You're a part time lover and a full time friend
Jag undrar om den kallas "lätt" för att det var så lätt att få den...
(Ha, ha, ha.)
Jag böjde mig framåt och satte ner tallrikar i diskmaskinen (yes, jag har diskmaskin, det är som en dröm!), rätade snabbt på mig och slog huvudet hårt som fan i en öppen skåpdörr. Det sjöng i hela huvudet och jag vaknade upp på köksgolvet (förmodligen bara en sekund senare). Nu har jag ont både inuti och utanpå skallen, och mår lite lagom illa. Precis vad jag behövde!
Men syster Gunilla på Sjukvårdsrådgivningen sa att det var lugnt, så länge jag "inte kräks mer än två gånger" så behöver jag inte åka till akuten.
"Men det låter som att du fick en riktig stjärnsmäll", sa Gunilla, och jag tyckte att hon lät en smula uppskattande. Som att det var ganska bra gjort av mig, ändå.
Som att det inte är alla flickor som lyckas med att knock themsleves out en torsdagkväll.
Vi säger så.
haha, du får det att låta festligt och obehagligt samtidigt. creds för att du har sån styrka i kroppen ändå.
jag bara undrar om du vill svara på en fråga...
vad äter du allra helst?
(ps.tipsa gärna om goa recept!)
Haha! Förlåt, jag skrattar inte åt att du fick så ont. Men du skriver så bra. Hoppas din torsdagskväll blir fin iaf. :D
Well, det var ju bara otur det där, annat var det när jag skulle skämta en kväll och låtsas sitta i soffan och slå huvudet i soffbordet. Ja, jag underskattade min egen styrka och fick en jäkligt självförvållad hjärnskakning. Smidig är man.
Lägg dig ner och ta en tablett så blir det nog bättre. :)
Åh. Ja det var faktiskt en bedrift. Om än en rätt dyster sådan.
Puss raring på pannan
Annika. Misslyckad, nej! Inte någonstans. Inte i våra ögon. Alldeles _säkert_ inte i världens ögon heller. Nej. It's all in your head. Men vad jag eller någon annan säger spelar eg. ingen roll. Man får se det fina i solskenet som dyker upp ibland. Le åt musiken som spelas i ens öron när man går bland tusen främlingar och vet att man är den enda som fattar.. hur det egentligen är. Men, i våra ögon är du det finaste hursomhelst. Resten, it's all in yor head. Puss
Du ger fasen i att knocka ihjäl dig själv en torsdagskväll en vecka innan vi ska ut på äventyr med modemaffian. jag behöver dig vid min sida! Förövrigt kan det tilläggas att jag blev så glad när jag läste din kommentar på bloggen om VRs grej att jag efter att jag smsat dig gick ut och skottade hela vår uppfart (den är ganska stor) från de ton (!) med snö som vräkt ned under snöstormen som fortfarande härjade. Det gjorde jag i ren jag-är-så-glad-anda. Glad för att jag ska få knalla iväg på roligheter med dig. :) Pouss
Jag tycker det verkar lite spännande att knocka sig själv! Som att ligga i bakhåll och överfalla sig själv liksom. Undrar vem som vann.