Vinn sommarens minsta klänning!
"Vinn sommarens hetaste klänning - om du är tillräckligt smal, förstås!"
Herregud, vi snackar en vanlig H&M-klänning. Hur svårt hade det varit att fixa så att alla fick tävla, och vinna en klänning i sin egen storlek? Hade H&M helt slut på klänningen i alla andra storlekar? Fine, men i så fall vill jag veta det. Jag gillar nämligen inte tanken på att sitta här och svettas i ett par H&M-trosor med stjärnor på i storlek 38 och känna mig tjock för att jag inte ens kan vara med och tävla om "sommarens hetaste klänning".
Jag säger inte att jag känner så.
Men jag tycker inte om tanken.
Och jag tycker framför allt inte om tanken på att någon annan kanske känner så.
nä jag orkar inte vinna något
Sen finns det ju faktiskt dom som har mindre storlek än 34 och som i så fall kanske inte mår så bra över att 34 ska räknas som "det normala".
Therese, du har naturligtvis helt rätt. Jag utgick bara ifrån mig själv, helt enkelt. Det är svårt att vara 100% politiskt korrekt. Självklart är det förfärligt att sätta normer överhuvudtaget vad gäller utseende och vikt, eftersom de allra flesta alltid hamnar utanför normen.
Jag har också funderat på varför man inte kan få vinna en klänning i sin storlek.. Skulle vara skönt att slippa dessa normer.
jag har inte suttit å researchat om sambandet men det var ändå min absolut första tanke när jag såg det förra veckan på modefeber.
fina fina annika.
det skulle jag med vilja. dricka te och få höra om vaför allting kommer att bli bra.
för du vet. nu är ingenting bra.
det är sommar. och sol. och jag gråter fast det inte finns några tårar kvar att gråta. vet inte hur jag lyckas. men det går. precis som att det går att bli så olyckligt jävla kär att ingenting längre spelar någon roll. och du vet. jag vet att du vet. att hjärtat kan göra så ont att man önskar att man inte hade något hjärta. fy fan.
det var längesedan jag kände mig så ensam. gör kärleken en ensam? imorgon åker han och imorgon ska vi ses. vi skulle ha setts idag. tror jag. för jag minns inte vad vi sa där på tunnelbanan. jag slog honom. ska ge honom den där skivan. en blandskiva som jag lovat. han har gett mig en. tror inte jag kan lyssna på den.
"Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
Nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid...."
Jag tycker att det är sjukt. Jag har flera vänner som ycker att det är "äckligt" att sitta brevid någon som är "tjock". Jag blir så arg att jag skakar och jag känner själv hur media påverkar mig. Trots att jag är väldigt liten i storlekarna tänker jag att visst vore det lite finare med smalare lår och plattare mage. för att sedan bli arg på mig själv och allt trams. jag vet ju hur det egentligen är. och sedan vänder man blicke mot tredjevärlden och frågar sig var allt gicksnett
Att vara så sjukt snygg som du är och samtidigt så jävla intelligent och bright som du verkar vara är fan inte vanligt. Jag tror nästan att jag är lite kär i dig...
annika.
söta fina annika.
du skriver så vackert om allt det fula.
jag sprang ut på en brygga idag. jag sprang och sprang tills jag stod precis på kanten. där stannade jag. betraktade min spegelbild som glittrade där i vattnet. jag tror att den grät. jag kunde inte se. för det var bara vatten överallt.
och kristian anttila skrek i mina öron "jag känner mig konstig mest för att jag är
jag känner mig sjuk mest för att jag är
jag känner mig farlig mest för att det är
det enda som har kunnat slita oss isär sen allt gick FEEEEEEEEL"
han svarade aldrig på mitt sms om lunch imorgon. han gjorde inte det. och jag gick nästan helt och hållet sönder när jag ringde fast jag inte borde och han inte svarade. kastede mobilen i golvet, skrek på mamma och föll ihop på köksgolvet i en sorglig liten hög av ylle och salta salta tårar.
då ringer han. kan inte svara. det går bara inte. jag blir förlamad. jag sätter i halsen. tappar andan.
röker och röker och röker. smakar skit för jag röker inte egentligen. men jag vet inte vad jag ska göra. har inget att fly till. ingen vän att ringa. alla har redan lyssnat. jag har redan känt allt det här för många gånger tidigare. orkar inte kräkas. inte ens bulimin man kan lita på.
fan också.
jag måste lyssna på hans skiva.
han spelar i band förstår du.
jävla musiker.
så!
Trist.
Hade varit kul att vinna en klänning... som man kunde få på sig. Tack för alla dina fina inlägg.
Tragiskt nog har jag redan accepterat att det aldrig kommer att lottas ut en klänning i storlek 42. Så idag äter jag inget.
grejjen med just den där klänningen är att den bara gjordes i några få exemplar och är extremt eftertraktad/hypad på tex tradera... så om de inte fick tag i någon annan storlek så bli inte så upprörd... om inte annat tävla för att sälja den om ni vinner! den är värd mkt nu för tiden... :S
Just so you know...:
Nu missade du ju hela poängen...
Jag har hört mig för angående den klänningen och jag kan mkt väl tänka mig att det är så att det endast är denna storlek som finns kvar av den klänningen. Förmodligen är det de exemplar som sitter på skyltdockorna (som är storlek 34, jag kikade efter) som utgör vinstklänningarna. Jag håller dock med om att de bör upplysa sina läsare om att detta är anledningen bakom storleksvalet. Trots att jag själv har just denna storlek.
Precis exakt den tanken tänkte jag också.
34.
Det är ganska litet.
väldigt, väldigt sant! Det är precis det, att det finns en norn, ett ideal som man trots att man vet att det är så otroligt korkat och dumt, ändå påverkas av och som man försöker eftersträva. I mitt fall utan att lyckas. Så blir man irriterad på sig gjälv för att man inte lyckas få på sig de där snygga stentvättade jeansen som man suktat efter (igår), som små fina bloggerskor passar så bra i ("sitter perfet!"). Man står där i provrummet och tänker att "nähä, maja. inte denna gången heller. ser ut som man försökt klämma in en stor val i en våtrdräkt". usch, det är hemskt när man kommer på hur mycket man tänker på det. Känner mig så himla dum som inte kan komma över det och bara vara nöjd med min sunda vikt som jag ändå har nu. Jag vet ju bättre. Men det är hursomhelt grymt bra att du uppmärksammar detta och skriver om det. Snygga bloggerskor som du blir ju förebilder för många tjejer (själv känner jag nog att det är ni som påverkar mig mest vad gäller utseende). Önskar bara att fler kunde ta efter ditt exempel. Du är så klok, Annika!