BEAUTIFULONES

Problem att kommentera? Byt till Firefox, genast. www.mozilla.com/firefox/

De måtten som aftonbladet skriver för en stl 32 är ungefär mina mått, förutom att min midja är ca 6 cm större. Jag är 160 cm lång. Visst är jag smal, men inte så jag ser sjuk ut och har heller aldrig haft några ätstörningar. Jag kan äta pizza, mcdonalds vad som helst, jag går ändå inte upp i vikt. Jag hade stora komplex för min kropp under många år, men nu har jag accepterat att det är så jag ser ut och jag är väldigt tacksom om det i alla fall finns kläder som passar mig.

Så visst ideealet att man ska vara supersmal är inte bra, men det måste ju fortf finnas möjlighet för de som är naturligt smala och friska att köpa kläder som passar.

Om size 0 = 32, hur kan då size 4 = 32 (som det står längre ned i artikeln) också? Härligt bristfällig information. "Hollywoodkändisar som Cameron Diaz och Kate Winslet har riktat skarp kritik mot måttet som antyder att man är så smal att man inte har någon storlek alls." Men problemet i fråga ligger ju i att idioten som kom på brittiska/amerikanska storlekstabeller inte valde tillräckligt stora siffror. Europeiska storlekar kan aldrig bli lika med noll, för att de ligger på 30-40. Det är ju bara siffran NOLL som stör, bara för att då är man "så smal att man inte har någon storlek".

Dessutom Annika, så är du ljuvligt vacker, med en jättefin kropp. Och inte förrän du skrev om det ett par inlägg ned hade jag tänkt på din kropp som annat än just snygg. Då skrev du det med The Ark-videon, nu skriver du det här. Var lite försiktig, för tjejer är som hökar. Om du inte aktar dig kan du ha ett gäng vikthetsande brudar bland kommentarerna. Och det har ju ingenting med dig att göra.

Evelina - Verkligen. Det känns som att ingen tänker till, alla läser bara artikeln och tänker "usch så hemskt att det finns ätstörningar". Som att själva poängen med att tillverka små kläder är att alla BORDE vara så smala! Nej, att vara för smal är absolut inte roligt.

Anonym - WORD! Ju mer jag tänker på det desto sjukare känns det - det skulel ju ses som ett skämt om Aftonbladet skrev en artikel om att man inför större och större storlekar i klädbutiker. "Det uppmuntrar människor att bli dödligt överviktiga att det existerar så stora kläder!" Åååh, kolla vilket gigantiskt par jeans, nu känner jag genast press på mig att äta mig till döds. (!?!?!?!?!)

Det är hemskt.

Julia - Hahaha, det märkte jag inte ens, vad lustigt! Förmodligen bara ett slarvfel, eller? Men det gör det hela väldigt förvirrat!
Ja, vad roligt om man inför MINUSSTORLEKAR för riktigt små människor - "nu ska man vara så smal att ens kropp är inverterad", typ. Suck.
Tack, söta du. Och jag vet, jag vet, jag vet. Jag borde passa mig och egentligen inte ens nämna vikt (åtminstone inte min egen vikt och kroppsuppfattning). Men jag har tagit beslutet för länge sedan att VÄGRA censurera mig, kommentarerna får vara hur konstiga och elaka som helst, jag tar hellre det än har en blogg som jag ändå inte kan skriva vad jag vill på.

Nora - Vad är hemskt? Det finns så många tolkningar av det påståendet!

Först uppdaterar hon inte alls så effektivt. Sedan helt plötsligt, pang! Och det har kommit upp ett flertal nya, intressanta inlägg med otorligt fina bilder. Love it.

Jag har en vän som är naturligt spinkig, och hon säger att man ska acceptera sådana små storlekar precis så som vi vill och tänker acceptera stora storlekar. Så är det bara! Och visst ligger det mer bakom sjukdomen anorexia nervosa än bara ideal. Hoho...

jag tror ätstörningar egentligen handlar om helt andra saker än att vilja se ut som en retuschad modell. har en vän som fick anorexia för några år sedan, och för mig var det skrämmande uppenbart att det bottnade i hur hennes dominanta mamma styrde hennes liv. det enda hon faktiskt kunde kontrollera var sitt ätande, och det gick totalt överstyr..
så känner jag också många människor som är väldigt små, utan att ha någon form av ätstörningar. och tänk på alla asiater, som generellt är mindre än oss svenskar. ska inte de få shoppa snygga kläder?

jag är så trött på att det alltid ska bli ramaskri över hur "samhället/onda makthavare" styr våra liv och tvingar oss till ätstörningar på olika sätt. det är trångsynt och pinsamt att folk tror det är så enkelt.

