande. Jag tar inte illa vid mig av vad Annika skriver, det är snarare era kommentarer som gör detta till en sån ful grej."

Mycket klokt skrivet av en klok kvinna.
Tack, Engla.
Jag hoppas för Guds skull att det här kan få vara sista ordet.
Jag bestämmer i den här bloggen, och jag bestämmer att det är slutdiskuterat för den här gången. Självklart får ni kommentera hur mycket ni vill, men förvänta er inga svar. Jag har sagt mitt. Engla har sagt sitt. Och vi har gjort det som folk.

Dagens outfit



Svart linne, Indiska
Rödrutig kjol med min egen variant av paperbag waist, H&M
Ssvarta strumpbyxor och guldfärgat krimskrams, H&M
Svarta ballerinaskor med ankelrem, Vagabond
Gul väska, Lindex
Solglasögon, Iguana Vintage Clothing
Nagellack, Mavalas La Paz





Nu ska vi (jag och Marlene, that is) presentera vår pilotfilm - hiss eller diss, det är frågan! Oavsett vilket så gillar jag den, och jag tänker faktiskt påstå att det är det viktigaste - åtminstone nu medan det är tänkt att jag ska lära mig. Om jag inte gillar det jag gör kanske jag ger upp, men så länge jag tycker att mina (våra) resultat är schyssta vill jag ju fortsätta att förbättra mina - än så länge rätt obefintliga - skills.

Dagens outfit



Svart klänning, Vero Moda
Guldfärgade tights, H&M
Svarta platåskor med ankelrem, Skopunkten
Svarta solglajjer, H&M
Guldkedja med jordgubbshänge, Forever 21





Jag är krasslig och seg och pallade inte att jobba ikväll, så det blir tidigt sänggående istället. Men innan dess lite film - min favoritregissör Todd Solondz's mästerverk Storytelling blir det. Lycka.

You're lucky lucky you're so lucky!



Fröken Engla knep naturligtvis förstaplatsen i Aftonbladets och Nokias tävling - no surprise there. Själv anser jag att bloggar som hennes är anledningen till att modebloggar i allmänhet inte tas på allvar, men hon är ju omåttligt populär och därför en självklar vinnare av den typen av popularitetstävlingar. Med all rätt, verkligen! Grattis, Engla. Jag är väldigt ledsen över att inte Hanna Fridén vann - snacka om att vi fått en snuskigt intressant och läsvärd New York-bloggare! - men jag kan egentligen inte vara missnöjd med resultatet. JAG ÄR JU FÖR TUSAN FYRA!!! :D Helt fantastiskt, makalöst otroligt. Och vilket sällskap jag hade fär uppe sedan; tidigare nämnda Hanna blev trea, och ursöta Amanda knep andraplatsen. Där har vi två tjejer som förtjänat vinsten. VÄRLDENS STÖRSTA GRATTIS TILL ALLA PÅ LISTAN!

Jag tycker att vi borde få ett tröstpris, typ en sådan där gratiskryssning till Helsingfors. Inklusive räkfrossa.

Jag har precis suttit och lagt upp en artikel om Mills svada-Camilla på NT.se (inte skriven av mig, alltså). Artikeln kommer i morgondagens tidning och går redan nu att läsa här. Ingenting spektakulärt, kan tyckas, men att Norrköpings Tidningar överhuvudtaget uppmärksammar modebloggare är ett gigantiskt framsteg. Jag jobbar verkligen på en av de få tidningssajter som konsekvent utelämnar allt som har med mode att göra - vilket jag tror är ett stort misstag. Även mina jättefina bilder från Klubb Republik-spelningen i torsdags struntade man i att lägga upp på webben (attans att jag inte jobbade i fredags eller lördags!). Däremot täcker mina bilder ett helt uppslag i lördagens papperstidning, första gången mina bilder trycks (om jag inte glömmer någonting nu). Jag är rent ut sagt skitstolt.
"Är du så duktig på att fota du?!" utbrast min chef på webredaktionen när jag visade honom tidningen.
"Jajamen", tänkte jag, men sa ingenting utan rodnade istället.




