The taste of failure in your mouth
"Får jag vara nyfiken och fråga vad som hägrar tillräckligt för att du ska plåga dig igenom högskoleprovet (för en plåga är det!)?"
"Snälla Annika, varför i allsindar tillbringar du en hel lördag med att genomlida högskoleprovet?!? Vad fan ska du med 2.0 till???"
"Åh jösses, om du har fått 1,8 förut, varför gör du om provet?! Strävar du efter att komma in på läkarprogrammet eller? :P"
Äsch, alla sådana där triviala detaljer hade jag inte en tanke på idag, jag var så fokuserad på mitt misslyckande. ;)
Såhär är det: Jag skrev högskoleprovet för sex år sedan. Resultatet ogiltigförklaras/går ut efter fem. Therefor: jag har inte längre ett resultat.
Inom min utbildning har vi en "fri termin", vårterminen 2008, då jag inte riktigt vet vad jag vill göra - men möjligen plugga en tjugopoängskurs i något som skulle komplettera min utbildning. Efter att jag tagit min magisterexamen vill jag förmodligen också läsa till ett kompletterande år på JMK för att få en riktig journalistexamen.
Och jag har inga betyg att söka med (okej, ett snitt på ungefär 11). Alltså är jag rätt beroende av ett schysst resultat på högskoleprovet. Dagens prov såg jag som en övning, för att förhoppningsvis klara mig bättre på provet i höst (för att kunna söka någonting till nästa vår). Dock borde jag ju fattat att jag inte skulle lyckas se det som en övning, jag ville naturligtvis knäcka i varenda del, och mirakulöst blivit ett mattesnille utan att överhuvudtaget räknat ut annat än "om jag har tusen kronor kvar kan jag ju lätt köpa den här klänningen" under de senaste fem åren.
Blev det alltför rörigt?
Summan av kardemumman:
- Jag vill inte söka läkarprogrammet.
- Jag vill bara kunna söka någonting jag verkligen vill gå.
(- Jag gjorde det alltså inte för mitt höga nöjes skull.)
- Och jag vill så jävla, jävla, jävla gärna bevisa för mig själv att jag kan allt.
Snacka om att vara dömd att misslyckas.
Jag vågade mig aldrig på högskoleprovet utan ägnade istället ett år åt komvuxstudier för att höja mitt snitt. Öka mina möjligheter att välja och vraka bland utbildningar. Och vad gör jag? Söker till en folkhögskola där betygen inte spelar roll. Men jag försöker tänka att jag inte slösade bort det där året. Att jag behövde det efter mammaledigheten, som fördummade mig. Men nog känns det surt att få papper från csn där lånet nu är uppe i hundratusentals kronor. BLÄ! Så du gör rätt i att satsa på högskoleprovet!!!!
Vad går du för utbildning nu?
Ambitioner är viktiga, men även att se till de skills man redan har, vara stolt över dem och kunna tänka att visst, jag vill sträva framåt ytterligare, bli ännu bättre på ännu fler saker, vilket är en grym inställning, med den kommer man långt. Men samtidigt: hela tiden med vetskapen om hur grym man redan är. Okej? :) Du får inte gå in i duktiga flickan-fällan (även om jag vet hur lätt det är). Ååkeej? :)
ett tips från en fd ksm-are. slösa inte din fria termin på studier. studera kan du göra precis närsomhelst, förslagsvis efter ksm. satsa på ett eget projekt eller ännu hellre praktik. detta är en av få chanser då du har råd att göra det tack vare studiestödet. jag är en av få från min förra klass som fått jobb - på min praktikplats. av alla oss som fått jobb är vi många som fått på de platser där vi gjorde praktik.