Vad trött jag blir på det här! Dessutom har de urkonstiga mått, jag mätte precis på min höft precis på höftbenen och fick det till 82 cm, och jag får alltid ha storlek 36 i byxor och kjolar på tex HM. Däremot toppar och klänningar brukar jag ha 32-34 i. Och jag kan ha det trots att min midja är 66 cm och inte 58. Det är ju inte så att de köper in lika många 32:or som 36:or. Till exempel asiatiska kvinnor brukar vara väldigt små och smäckra trots att de är fullt friska. Men de ska inte kunna handla kläder som passar här i Sverige då?

Jag blir irriterad på den artikeln! Så jag som är kort och därmed har en mindre storlek ska inte kunna hitta kläder som passar? Håller med dig om att det inte är små storlekars existens som ger människor ätstörningar!

ååh jag blir så arg! jag har storlek 0/32 och jag har inga ätstörningar! "mulliga" människor som man så fint säger påstås ha så svårt att hitta kläder men det har fan vi smala människor också! jag får ofta gå in på barnavdelningen för att hitta toppar som jag kan ha och jag är vansinnigt glad att h&m och topshop har storlek 32, om de inte hade det vet jag inte vart jag skulle handla kläder, enbart på barnavdelningen då, och hur kul är det?

Ska du säga! Du ser själv inte hälsosam ut.

Alltså, jag förstår precis hur alla ni menar .. men ni måste ju ändå tänka på att det visst påverkar folk, och kan leda till ätstörningar. Om man ser storlek 32 på ett plagg och jämför med sin egen storlek 40 så får man ju lite ångest. Jag vet själv hur det är .. Visst att det finns naturligt små människor osv, det är klart, men det är när det börjar anses som normalt, som om varje människa egentligen ska ha storlek 32 för att vara normal, annars är man fet/mullig/whatever, det är då det är farligt. För då känner man ju sig som onormal och det vill man ju fixa .. och .. tja, A leder ju till B.

Precis som någon skrev där uppe.. ska man ta bort storlek 32 för att det är ohälsosamt smalt borde man ju samtidigt ta bort de stora storlekarna, för det är ju ner ohälsosamt vara överviktig. Nu menar jag inte att jag tycker man ska göra så, men enligt deras tankesätt borde det ju vara logiskt.

Bara du vet vad du gör Annika, så är jag fruktansvärt nöjd. Mitt arbete med bloggvärlden gör att jag ser så mycket skit, och som vanligt bygger det mesta på avundsjuka. Men alla klarar inte av det; vet du att du gör det så tycker jag att det är enormt bra att du har lagt ribban där du lagt den. Lite mer realism kan vi alla behöva.

Alltså, jag förstår precis hur alla ni menar .. men ni måste ju ändå tänka på att det visst påverkar folk, och kan leda till ätstörningar. Om man ser storlek 32 på ett plagg och jämför med sin egen storlek 40 så får man ju lite ångest. Jag vet själv hur det är .. Visst att det finns naturligt små människor osv, det är klart, men det är när det börjar anses som normalt, som om varje människa egentligen ska ha storlek 32 för att vara normal, annars är man fet/mullig/whatever, det är då det är farligt. För då känner man ju sig som onormal och det vill man ju fixa .. och .. tja, A leder ju till B.

(ojsan, de blev nåt fel där ..därav två komentarer från mig)

jag blir jätteirriterad! det är ju bara en kollektion utav topshops alla kollektioner. det är väl hur bra som helst att det har gjorts en kollektion för smala och små personer. man kan faktiskt vara liten och smal utan att ha några ätstörningar. själv är jag inte ens i närheten av ngra ätstörningar. men har ett midjemått på 50..förlåt för det eller?..alla är olika, bara att acceptera och inte uppmana folk till ätstörningar, vilket jag inte tycker att topshop gör!

Jag, som haft ätstörningar under några år (dock inte längre), skulle väl påstå att det var inte idealen som fick mig att bli sjuk utan snarare en allmän press när jag inte visste vem jag var. Däremot så gjorde det inte saken lättare när jag väl var där att idealen ser ut som dom gör.