En eloge till personen som hittat på idén att ersätta Camillas huvud med en datorskärm. Stor komik!

Medan många fotografer har svårt att knäppa en enda bra bild på mig, finns det en och annan som verkligen utför häpnadsväckande magi med kameran. En av dessa är Pavel Maira. Han är inte bara trevlig, kaxig och sjukt rolig -
genom hans kameralins blir jag ofelbart snygg.
Jag tror att vi fotade tillsammans första gången för två och ett halvt år sedan, om jag inte minns helt fel, och nu har jag haft nöjet att plåtas av honom två gånger på bara ett par veckor. Igår poserade jag järnet tillsammans med tre av modebloggvärldens mest fantastiska tjejer - det resultatet kommer ni få ta del av om inte alltför lång tid! - och för ett par veckor sedan flummade vi loss själva nere i Metros badrum. Nu har jag fått tag på en av Metro-bilderna (rättare sagt, jag snodde den ur Pavels blogg). It's fierce! Och rätt läskig.



Nu ska jag se nya Top Model-avsnittet. I förra avsnittet gällde det för tjejerna att spela döda, och "Malin Persson, programledare för svenska 'Top model', är förfärad över bilderna.
- Nu har det gått för långt. Det här är helt sjukt. Det låter inte som mode precis och ger väldigt konstiga associationer."

Och där fick vi det just, svart på vitt, varför svenska Top Model-versionen suger så förfärligt. Därför att det inte tas några risker, det bryts inte mot några konventioner, och det anses att "mode" innebär "Ellos-katalog". Pffffffft. I mina ögon är mode just att ta risker, bryta mot konventioner, testa nya vägar, inte skrämmas av normer, att våga.


Nej men oj, så chockerande. De glorifierar ju döden. Jag vet, vi tiger ihjäl det faktum att vi alla ska dö istället. Och förresten så tycker jag att alla modeller borde arbeta för fred på jorden istället för att hålla på och tramsa med sådana där photoshoots. Herregud - de är ju förebilder!

Heja Top Model. Ja, den riktiga versionen, alltså.

Kommentar:
"Döda kvinnor är inte vad jag kallar att bryta konventioner, normer... Kvinnoförtryck (sitt still, var tyst, bli överkörd, var helst död) har ju funnits hur länge som helst."

Man kan tolka nästan vad som helst precis hur som helst, bara man vill.
För mig känns det dock ganska långsökt att koppla ihop de här bilderna med kvinnoförtryck. Tanken med plåtningen är i sig rätt fånig: tjejerna ska helt enkelt ha dödat varandra för att minska konkurrensen i tävlingen. Det kan man förstås välja att se som något alldeles förfärligt, eftersom det verkligen existerar en väldigt hård konkurrens både mellan modeller och mellan tjejer i allmänhet. Eller så kan man välja att se det som en sarkastisk pik mot just detta.
"Döda kvinnor är inte vad jag kallar att bryta konventioner." Här har jag svårt att hänga med i dina tankegångar. Det är ju inte döden i sig vi talar om här? Det handlar naturligtvis inte om att döden är att bryta konventioner, det handlar ju om att bryta mot normer för vad som får visas upp. Dramatisk död kan vi se vareviga dag på tv, allt ifrån fiktiv död i filmer till reell sådan i mer vågade nyhetsprogram; där är det okej, där har vi vant oss. Men i modemagasin, nehej, där är det genast alldeles fruktansvärt chockerande.
Jag ser inte kopplingen till kvinnoförtrycket i de mordofferinspirerade poserna. Hade de poserat som misshandelsoffer hade jag förmodligen önskat mig ett tydligare syfte, eftersom jag anser att det är ett betydligt mer politiskt laddat statement än filmiskt dramatiserade mord.
Och nej, jag anser inte att någonting är alltför tabu för att man ska kunna ta upp det till diskussion - men jag håller absolut med om att det ibland är nödvändigt med just en diskussion, för att inte riskera att "förhärliga". Man måste ha en tanke med det man gör, och vara beredd att förklara och försvara sina åsikter och handlingar. Det jag inte tycker är okej är att bara avfärda, att säga att något är "helt sjukt" och ger "konstiga associationer". Det, anser jag, är inskränkt.

