BEAUTIFULONES

Det här jobbet minns jag liksom inlindat i ett slags rosigt skimmer.
Allt var så fint den dagen. Jag var överlycklig över att jag kammat hem jobbet överhuvudtaget, att de valt mig av alla vackra flickor som varit på castingen... Och det var ett betaljobb, ett ordentligt välbetalt sådant. För Nokia! Ja, jag var riktigt, riktigt glad.
Stylisten hälsade mig med orden "ååååh, det är så fantastiskt att jag äntligen får jobba med en 38:a!"
Först blev jag alldeles iskall, eftersom jag trodde att hon syftade till klädstorlek, vilket skulle betyda att MIKAs sagt att jag blivit en storlek större (ja, sådant var extremt jobbigt i modellbranschen, hur trivialt det än låter). Det visade sig dock att hon menade skostorlek - de flesta modeller har ju, föga förvånande, ganska stora fötter. Som de flesta andra stylister var hon totalt såld på second hand-skor, och de är ju ofta i mindre storlekar, så mina relativt små fötter kom väl till pass.
Carina som stylade håret klippte det i en snygg, Star Trek-inspirerad pottfrisyr som jag kände mig sååå fin i; själva fotograferingen gick snabbt och smärtfritt, ingen klagade på mig utan verkade tvärtom ganska nöjda. Som sagt, allt var så fint den dagen.

Bilderna däremot, de fick jag aldrig. Så var det med de flesta jobb, så det var ingenting ovanligt. En dag fick jag ett sms av en kompis som sett dem på Nokias hemsida - och jajamen, där låg de! Väldigt små och lågupplösta, men ändå.
När jag hittade dem i en mapp på min gamla laptop kom den dagen tillbaka, dagen med sitt rosiga skimmer, dagen då jag för en gångs skull kände att jag verkligen dög.
Och nej, det spelar ingen roll att det var modellande det handlar om, och inte något mer nobelt.

Att duga är att duga är att duga.

(Några månader senare pratade jag med en tjej som tydligen gjort exakt samma jobb som jag, fast dagen därpå. Hon fick tre gånger så mycket betalt som jag, eftersom hon var mer "lovande" än jag. Det gjorde ont i ett par minuter, men sedan sket jag i det, för hon var dryg och elak och vägde tio kilo mindre än jag, och jag vägrar vara avundsjuk på människor som är dryga och elaka. Och som aldrig någonsin får äta annat än sparris och gurka. Ja, enligt henne själv, alltså.)