(nu kanske det blir två kommentarer för jag skickade just en som inte syns)

Jag har haft ätstörningar i några år (dock inte längre). När jag vill sjuk berodde det enligt mig mest på att jag inte visste vem jag var eller vad jag ville göra. Men! När jag väl var där, blev saken inte ett dugg bättre av att idealen ser ut som dom gör.

ha ha va e d här för rolig film ja hitta på youtube som du är med i ? :P
http://www.youtube.com/watch?v=DenxYbRlVkk

Bra inlägg; jag skrev själv om det här för ett par-tre dagar sen. Det finns ju människor som är smala av naturen eller kortväxta- var skall de handla sina kläder? Det är bra att det finns små storlekar, liksom det är bra att det finns stora storlekar. Jag menar: XXL känns inte heller så där jättehälsosamt. Om man skall tänka som vissa gör måste man ju ta bort även den storleken.
Sen är det ju en annan sak att man kanske anser att idealen är snedvridna- men det kan ju inte en klädstorlek i ett sortiment beskyllas för. Vill man ta upp att man inte tycker om de rådande skönhetsidealen får man istället sikta in sig på exempelvis smala modeller, reklambilder, bantingstips i media- vad som helst, men att förfasa sig över en klädstorleks existens känns lite väl överdrivet & det är svårt att ta en sådan artikel på allvar.
Jag hade 32 i högstadiet & första året av gymnasiet, men inte f-n mådde jag dåligt, & det var inte självvalt. Jag har alltid varit ganska smal av naturen. Dessutom: ätstörningar är en sjukdom. Det finns fler orsaker till att man insjuknar än enbart smalhetsen, som jag inte fattar vad storlek 32 har med att göra. I slutänden verkar det också som om tex. anorexi inte handlar så mycket om själva grejen att vara smal, utan snarare om att ju fler revben de kan räkna till desto större kontroll känner de, & det är kontrollen de vill ha. Åtminstone om jag skall tro de ätstörda jag pratat med. De tycker tom. att de är äckligt smala, de är medvetna om att det inte är sunt eller snyggt, men de vill ändå inte sluta för konrollen & tillfredsställelsen det ger dem. Antar att det är LITE som att skära sig. Man vet att det är ohälsosamt & det ser inte snyggt ut, men det ger en nån sorts sjuk tillfredsställelse.
Sandra: Du tror inte att den som har 32 kan få ångest när hon ser 38:or då? För 38 bedöms ju vara en "normal" storlek, och det är inte alltid så himla kul att vara smal.

Visst det där med storlekshysteri och vikthysteri är förjävligt och jag är verkligen den som tycker folk ska vara nöjda med sig själva. Storlek är ju bara nummer!! men man behöver inte vara sjukligt smal för att ha 32.. Jag är kort och har inga höfter vilket gör att jag måste ha 32 fast jag knappast är spinkig eller smal (hallå jag har boobs och allt) så säg inte att vi ska ta bort den strorleken ;)
folk måste acceptera sig själva och sin kropp oavsett de är 32 eller 42... och sluta vara avundsjuka på andra!!

Tycker det var en dåligt författad artikel med fokus på helt fel ställe (som det ofta är med aftonbladet). Problemet med storleken size zero är ju inte att den finns utan att den har framhållits som ideal dels i modebranchen men också på provdockor och så vidare ute i butiker. Inte lika mkt i Sverige som i andra länder, när jag bodde i England var jag inne i en butik som medvetet hade valt provdockor som var större, men fullt normala (strl 38)och först förstog man inte vad det var när såg dem förutom att de såg konstiga ut, sen fattade jag och frågade personalen. Det var en skum känsla, att även jag som är medveten, inte reagerar när provdockorna är jättesmala, men jag reagerar när de är i "normal" storlek. (gillar inte ordet normal men ni fattar.
Fram med acceptans för alla strl, i media som
i vardagslivet, för nog kan både 32:or och 42:or vara drop dead gorgeous och det vil jag se avspeglas i media och i butiker när jag är ute och shoppar.

