Trick or treat?
Jag fick lite panik. Jag väntade inte besök. Jag vill inte ha besök, inte oväntat i alla fall. Sådant är överskattat, liksom Gevalias kaffe.
Jag funderade på att inte öppna.
Men det kunde ju vara något viktigt. Så jag gjorde det ändå.
Utanför stod tre småflickor med någon form av svart sot i ansiktet och pep;
"Bus eller godis?!"
Jag ville verkligen inte ha något bus.
"Men shit", sa jag, "håller man på med sådant i Sverige? Jag har ju inget godis! Eller vänta, vill ni ha fin choklad?"
Det ville de. Så de fick den fina belgiska chokladen som kom med blomarrangemanget som avlämnades av ett bud hemma hos mig imorse. Från min allra bästa mamma.
Barnen blev glada, jag fick stänga dörren om mig igen, och blev också glad.
Förlåt, mamma, att jag gav bort chokladen. Men det var liksom det eller en fryst kanelbulle.
HAHAHA det var värst vad snäll du är, jag hade ALDRIG gett bort min presentchoklad! Du måste ha ett riktigt gott hjärta. Eller du kanske bantar? ;) (yeah right...)
haha men hjälp, att du öppnade! Jag är så paranoid att jag aldrig vågar öppna, det kan ju vara någon läskig försäljare/tv-kontrollant/jehovas vittne :)
Heidi - Japp, jag har ett hjärta av guld, det vet du väl? ;)
Linnéa - Ja, alltså, jag fuskade ju. Kikade ut genom titthålet och såg tre mycket små, svartsminkade figurer. De verkade inte vara varken försäljare eller tv-kontrollanter, så jag vågade öppna! Haha.
haha, dom fick muffins av oss! :D
Ah, smart där!
Ang Bevvan - självklart! Jag kände mig tvungen när det var ett så lågt pris. Kollar på det nu och känner mig mycket nöjd :)
Det var helt rätt att ge bort chokladen. Presenter får man göra vad man vill med, för dom är ens egna. Basta.
Förra året hade vi haft middag hemma och hade precis enats om att granatäpplesorbeten som var vår efterrätt var riktigt äcklig, så när kidsen kom och ringde på fick dom det som fanns kvar av glassen och varsin sked! Vi tyckte att det kändes som en ganska dålig grej att ge, men dom blev glada!