Självklarheter som förundrar.
Kanske borde jag tycka att Katrin är modig som vågar ta upp och skriva om sina viktnojor. De är ju sannerligen förståeliga.
Speciellt när man går förbi Lindex och ser den här reklamaffischen.
Visst, jag tycker att det fanns något väldigt tveksamt med KappAhls beslut att retuschera sin kampanjmodell någon storlek större. Men jag är beredd att erkänna att jag föredragit om Lindex lagt på några kilo på den här modellen.
Hon gör mig ungefär lika sugen på att köpa en Lindex-bh som Katrin Schulman gör mig på att börja banta.
När jag skrev om KappAhls ovanliga retuschering fick jag snabbt kommentaren "Men åååååååååååååååååååååååååååh. Bara för att du är ett äckligt fetto betyder det faktiskt inte att alla andra måste vara det" av någon synnerligen idiotisk stackare.
Nu är ju sådant inte fallet. Däremot får jag betydligt oftare anmärkningar på att det jag skriver om sjuka ideal inte betyder något, eftersom jag själv är smal.
Jag kan, på sätt och vis, förstå den kritiken.
Men jag vet samtidigt att viktnoja och önskan att leva upp till ett ideal som inte existerar inte är beroende av ens egen vikt eller kroppsform.
Jag vet det eftersom mina vänner, pinnsmala som kurviga, alla nojar. Ibland mer, ibland mindre, och aldrig beroende av hur de faktiskt ser ut.
Jag vet det eftersom jag mådde mycket, mycket sämre över min kropp när jag var smalare än vad jag är nu. Jag har aldrig tyckt att jag var så fet som när jag var som smalast.
Ett ideal är ett ideal för att det är omöjligt att leva upp till.
Det skapas med hjälp av ljus, smink och bildredigeringsprogram.
Det skapade utseendet blir en drömbild genom att det sammankopplas med lycka, framgång, glamour.
Så länge vi kämpar för att uppnå det har vi alltid en ursäkt för att vi inte är just så lyckliga, framgångsrika och glamorösa som vi borde vara -
vi är helt enkelt inte tillräckligt smala.
Och vi svälter ihjäl utan att ha blivit ett endaste dugg lyckligare, framgångsrikare eller glamorösare på vägen.
Ja. Det låter som självklarheter.
Men om det är så jäkla självklart kan jag inte låta bli att undra hur vi kan fortsätta att gå på det.
Bra skrivet!
Varför tjatar folk om klyschor när ingen faktiskt bryter dem? Varför följer vi alla samma ideal och beteenden fast vi vet att de är falska och snedvridna?
Varför reagerar ingen och får modeföretagen att byta ut modeller som svälter sig till döds och får unga tjejer att göra likadant?
Varför tror vi att genom att plåga oss själva tillräckligt mycket så finner vi lycka?
Viktnojan drabbar alla människor och ändå talar ingen om vad vi kan göra åt det. Bara tipsar om träning och bantningskurer när det egentligen handlar om tankar. Kroppsnojor sitter i huvudet och det behövs diskuteras så att alla känner att de duger som de är.
Fortsätt ta upp viktiga ämnen, du behövs i vår ytliga värld.
Trevlig helg.
Hon som var Katrins ideal såg ju alldeles skrämmande ut. Nu såg ju inte Katrin fantastisk ut på bilden av sig själv som hon kritiserade, men vem fan ser bra ut på bild alla gånger?
Jag blir ledsen när jag läser detta inlägg för att det är så sant.
Usch, jag blir ledsen när jag läser Katrins inlägg...Om jag själv blir påverkad kan jag misstänka hur tex min syster och andra med ätstörningar skulle reagerat. Du skriver väldigt bra!
Ja, när ska vi kvinnor frigöra tid till andra, viktigare saker - än detta evinnerliga tjat om vår vikt och att enligt "order" följa modetrender?
Du skriver väldigt vettiga saker om ideal och dina upplevelser är mycket lika mina egna..
Tänkte bara tipsa om ett projekt som kommer starta i höst. SMAL-projektet (StopMarketingAnorecticLooks) är en studiecirkel som kommer mynna ut i en vandringsutställning baserad på massa tjejer i olika åldrars upplevelser och erfarenheter av skönhetsideal osv. Du kanske har hört talas om det. Jag kommer själv delta i både nkpg och sthlm och om inte annat tror jag att det skulle vara uppskattat om du kom och pratade någon gång. du kan väl höra av dig till mig om du vore intresserad. det vore toppen!
