En dag idag också.
(Okej, de var min betalning för en dags jobb i somras. Trots min dokumenterade it-girl-status har ännu ingen kommit på den briljanta idén att sponsra mig med kläder. Skandal!)
Annars händer inte mycket.
Sitter på jobbet med tusen saker att göra.
Har en finne i ena ögonbrynet. Den gör skitont.
Har skickat in en krönika, kommer i metro på fredag.
Letar i bildbyråer efter bilder på fotbollsfruar.
Kedjesnusar.
Föräter mig på clementiner.
Längtar tills ikväll, längtar ännu mer tills på fredag.
Ja, trots att ett flygplan är involverat.
Ibland är ett par timmars dödsrädsla (att flyga är onaturligt!!!) bara så värt det.
Men, get over it. Det är ju bara mentalt. Du vet inte när du ska dö i alla fall.
"Det är ju bara mentalt". Tobbe, konstigt nog tror jag inte att det förhållningssättet brukar vara särskilt effektivt när man behandlar vare sig fobier eller psykiska sjukdomar.
Du får jobba på det då. ;)
Man skulle kunna säga att det är precis det jag gör, med tanke på att jag flyger i alla fall någon eller några gånger i månaden trots en fullkomligt förlamande flygfobi och dödsångest.
Du är duktig.... Undrar hur förlamande fobi du har IGENKLIGEN. Är det inte bara helt enkelt så att du gillar drama? :D
Det är tydligt att du inte känner mig.
Jodå det gör jag visst.
Kidding. ;)
ja! jag håller med, människor ska vara på marken! hu, jag tycker verkligen inte om att flyga... så jag förstår dig.
kram från linnea.
Haha, vilken skön/hjärndöd kommentar, "det är ju bara mentalt.".
Dock tycker jag inte att du ska jobba med det genom att åka flygplan flera gånger i månaden!:O Om alla var flygrädda skulle klimatet vara mycket bättre. Go, flygfobi!
Hej! Var jobbar du? Nyfiken bara.
åh, annika
jag tänker nog lite på dig iallafall,
Jag såg precis den där treo-reklamen du är med i på bio, och jag var på väg att säga till mitt sällskap att jag känner dig. Fast det gör jag ju inte, kom jag på. Om vi möttes på stan skulle du inte förstå varför jag hälsade. Men jag tyckte ändå det var skoj att se dig ;)
När får man se de fantastiska klänningarna då?
/Maria
Linnéa - Bra, du är en smart tjej. :)
Jesus Karlsson - Jag vet. Och jag håller med. Men när man har hela sin familj och dessutom sin kärlek i fel del av världen är det svårt att hålla sig borta från flygplanen, trots fobi.
Emma - Jag vikarierar på tidning som reporter och redaktör.
mathilda - kärlek.
Alex - Hahaha! Jo, men, jag tycker visst att du känner mig. Däremot känner ju tyvärr inte jag dig. Klart du ska hälsa, jag hade blivit glad. Det händer ALDRIG.
Maria E, jag kan inte fota kläder, har ingen fjärrkontroll som funkar längre (har inte haft på snart 10 månader, nej, ännu längre. Ett år!). Förut, när jag bodde i Norrköping, hade jag både grym fjärrkontroll till kameran och en sambo som fotade utmärkt. Och skitbra platser att fotografera på (mina olika förråd och i trapphuset där man alltid fick vara ifred). Nu har jag INGET av detta. Ingen plats att fota, ingen fjärrkontroll, ingen sambo som jag kan be om att plåta. Så svaret är: Jag har ingen aning! De förtjänar liksom bättre än att plåtas i spegeln. Men kanske är det bättre än ingenting...
Flygrädsla: Har du frågat om att få sitta med en stund i cockpit? Vid start och landning kommer du (nog) inte att få, men såväl flygrädda som andra brukar vara välkomna in om man frågar snällt. Det gör SÅ stor skillnad att dels se hur piloterna jobbar (checklistor, checklistor, checklistor! Och så är de typ lika avslappnade som läkare, helt ostressade) och dels att de faktiskt inte har ett 10x20 cm stort fönster till höger att se ut igenom, utan fantastiska vindrutor med världen utanför.
Det är ascoolt, jag lovar. Och de är jättesnälla mot den som är rädd. Lycka till!
flyga är bland det värsta, jag våndas inför våren då det blir packat med flygresor för min del.