Tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt
Jag har varit på middag.
Jag har druckit massor av rödvin.
Jag har pratat med Honom.
Det snurrar. I mitt huvud.
Jag är rädd för du ser för bra ut i svart svart lugg och blå anorak.
Jag är så full av förtröstan; det skrämmer mig. Och fyller mig med tillförsikt.
Jag har kanske aldrig trott på mig själv som jag gör ikväll.
Du har missförstått, jag är inte värd det här, jag har ingenting som du vill ha.
Det kommer bara leda till nåt ont, ändå.
Jag orkar inte bry mig.
Leder inte allt bara till nåt ont, ändå?
Det får vara så. Ikväll får det vara så.
nej annika.
du är inte full av förströstan.
du är full.
det är därför som du skriver allt det här.
det vet jag. helt säkert.
Åh, Annika. Man skall aldrig börja filosofera över livet när man druckit rödvin och det är sent på natten i ett främmande land (för du är väl som vanligt i Spanien?). I synnerhet inte då man pratat med honom. Jag har förresten börjat blogga eftersom det är sååå 2008 att göra det (jag vill ju inte känna mig utanför kollektivet). Vi saknar dig redan i kollektivet. Och hur kommer det att bli när Oscar lämnar? Det kommer att bli tomt :-(
Men å andra sidan att ha en bra anledning att skippa jobbet för att dra till Paris verkar inte helt fel ;-)
aaaahhh, underbar låt! vem är det som gjort den?
det leder alltid till något ont, men det kan vara ganska fint på vägen till det onda. (man ska bara filosofera när man druckit vin, aldrig annars.)
åh, vilken underbart låt! skulle vara uppskattat om jag fick svar på vem som gjort den!:)
grymt bra blogg i övrigt!
Ja, låten är fantastisk.
Det är Säkert!, Annika Norlins soloprojekt, i duett med Markus Krunegård (från Laakso), som ligger bakom den.
fantatitastiiisk!!!!!!!
tror den här låten kan vara den låt jag har gråtit till flest gånger. får rysningar av den, så grymt bra.