[email protected]
:)
Vilka sorgliga kommentarer hon har fått på det inlägget också! Antingen där folk rackar ner på Mini och smala tjejer "killar vill ändå inte ha sådana benrangel", eller "ja, killar vill ju ha smala tjejer men vi andra får göra det bästa av situationen" eller tredje alternativet där de ansåg att Katrin klädde sig helt fel för sin kropp, typ om en tjej har kläder som inte är tajta är det negativt och tyder alltid på dålig självkänsla. Vafan, alltid nån som är fel. Så jävla sorgligt att läsa vissa stora bloggars kommentarer tyvärr, man vill ju bara ruska om vissa tjejer och visa att det är okej att käka chips med orakade ben utan smink.
Åh tack för att du skriver om så viktiga saker. Du är grym!
"Jag vet det eftersom jag mådde mycket, mycket sämre över min kropp när jag var smalare än vad jag är nu. Jag har aldrig tyckt att jag var så fet som när jag var som smalast."
Jag känner igen mig så ofantligt mycket. Grejen är bara den att jag är i mitt smalaste just nu (förhoppningsvis) och alltså tycker om mig själv som minst. Och jag vet att bara genom att gå upp några kilon kan jag skratta äkta och mera, men ändå är det så svårt. På grund av idealet som är så fucked up. Att kämpa för att vara smal är samma sak som att kväva livslyckan.
Det här ämnet är så intressant och är alltid aktuellt. Därför gjorde jag ett litet projekt arbete om det i våras. Du har lyckats få ner det finare i skrift men det kan ju ändå vara värt att titta på. Juules89.blogg.se
Fortsätt beröra ämnet så kommer du påverka fler och fler människor =) I alla fall om man frågar mig.
Kram Julia
Jag tror mest att det handlar om hur svårt det är att bli lycklig, och lyckan har nästan reducerats till en klyscha i vårt samhälle. vi har glömt hur man bara "är", utan att äga eller prestera. Allt handlar ju om att sträva idag, vårt samhälle är uppbyggt på en ständig missnöjdhet som får oss att hela tiden leta bortom där vi står just nu, hela tiden längta efter "det grönare gräset". Som vi aldrig någonsn kommer att finna, eftersom det inte finns - det är bara en illusion. Liksom ideal och idéer om "det perfekta livet".
Jag nojar själv, och har mer eller mindre haft anorexia, och det är hemskt! Både under tiden och när man väl har blivit "bättre".. Nojan försvinner aldrig. Och nu när jag gått upp till iaf normalvikt så går det inte en dag utan att jag känner mig fet och äcklig. Det är sjukligt, vilket jag vet.. men det är samtidigt en hemsk känsla som jag inte blir av med.
Bra inlägg! Samhällets ideal är ganska sjuka och allt för ofta står de oemotsagda... Reklambranchen (som jag själv befinner mig nära) verkar inte särskilt intresserade av att ändra den rådande situationen...
Jag förstår om unga tjejer och killar har svårt att skilja fiktion från verklighet, för retucherade bilder och i anonyma bloggar skrivna av lyckade människor så möter man inte hela sanningen. Tror jag.
Oh vad mörkrädd jag blev när jag läste Katrin Schulmans inlägg. Det är FELFELFEL!
Det är bra att du tar upp det här. Du får många där ute att må bättre. Det lovar jag.
Ville emst säga att jag tycker det är traekigt att kappahl slaer mynt av det. Känns mycket som ett PR-knep. Varför inte välja en modell fraen böörjan med önskvärda "normala" (vad nu det är, sunda kanske är bättre ordval) maett?
Idealet maeste vi nog tyvärr alla skämmas lite över. de matar oss och vi köper det...bara vi som kan sätta stopp.
"Det skapade utseendet blir en drömbild genom att det sammankopplas med lycka, framgång, glamour."
Herregud, plötsligt förstår jag! Har ju på något vis förstått det tidigare men inte på allvar, inte kunnat ta in det. Inte kunnat släppa tanken att smal=lycklig. Tack Annika, detta tog mej ett steg närmare att släppa min kroppsfixering!
Jätte bra skrivet och tyvärr är det sant också.
Man kan vara smart, framgångsrik och snygg och ändå bli påverkad av dessa ohälsosamma ideal, Katrin är bara ett bevis på det av många.
När jag vägde 43 kg tyckte jag att jag var på gränsen till för stor nu har jag gått upp över 10 kg och har aldrig varit mer nöjd med mitt utseende, tyvärr har jag dagar då jag för ett ögonblick kan noja till men lyckligtvis kan jag vända dessa elaka tankar relativt lätt.