Shanghai part 3.
"2005-02-23 Onsdag
Inte en enda casting idag, och självklart drabbades jag genast av panik. Vad fan gör jag här?! Borde förstås ha tagit mig ut på stan och gjort någonting, vad som helst - gått på marknaden, åkt t-banan till någon ändhållplats och bara gått omkring, tränat, ringt Lise och hängt hemma i hennes och Erics gigantiska lägenhet... som sagt, vad som helst. Men nej. Istället släpade jag och Josu oss ner till Starbucks (precis på andra sidan gatan) och satt där och fördrev tid ända tills de stängde. Vi drack två latte var och pratade om det jag egentligen inte vill tänka på överhuvudtaget, nämligen att han ska åka hem. Den nionde mars. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ. Ensam? Jag kan inte vara ensam. Jag kan inte ta hand om mig själv ens när jag är ständigt övervakad, hur tusan ska det här gå? Lika bra att jag låtsas att det inte kommer att hända, och sen när han väl åkt får jag intala mig själv att han bara är på gymmet eller något och kommer tillbaka när som helst. Josu, min storebror, den enda jag har. Ja, inte bara den enda storebror jag har, utan också den enda... punkt slut. Den enda jag har.
När vi kom hem från Starbucks satte vi på Troja - jag trodde att Brad skulle klara av att hålla mig vaken, men efter några minuter sov jag som ett litet barn i vår slitna, ljusgula plastsoffa. Vaknade för en stund sedan av att jag höll på att frysa ihjäl. Klockan är kvart i två på morgonen. Imorgon har jag katalogcasting och reklamfilmsaudition, då måste jag vara pigg och snygg, lycka till. Ser jag ut såhär när jag vaknar om ett par timmar lär jag inte bli castad till annat än uppföljaren till The Grudge, jag behöver inte ens någon sminkning, jag är ready to go!"
Kommentar: Ja, jag minns. Så var det. Många sådana dagar. Det här var en av de första, men de skulle bli många, många fler: dagarna som bara försvann, som jag hade kunnat välja att "fånga", men bara sov eller fikade bort. Mina dagar i Shanghai som lika gärna kunde spenderats i... Ja, Ockelbo, eller var som helst. Som jag slösade bort och aldrig får tillbaka.
(Och nej, Josu är inte min biologiska bror. Men jag fick honom i julklapp ett år. Han har ingen lillasyster och jag ingen storebror, så det passade perfekt.)
Läs mer:
Måndag
Tisdag
Få människor har fått mig att släppa på mina oändliga personliga murar. Jag vet inte hur du gör eller vad det är du gör. Men lika få människor som har fått ned alla kalla väggar runt mig har jag så fort tagit till mitt hjärta. Men just nu värmer dina ord och du, Annika, mest av allt ikväll, innanför min bröstkorg.
En fråga bara (och nu är det inte så att jag tycker illa om dig eller så om du tror det, jag läser ofta din blogg och gillar den oftast också): om de här dagboksinläggen nu är för din egen skull, varför inte bara skriva in dem i ett word-dokument och spara dem på din dator, en cd, en extern hårddisk eller liknande istället för att lägga dem på bloggen?
Kajsa - svarade i din blogg istället, vännen.
Johanna - Okej, you got me. Självklart är de inte BARA för min egen skull, det var istället för att skriva "jag vet att det är mycket text och det är inte särskilt intressant, så jag förstår om ni inte orkar läsa". Om jag hade varit den typen av person som hellre sparade ett worddokument än lade upp någonting på bloggen, jaa, då hade jag knappast haft någon blogg. Allt jag lägger ut är ju egentligen ALLDELES för privat. Men jag delar med mig ändå. Eftersom det finns de som vill läsa, konstigt nog.
Vill bara säga att jag ÄLSKAR dessa dagboksinlägg. Jag känner igen mig på så många sätt, i känslan. Och det känns som att jag får se en annan sida av dig, som du inte riktigt brukar visa. Tack för att du lägger upp dem, lova att fortsätta! Och please inget worddokument! :P
Du har verkligen en otrolig förmåga när det gäller skrivandet (och mycket annat också)! Dina ord tar tag i en, de är vackra och smärtsamma och formulerade med någon sorts simpel perfektion. Jag fascineras verkligen över hur en egen privat dagbok kan vara så välskriven och fångande. Skulle någon läsa mina få dagboksanteckningar skulle de inte få ut särskilt mycket. Det är mest osammanhängande meningar och ord staplade i långa rader. Just därför finner jag dina texter så otroligt bra och fångande. Du är verkligen duktig på att skriva och det är garanterat en av anledningarna till varför din blogg är så bra!
Tack snälla Johanna, det betyder otroligt mycket. Om jag bestämmer mig för att skriva i worddokument istället får du skicka din mail så mailar jag dig dokumenten! :) Stor kram.
Åh Julia, vad glad jag blir! Jag vet knappt vad jag ska svara, förutom att jag är otroligt tacksam att någon kan känna så, eller, tycka så. Om det jag skriver. Sanningen är att jag också är lite fascinerad över att jag skrivit dagbok som att jag skriver FÖR någon, med förklaringar och reflektioner som borde varit självklara för mig... jag misstänker att jag helt enkelt skrev för mig själv, FRAMTIDA mig själv. Att jag absolut inte vill glömma hur det var (vilket jag faktiskt lyckats - eller råkat - göra). Det är otroligt smärtsamt att läsa och återuppleva, hur banalt det än kan låta. Den resan förändrade mig på så många sätt. Nu i efterhand kan det nog vara det allra bästa jag gjort, men också det svåraste. Tack för att du orkar läsa.
känner igen mig i alla dessa ord, förutom att jag aldrig varit i shanghai eller haft längden för modellandet. men jag byter ut dessa två mot malmö och dansen istället.. då blir det mitt förra år nästan i en nötskal, hittade ingen inspiration till att hitta på saker, slösade bort dagarna framför någon ny teveserie eller filmer eller vad som helst bara för att få tiden att gå... men vad kan man egentligen göra åt förlorad tid förutom att berätta för andra hur förlorad den var? jag vet inte riktigt...
Hej Annika! Det känns som att jag tjatar men det har ju gått så pass lång tid nu. Vart är bilderna, är dom borta eller?
Ha det bra!
Älskar Starbucks. :)
Tycker att det är väldigt intressant att läsa dessa inlägg :) Kan känna igen mig jättemycket i det du skriver, samma känsla liksom. Du skriver jättebra Annika!
cupcake,
jag hoppas verkligen inte att det gör någonting att jag omnämner din blogg på rodeo. jag läste det där inlägget om AA, såg att jättemånga hade kommenterat och bara kände att jag var tvungen att skriva om det.
kolla, här är mitt blogginlägg:
http://www.rodeomagazine.se/gastblogg.php?Blogg=33
puss!
Så fin blogg. Din header är verkligen skitsnygg!
Ha en bra dag.
kul läsning tjejen ;)
Ohii.. jag bli lite orolig när du inte uppdaterar på hela dagen! .. :(
oi. jeg skal mest sannsynlig også til shanghai for å jobbe i to måneder. jeg har så mange spørsmål.. Hvilken byrå hadde du tilknytning til der?