DU MÅSTE VA BLIND; BLIND BLIND BLIND
Den där jag stod i ett hörn och såg ut som en uppklädd hög med skit, ni vet.
Jag var där med vackra Lina, som gnistrade och strålade hela kvällen.
Hon knäppte en bild på mig och sin trevliga och pratglada vän.
Den ser ut såhär:
Helt okej. Tillgjord och galna ögon (alright, inte så galna som Kjelles), men ändock: söt och glad.
Inte så bajslik.
Seriöst. Jag såg inte ut sådär när jag såg mig i spegeln.
Slutsats:
Fulperioder fastnar inte alltid på bild.
Ja, just det! Festen var en release för Pittstim.
Jag har läst boken. Vissa texter är fantastiska. Läs den.
Fast. Vad är värst då? Att se sig själv på bild under en fuldag och upptäcka att man ser helt okej ut och tvingas grubbla på vem som ljuger: spegeln eller kameran - eller, hemska tanke, se sig själv på bild under en snyggperiod, och upptäcka att man ser ut som en bajskorv med armar och ben?
Loves de här två inläggen om fulhetsperioder, Annikaka.
En mer sympatisk människa än du får man leta efter.
Alltså, du är så himla vacker Annika!
Seriöst Annika, snart lär du anmäla mig för att stalka din blogg men ärligt nu, jag talar rent ur hjärtat när jag säger att jag tycker att du är bland de vackraste kvinnor jag sett...någonsin, typ, och det är rätt stort.
Du är uppenbarligen mkt speciell.
jättegullig bild. Ser finurlig ut. som en seriefigur ungefär. Åh du är så söt!
Jättefin är du!