Always look on the bright side of life.
Nästa möjlighet att ta mig härifrån: Buss. 04:10.
Jag sitter i ett klipprum i min gamla skola med dyngsura kläder.
Mina mobilbatterier är slut = jag kan inte ställa något alarm = jag måste hålla mig vaken.
Oh, the joy!
Men jag har i alla fall snus, internet och en stor portion ångest som sällskap.
Ta en bus till Söderköping och slagga över i vårt gästrum vettja! :D
Vi har grönsakssoppa och backstreet boys på högsta volym. :)
Nickan, inte ska man behöva hålla sig vaken i sådana lägen. Vakenhet är för mesar.
Gratis alarm, nedladdningsbart och på nätet: http://bluefive.pair.com/alarm.htm
http://onlineclock.net/.
Ni är då för rara. Camilla, jag kan inte ladda ner något på skolans datorer, det går inte...
Onlineklockan då? Jag insåg nu att det framstod som att båda alternativen var "nedladdningsbara på nätet", men onlineclock.net är nedladdningsfri och borde funka oavsett hur gamla och virusrädda datorerna än är.
Darl, nu låter jag hemsk men vet du, det känns bra att du också är vaken, för det är jag med. Och kommer vara i hundra år ungefär. Ända tills den här förfärliga deadlinen är inskickad. Mitt nätverk kommerochgår och kommerochgår och gör mig vansinnig, så därför är det värsta lyxen att du också är vaken.
Fast om jag var du skulle jag dumpa mig och gå ut och drick sprit, för värmen liksom ;)
Norrköping is the bomb!
(och dessutom, om jag inte misstagit mig, hellboys hemstad?)
:*
Åh, påmmer om när jag och min kompis fastnade en hel natt på hauptbahnhofen i Berlin eftersom tunnelbanan hade slutat gå och vi var en mil från hotellet och senorna i mina fötter var trasiga så vi kunde i försöka ta oss tillbaka dit till fots och det enda alternativet var alltså HBFen som bara låg typ tre kilometer från där vi var och det regnade och var svinkallt och en ett gäng engelsmän satt och snackade med varandra om att de verkligen ville fucka oss och det gick verkligen inga bussar tåg tunnelsaker whatever och vi hamnade ju i alla fall på HBF där det enda som var öppet var apoteket. Så där fick vi sitta på ett golv lutade mot en pajaffärs skyltfönster hela natten, eller ja, tills mcdonalds räddade oss vid fyra eller något. Tunnelbanan började gå igen vid femsnåret. Vi var på hotellet vid sex på morgonen.
Haha, ja, det här blev ju en lång kommentar. Men det jag ville ha sagt var helt enkelt: tro mig, jag förstår hur det känns. Och känner en himla massa medlidande. Och dessutom, att läsa den här kommentaren fördrev ju några av kvällens minuter, vilket trots allt måste vara ganska positivt. YEY! Typ. Pusspuss, kämpa på!
Usch, vad jobbigt :( Jag kan tipsa om trivia.se för att hålla dig upptagen medan du väntar!
Men har du inte lägenhet i Norrköping som du kan vänta i istället för ett klipprum i skolan?
eller hos någon vän?
Men gumman, varför hörde du inte av dig? Här fanns mat och tak över huvudet, varken kallt eller kvavt!