Posera mera!
Full respekt, som sagt - men ack, så tråkigt det blir! För mig är det exakt lika spännande att se på halshuggna outfitbilder som jag misstänker att det var för Melodifestivalpubliken de år man fått för sig att låta alla artister sjunga bakom ett skynke (eller, för den delen, när man 1965 lät Ingvar Wixell framföra alla låtar) för att lägga fokus på låtarna, inte artisterna. Det funkade naturligtvis inte, eftersom artisternas uppträdande, utstrålning, dans, kläder, frisyrer och utseende var betydligt mer än halva grejen för publiken. Precis så känner jag för korniga bilder tagna i en smutsig spegel, med huvudet obligatoriskt avhugget. Det blir trist, opersonligt, och istället för att fokusera på kläderna blir jag istället ointresserad av kläderna på bilden. En schysst outfitbild behöver absolut inte vara särskilt nyskapande, stylad, poserande, spännande eller tagen med en bra kamera (och nej, inte Photoshoppad heller, haha). Men däremot vill jag att den ska förmedla någon typ av känsla - jag vill tänka "ahaa, jaa, jag förstår hur hon (/han) tänkt här, så kan man förstås göra!", alternativt "åååh, den där vill jag ha" eller "det där skulle jag aldrig klara av att bära upp, men det passar verkligen hennes stil". För att förmedla någon slags känsla eller tanke räcker det inte att ta en bild på de klädesplagg man har på sig. Visst, det är kanske snäppet bättre än att visa dem på klädhängare, eftersom det i alla fall syns hur de sitter, men jag skulle faktiskt föredra klädhängarna. Då ser jag i alla fall hur kläderna ser ut, medan jag i annat fall stör mig alltför mycket på det makabra i att klippa bort sitt eget ansikte.
Jag kunde inte låta bli att tjata om det här eftersom jag klickade in mig på finalbilderna i Aftonbladets "Bästa stilen!"-tävling, och insåg att tre av tio finalister var halshuggna. För Guds skull -
Stil handlar om mer än hur man kombinerar klädesplagg!
Det handlar om attityd, utstrålning, frisyr, hållning, humor och intelligens - varav de allra flesta av de här kriterierna faktiskt går alldeles utmärkt att förmedla med en bild.
Av princip går därför nummer 3 bort för min del, för även om plaggen ser fina ut så ser jag inte hur de ser ut på henne (vilket väl var poängen med det hela?), och de två andra var väldigt ospännande ändå.
Kul att de tog med såpass många exempel på "alternativ" stil (åh, obehagliga ord, men ni vet ju vad jag menar), och härligt med lite attityd!
Min favorit var dock ganska självklart - fröken nummer 1, bloody gorgeous från topp till tå. Jag känner att jag genast behöver få reda på var hennes jeans kommer ifrån, någon som vet?
Och förstås, någon som har tråkigt och vill berätta vem din favorit är? :)
--------------------
EDIT
Åh, nevermind, jag hade ju själv inget bättre för mig än att leta upp hennes bild bland alla de inlagda. Vilket var ganska lyckat, eftersom jag nu har en alldeles ypperlig blogg att lägga till i länklistan! (Min länklista på bloggen funkar istället för bokmärken, jag klickar mig igenom dem varenda dag.) Den vackra fröken på bilden heter Amanda, och hennes blogg proppfull av snygga outfitbilder. Varsågoda att inspireras!
Hennes skitsnygga jeans kom förvånansvärt nog från Vero Moda, jag har inte sett en skymt av dem här i Norrköping... Jag vill ha!
Instämmer! /Jenny
Jag håller med dig jag med, för att för min del så är självaste personen och hur denne passar i kläderna som är det intressanta och som kan inspirera mer än själva plaggen. Modellen är mer intressant än de kläder hon bär!
Åååå. Den där tjejen i svartvit klädsel, med det där underbara platinablonda håret. Vilken snygging! Nu vill jag blondera sönder håret bara för det. :(
hallå. håller med på alla punkter. Shitbra sagt.
Herregud vad snällt skrivit :) Måste säga att jag håller med om allt du skrev om det där med helhet osv, tycker förresten att din blogg är super, kom faktiskt på nu när jag kikade in att jag varit här flera gånger förut :) Får nog bli en liten länk hit också, utan tvekan!
Kram Amanda
Det här med att posera, hur gör man egentligen? Handlar det bara om tillräckligt mycket attityd, självförtroende, guts eller vadå? Jag skulle hemsk gärna vilja lära mig hemligheten att se rolig ut på bild (rolig på det bra sättet). En gång när en kompis skulle ta kort blev jag ombedd att posera lite och jag kunde bara inte, utan stoppade typ ner händerna i fickorna istället. Kan det bli tråkigare?
Äntligen! Jag tycker precis som du.
Dessutom hör ju frisyr och smink till en outfit enligt mig.
Intressant inlägg! Var tvungen att kommentera det på min blogg =)
håller med att det är roligare att se outfit bilder med huvud, dock så är jag ändå en sådan tråkig tjej som hugger av huve.
gina tricot hade liknande jeans för ett tag sedan... cheap monday oxå
njae..håller nog med dig om att det är roligare med huvud men.jag kapar mina bilder mest för att jag ofta ser ful ut med risigt hår och brillor och inte orkar fixa mig varje ggn jag ska plåta, dessutom är jag inte särskilt fotogenisk (som exempelvis du)..och dessutom är min kamera av så himla kass kvalitet att bilderna inte skulle bli bra....skulle jag plåta med huvud skulle jag vilja få till så fina bilder som du eller hanna fridén..that´s not gonna happen...tyvärr...
Håller verkligen med daj! Men ibland kan man råka se lite MONGO (på riktigt) ut & då är det kanske inte så kul att lägga ut bilden på internet.
Jag använder mig bara av sk 'halshuggna' bilder av den enkla anledningen att jag vill låta kläderna tala för sig själva. Däremot kan jag hålla med om en sak och det är att frisyren gör mycket för en outfit/look (smink är inte riktigt min grej, kör en 'naturell' sminkning jämt). Sen känner jag att min klädblogg inte handlar om mig, utan om mina kläder och då vill jag inte 'blanda in' mitt ansikte. Kanske låter lite pretto men jag försöker vara motsatsen. ja, så är det iaf, och det är anledningen till att min blogg är innehåller 'halshuggna' bilder. Men jag hoppas ju att någon tycker att den är inspirerade. jag har ju gjort en blogg som jag själv skulle vilja läsa, i tron om att det finns fler som jag :)