I just don't know what to do with myself.
En sådan då det inte känns särskilt aktuellt att ta sig upp ur sängen.
Ännu mindre att blogga.
Jag måste få vara ifred med mina tankar, jag klarar inte av att dela dem.
Mina vänner har ringt och smsat.
Jag har inte kunnat med att svara.
Inte nu, inte exakt nu. Jag måste bara få vara ensam en stund med allt som gör ont.
Men jag är så otroligt glad att ni finns där. Trots att jag inte kan visa det.
Jag förmår inte.
Låter tufft. Jag ska inte verka nyfiken, men jag såg din blogg på startsidan. Håll ut!
fick du mitt... meddelande? tänkte.. så att jag inte skickade till fel address
jag hoppas det svåra snart blir lättare.
Det är okej att må dåligt när man mister en vän, jag ska inte ljuga för dig och säga att smärtan kommer försvinna för det gör den inte, men smärtan blir bättre... Det kommer komma en dag då du kan titta på gamla foton och le åt alla knasigheter ni hittade på... Du kommer fortfarande sakna honom i den stunden, men skillnaden från i dag är att då gör du det med ett gnutta sorg och ett leende för alla fina minnen han gav dig under den tid han fanns i ditt liv... Ger dig en stor kram....
det är bra att känna efter hur smärtan känns. och att sedan orka och ta tag i saker och vänner. men dte är så viktigt att lyssna på dig själv först. kämpa på och låt dig falla då & då. kram!
Ibland är det bäst att vara ensam ett långt tag. Utan frågor och förklaringar. Hoppas du mår bättre snart.