"ingen frisk kvinna över 140 cm har storlek 32". okej, då är jag sjuk då som är 169 cm och drar den storleken. visserligen sjuk i huvudet isåfall av att hela mitt liv blivit kallad benrangel, från mellanstadie och uppåt.
vissa är smala och kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt helt enkelt. det är inte bara ljug från kändisar som förnekar sina ätstörningar inför pressen, som det så ofta uppfattas som.

som någon som haft ätstörningar i flera år och i periodvid legat på sjukhus för det, kan jag säga att även om

som någon som haft ätstörningar i flera år och i periodvid legat på sjukhus för det, kan jag säga att även om

som någon som haft ätstörningar i flera år och i periodvid legat på sjukhus för det, kan jag säga att även om små storlekar inte skapar ätstörningar, så är de en bidragande orsak och ibland en anledning att hålla sig kvar i svälten. och det är inte ett dugg sunt att kvinnor förväntas vara så smala - varken på ett hälsoplan eller ett feministiskt plan. tycker jag, alltså!

Jag förstår inte riktigt denna paradox här; alla poängterar att man inte borde bry sig om storlekar hit och dit, MEN STRUNTA I ARTIKLAR SOM DENNA I SÅ FALL DÅ? Om alla bara försökte strunta lite mer i denna vikthysteri tror jag att den skulle avta ett snäpp. Det finns inget intresse av att skriva artiklar som folk inte finner intressanta att läsa. Så om vi bara lyfte på ögonbrynen och inte gjorde en såndan stor sak av detta, skulle kanske fokusen flyttas bort från små storlekar hit och dit i olika sammanhang och avseenden.

För sanningen är den, av egen erfarenhet som f.d anorektiker, att det går bra att hålla allt i chack så länge man inte blir påmind om hysterin. Men när artiklar som denna blir så uppmärksammade, och när personer som du annika skriver ett inlägg i din blogg för at du fått en kommentar om att du är smal, sätts tankarna i snurr igen. Och visst, grunden till anorexi ligger oftast i någonting annat än smala modeller just för att det är lättare att hantera en fysisk smärta som svält än en psykisk, ett kontrollbehov, men sjukdomen göds kanske fint av alla bilder på smala människor som anses vara vackra och hysterin kring att vara "naturiligt" smal och snygg.

Hej Annika! Jag har skrivit ett inlägg om denna artikel också. Läs gärna på http://jutta.webblogg.se.

Det enda jag kan tycka är av intresse att märka på i denna debatten är att storlekar över 40 ofta hamnar i en kollektion som heter Big Is Beautiful eller något liknande, alltså en helt egen avdelning för de som anses "stora". Storlek 32 eller 0 och liknande hamnar däremot inte i en "liten kollektion" (vad jag vet är det bara TopShop som har en petit-kollektion). Då blir de som har storlek 32 alltså klassade som normala, medan alla med storlek 42 blir "mulliga modeller". Roligast vore ju om ALLA fick vara normala, och att storlekar på kläder bara var ett sätt att hitta de kläder som faktiskt passar en, och inte ett ideal att svälta sig själv för.

det är så lätt för dig att säga, som verkar vara en size zero helt naturligt.

Dom flesta verkar kunna tänka sig in i hur det skulle kännas att vara överviktig, och dom flesta skulle aldrig kalla någon för tjock eller fetto eller liknande. Men naturligt smala tjejer verkar det för många helt okej att kommentera hur som helst. Idealen är liksom inte mitt fel, jag råkar bara alltid ha varit grymt smal, precis som alla andra i min familj.
Jag tycker att det är bra att det börjar finnas mindre storlekar också, för hur kul är det att alltid behöva köpa 36 när man egentligen skulle behövt en mindre. Och blir det vanligare slipper jag, precis som många överviktiga, känna ångest över att jag måste köpa en 34a, eller 32a för den delen, när idealen, så som jag uppfattar det, säger att jag borde ha 36. Man ska ju absolut inte behöva klassas som onormal och sjuk när man alltid varit smal och aldrig är sjuk.

Längesen jag blev så upprörd över en artikel med detta ämne, just för att man tröttnat på hysterin.

Jag är 150 cm lång och kan lova att jag mår lika dåligt över inte kunna ha vanliga byxor, som andra tjejer mår dåligt över att inte komma i en 32:a.