Jag kände för att göra något totalt förutsägbart. Helt utan överraskningar. Inte för att tråka ut er, utan... för att bara tillåta mig själv att vara tråkig. Det är faktiskt helt okej att inte vara så himla rolig hela tiden (som jag är i vanliga fall alltså... ehmm). I alla fall - här är resultatet!

Mina 10 chickflick-favoriter



1. Legally Blonde
Reese Witherspoons karaktär, pretty-in-pink-überblondinen Elle Woods, dumpas av sin adlige pojkvän och bestämmer sig för att börja på Harvard Law School för att få honom tillbaka. En orgie i rosa och söta klyschor, med hjärtat på det rätta stället, och Elle är ju alldeles, alldeles underbar. Jag såg den tre gånger på bio, och har sett den minst dubbelt så många gånger hemma i soffan. Selma Blair är snygg och cool som Elles rival om puckot Warner Huntington III. Men aj, vad tvåan stinker!



2. Mean Girls
The Plastics med fantastiska Rachel McAdams som Regina George, "the queen bee", är absolutely priceless. High school-drama, olycklig kärlek, catfights och en och annan nästan oväntad vändning gör Mean Girls till en värdig tvåa på listan. Och dessutom var Lindsay Lohan så härligt... normalviktig.



3. Grease
Summerdays, drifting away... Kommentar överflödig!



4. Bring it On
Jag vet inte varför jag inte spyr på Kirsten Dunsts överexalterade cheerleader. Kanske för att hon är så vansinnigt charmerande? Jag älskar den här filmen. It made me want to wear pompons to school. Den fick mig att vilja flytta till USA. Innan vi åkte till flygplatsen för att flyga hem från Los Angeles i januari skulle vi äta frukost på en diner i närheten, och när vi körde förbi El Segundo High School gick en cheerleader förbi på trottoaren i en nästan exakt likadan cheerleadingdräkt som Rancho Carne Toros har i filmen.
Jag vill kliva ut ur bilen och ta över hennes liv. Om så bara för en liten stund. That's allright, that's okay, you're gonna pump our gas someday!



5. The Notebook
Den ultimata kärlekshistorien. Så vacker, så sorglig. Dessutom är den Marissas favoritfilm - men det förstörs ju en aning av att hon och Trey ser den tillsammans en liten stund innan han försöker våldta henne på stranden. Och nu är Marissa död. DÖD!
Jag engagerar mig för mycket i fiktion.
I alla fall så är filmen så romantisk att det är konstigt att det inte börjar falla rosenblad från taket när man ser den. Ååååh.



6. Dirty Dancing
Hallå. Nobody puts baby in a corner. Filmen som fick våra barnhjärtan att hoppas på att en dag själva bli sedda och förledda av vår alldeles egen Johnny Castle... Och efter varje familjesemester var vi lika besvikna. Jag föreställde mig alltid att de skulle träffas igen och få varandra, jag vägrade inse att romantik inte behövde vara för livet.



7. Notting Hill
Vem faller inte för historien om den vanlige mannen som får ihop det med världens största skådespelerska? Samma sak gäller här som för Dirty Dancing - det är en film som får oss att våga drömma. Det är värt hur mycket som helst.



