Livet innan dig kunde jag utan och innan
(Sofie tipsade, videon fanns här.)
Men ärligt talat, det var skönt med ett dåligt svar.
"Det kan väl inte vara så jävla svårt?"
Jag mumlade något till svar, minns inte vad.
Förmodligen något i stil med "nä, eh, precis, säkert inte".
Med betoning på "eh".
Men tja... det verkar ju inte ha varit så jävla svårt.
Indiemusicvideomaking!
Think about the way that we live today!
Under Björn Gustafssons dansnummer igår:
(Jag, dansar hysteriskt i soffan, skriker) - "Såhär mycket energi har jag fan inte haft på tio år (insert tusen utropstecken here)!"
Nikita: "Du menar sedan eurotechnon dog?"
I think we're definitely onto something.
Från och med nu ska jag aldrig mer lyssna på något annat.
If it ain't in Björns medley, it ain't in my iPod.
Och du hade knarkat i Flemingsberg
För att videon är skönt sexig och känns lite Trainspotting.
Och för att det är underbart lustigt att ta en Bad Cash-snubbe och en Broder Daniel-snubbe och göra musik som låter som en blandning mellan Bad Cash Quartet och Broder Daniel. Utan att skämmas. Det älskar jag!
My AK47 is a tool, don't make me act a motherfucking fool
Jag vet inte om jag lagt upp Nina Gordons version av Straight Outta Compton förut. Förmodligen. Det vore konstigt annars, väldigt konstigt. För den är ju alldeles fantastisk.
You can't fuck with me.
...I hate walking on you.
Tankarna är inte tunga, bara likgiltiga.
En aning effektsökande.
Sms med stela fingrar.
A: Fan vad stereotyp man känner sig när man går över Västerbron i grådiset och funderar på hur det vore att hoppa.
Hon svarar alltid när hon behövs.
S: Det är inte en vidare originell tanke och heller inte en bra idé. Fast jag ska inte uttala mig, jag kan inte gå över en bro utan att tänka på hur det skulle vara att hoppa. "Kallt", kommer jag ofta fram till.
Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre.
För en lång, lång tid.
Den är rysligt fin.
Sådär så att det gör ont fastän jag är vuxen nu.
Jag kommer inte att älska dig för resten av livet
(Mer om håkan hellström)
Have her over cause I'm all alone
Och så finns det KOMPLIMANGER.
Och så finns den här:
"Du är en sådan där kvinna som får band som The Undertones att skriva låtar som Teenage Kicks."
Damn. Somliga vet hur man får en flicka att känna sig som a million bucks.
...och på tal om förra inläggets rubrik:
I'm sitting here in the boring room


It's just another rainy Sunday afternoon
I'm wasting my time
I got nothing to do
I'm hanging around
I'm waiting for you
But nothing ever happens and I wonder
I'm driving around in my car
I'm driving too fast
I'm driving too far
I'd like to change my point of view
I feel so lonely
I'm waiting for you
But nothing ever happens and I wonder
Isolation
Is not good for me
Isolation
I don't want to sit on the lemon tree
And it hurts to want everything and nothing at the same time
Jag sökte på låtar jag saknade, fick upp otaliga liveklipp, filmade från något publikhav. Och så alla dessa covers. Som jag hatade - utan att lyssna på dem, förstås.
Så spelade Stefan, Richard och de andra Mannen i Den Vita Hatten (16 år senare), och jag blev förälskad.
Och började knarka covers.
Nu kan jag inte få nog.
Min senaste kärlek heter Meghan. Hon bor i Jeffersonville, Indiana, och spelar och sjunger in sina favoritlåtar i familjens garage. Ibland är det ljust, ibland mörkt. Den röda bilen är alltid parkerad på samma ställe, detsamma gäller flyttkartongerna som står staplade längs väggen.
Hon sjunger bara rätt upp och ner, inne i sin egen lilla värld, och jag älskar henne.
Här ovanför sjunger hon Bright Eyes First Day of My Life.
Och nedanför sjunger hon Michelle Branchs Goodbye To You.
Jag var bara tvungen att dela med mig. Meghan, min garageflicka.
Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv
Ensam i lägenheten i Shanghai lyssnade jag.
Om och om igen.
Sjöng med.
Igen och igen.
I den ljusgula soffan med runda brännmärken i det plastiga tyget.
Mörker.
Om och om igen.
Har jag äntligen lyckats glömma?
Just the sweet pain of watching your back as you walk as I'm watching you walk away
- Alice Timander
Förresten har jag en helt vansinnig, iskall GE MIG NÅT SOM TAR MIG NÅÅÅÅGONSTAAAAANS-känsla idag. Det är väldigt fascinerande att det alls går att känna såhär stark tomhet, såhär lamslående frustration.
Intressant och motsägelsefullt.
"Mannen i den vita hatten (just nu)"
This
breaks
my
heart.
Show us you're a star!
Where is life in this town?
Jag kunde inte låta bli.
Vissa dagar är helt enkelt Shorelinedagar.
The band!
Lucky Soul, intervjuade av Annika Forsberg för Dayrobber.
Jag är sanslöst avundsjuk.
Jag vill också hänga med Ali Howard.
Hänga, hångla, hoppa hopprep, whatever.
Fler bloggar om musik, lucky soul, dayrobber, intervju
A celebration of the past
När jag vill glömma var jag är,
vem jag är,
vem jag var.
Why don't you like me?
Do I attract you?
Do I repulse you
with my queasy smile?
Am I too dirty?
Am I too flirty?
Do I like what you like?
There will be others to frown upon if it turns you on
Tack, YouTube!
YouTube är bra på annat också.
Exempelvis kan jag ju posta en av världens bästa låtar här på bloggen.
The Radio Dept. - The Worst Taste in Music.
Genialitet.
Kärlek.
He's got the worst taste in music
If I didn't know this, I'd lose it