Topshops petite-kollektion är det bästa jag vet!
Jag blir så less. Inför fler petite-kollektioner för fan! Jag har inget val över min längd och tänker inte gå utan kläder bara för att andra mår dåligt över min storlek.

tips på hur man går ner i vikt snabbt?

som någon skrev innan så ligger ju problemet här i att det är sån total felfokus på artikeln. Jag ser det definitivt som ett problem att standardstorleken på provkollektionerna (de som visas på catwalken och som fotas i tidningarna) är en så pytteliten storlek. Skulle man visa upp en storlek som var lite närmre ett medelvärde så skulle det vara mer ok att vara 3 storlekar större och samtidigt skulle det vara fullt normalt att kunna vara 3 storlekar mindre. Det idealet vi har nu är liksom optat för förakt och ohälsa eftersom att de som lever upp till det (oavsett om det är naturligt eller pga. sträng diet) stämplas som anorektiska idioter samtidigt som att resterande 99.9% av befolkningen får skuldkänslor för att de inte kan leva upp till det.

Sen tror jag inte att den huvudsakliga anledningen till att så många unga människor mår dåligt beror på snea ideal, men jag tror att anledningen till att psykisk ohälsa i så extremt många fall tar sig just den formen (alltså som ätstörning) har något med ideal att göra.

jag är själv väldigt smal och har ibland svårt att hitta kläder som sitter snyggt, men storlek 32 är en jäävligt liten storlek måste jag faktiskt få säga.

Diskriminering, likriktning och försök att mota in folk i fållor genom att *inte* erbjuda alternativ annat än standardstorlek eller standardmaterial 1A är ungefär det dummaste klädbranschen ägnar sig åt. Till och med dummare än ätstörningshetsen, som snarare är medias fel. Och häxjakten på och brännmärkningen av smala människor.

Att jag själv är litet putt, är mer för att det är så fantastiskt svårt att hitta kläder i de sjukt sköna material damsidan gödslas med, på herrsidan. Men jag hör till den galna minoritet som tycker det är sjukt mycket intressantare med taktilt (mer än visuellt) tilltalande kläder, som drar känseln till sig. Linnen som övertalar ens händer pyssla om det nackparti som bär det trots att man kanske borde störta till bussen, egentligen, och så vidare.

Av någon anledning är det en mindre utbredd konst att klä sig. (Fast kanske ännu mer belönande?)

Grejen är att det i dagens läge anses vara väldigt fel att vara "stor". Ju smalare ju finare. Man behöver inte ens vara mullig för att anses som tjock. Vet ngn varför det står om att vi blir fetare i tidningar? bl a på att idealet blir smalare. De är helt enkelt rädda för att folk som inte är naturligt smala ska svälta sig att bli det. Det räcker med den bantningshysteri som är. Hur ofta har ni hört talas om tips för att gå upp i vikt, till de som har anorexia? Inte så ofta som man ser bantningsartiklar iaf...fetma och anorexia är båda sjukdomar men det anses(och har väl alltid gjorts)vara mer fult att vara för fet.
Man kan helt enkelt inte se fel ut om man är smal i dagens samhälle, det är bara några få som fått upp ögonen att det faktiskt kan vara farligt att vara för smal(som det är att vara för fet). Men de som har den storleken naturligt ska inte gå och tro att de är sämre(hur de nu kan göra det). Det finns dessutom massor med kläder och kollektioner för de som har små storlekar av vad jag har sett...

jag har alltid varit liten, hur mycket jag än äter så går jag inte upp i vikt. det är inte så skojigt när folk tror att man är typ 15 (jag är 23). :P jag brukar ha 34, men det är för stort det med ibland. och det är inte så himla lätt att hitta 32. om man vill ha lite finare kläder så finns det aldrig i små storlekar. man kan bara handla på typ H&M och då blir det ju ungdomskläder... inte undra på att folk tror man är yngre.

"Idealstorleken? size zero är nu nere på storlek 32, en storlek som ingen frisk kvinna längre än 140 centimeter kommer i."

Jag är 1,58 och väger 47.
Jag har aldrig bantat eller tränat i heeeeela mitt snart 20 åriga liv
jag har 75b i bh storlek och 32 i kläder(25:or i jeans)
Jag ÄR kurvig, Jag ÄR frisk mitt BMI är 18,8 och gränsen till ideal vikt är 19 men det skiter jag fullständigt i
DU och ALLA ANDRA som påstår detta: "Idealstorleken? size zero är nu nere på storlek 32, en storlek som ingen frisk kvinna längre än 140 centimeter kommer i." KAN ÄTA SKIT. JAG BLIR SÅ DJÄVLA ARG OM JAG BODDE I USA SKULLE JAG STÄMMA DIG,ALLA ÄR OLIKA VISST FINNS DET HETS BANTARE OSV MEN ANVÄND ORDEN RÄTT FÖR DET DÄR ÄR INTE OKEY