8. Love Actually
Det finns inget bättre än filmer med lyckliga slut (det skulle väl i så fall vara filmer med sjukt tragiska slut, men allt har sin tid och plats). Åtminstone inte när man måste våga tro på kärleken. I Love actually blir nästa, nästan allting precis som man hoppats på genom hela filmen - och det som inte löser sig ger fortfarande upphov till väldigt minnesvärda scener. To me you are perfect.



9. Moulin Rouge
Jag och Jakob satt hemma hos mig och drack te i torsdags och kom på att det snart är dags för filmkväll. Moulin Rouge och en av världens bästa filmer, Closer, måste ses om. Jag passade på att ladda ner MR-soundtracket och sjöng med för full hals. Truth! Beauty! Freedom! Love! Den här filmen har ju allt. Ah.



10. Wimbledon
Fräscha tenniskläder i frasigt vitt. Snyggaste Paul Bettany, sötaste Kirsten Dunst, som inte tjatar om cheerleading en endaste gång. Snyggaste Paul Bettany, sa jag det? Ja, just det. Det räcker för mig.

Bubblare:
Titanic (hade ju varit garanterad en plats om den inte varit så lång att man aldrig hinner se den!), Jawbreaker, Just Like Heaven... äh, såhär kan jag ju hålla på hela natten.

OBS!
För att räknas som en chickflick i mina ögon måste jag ha en känsla av att filmen uppskattas framför allt av tjejer. Det tar bort fantastiska filmer som Garden State och Amelie från Montmartre, som ju är typiska filmer som alla människor med någon form av smak älskar. Om vi säger såhär: Den här listan representerar knappast mina favoritfilmer. Men en sådan kan nog också komma att dyka upp, någon dag då jag har lust att vara tråkig igen!

Hahaha, efter vissa av kommentarerna jag fick angående mitt inlägg om högskoleprovet känner jag att jag kanske var lite otydlig.

"Får jag vara nyfiken och fråga vad som hägrar tillräckligt för att du ska plåga dig igenom högskoleprovet (för en plåga är det!)?"

"Snälla Annika, varför i allsindar tillbringar du en hel lördag med att genomlida högskoleprovet?!? Vad fan ska du med 2.0 till???"

"Åh jösses, om du har fått 1,8 förut, varför gör du om provet?! Strävar du efter att komma in på läkarprogrammet eller? :P"

Äsch, alla sådana där triviala detaljer hade jag inte en tanke på idag, jag var så fokuserad på mitt misslyckande. ;)
Såhär är det: Jag skrev högskoleprovet för sex år sedan. Resultatet ogiltigförklaras/går ut efter fem. Therefor: jag har inte längre ett resultat.
Inom min utbildning har vi en "fri termin", vårterminen 2008, då jag inte riktigt vet vad jag vill göra - men möjligen plugga en tjugopoängskurs i något som skulle komplettera min utbildning. Efter att jag tagit min magisterexamen vill jag förmodligen också läsa till ett kompletterande år på JMK för att få en riktig journalistexamen.
Och jag har inga betyg att söka med (okej, ett snitt på ungefär 11). Alltså är jag rätt beroende av ett schysst resultat på högskoleprovet. Dagens prov såg jag som en övning, för att förhoppningsvis klara mig bättre på provet i höst (för att kunna söka någonting till nästa vår). Dock borde jag ju fattat att jag inte skulle lyckas se det som en övning, jag ville naturligtvis knäcka i varenda del, och mirakulöst blivit ett mattesnille utan att överhuvudtaget räknat ut annat än "om jag har tusen kronor kvar kan jag ju lätt köpa den här klänningen" under de senaste fem åren.

Blev det alltför rörigt?
Summan av kardemumman:
- Jag vill inte söka läkarprogrammet.
- Jag vill bara kunna söka någonting jag verkligen vill gå.
(- Jag gjorde det alltså inte för mitt höga nöjes skull.)
- Och jag vill så jävla, jävla, jävla gärna bevisa för mig själv att jag kan allt.
Snacka om att vara dömd att misslyckas.