You give me colors.
Det blev mörkare och snyggare, tyckte jag.
Så jag gav mig själv tillåtelse att skamlöst posera loss framför min värdelösa mobilkamera.
Grattis till mig, som skriver en av Sveriges tråkigaste bloggar!
Det känns som att allt jag gör, tänker och känner minst av allt hör hemma på en blogg.
Det måste liksom viskas i någons öra.
Det ser jättefint ut. :) Du är jättesöt, Annika!
Neeeeeeeeej säg inte så Annika! Jag älskar när du skriver sånt som egentligen borde viskas i någon annans öra. Då känns det mer som att man "känner dig" eller vad man än nu kallar det när man har följt en främmande människas blogg ett bra tag. Det får mig att känna mig mindre ensam på mitt sugiga jobb iallafall. Att läsa dina tankar dvs. Ha det fint!
emzi, TACK!
peg - Åh, jag vet ju precis vad du menar, jag känner samma sak för andras bloggar. Men det går bara inte. Jag kan inte och jag får inte, både på grund av kontrakterade tysthetslöften och för att inte såra människor jag tycker om. Det är så mycket jag inte kan och får skriva att allt bara låser sig, jag vet inte längre vad jag kan skriva om. Och då blir det tomt och ödsligt.
Jag tycker om din blogg och kan du inte skriva så fota istället, tills orden kommer tillbaka, det är minst lika fint det. Hoppas att allting ordnar sig till det bästa så gott det går.
Sluta snacka skit - du är askön ju! Din blogg är den enda jag orkar läsa, men jag kan förstå ordtorkan. Men det gör inte så mycket, tycker jag, jag blir liksom glad av att bara vara i närheten av dig. Trots att jag inte är det :/ Jag vet inte vad det är som gör det, men vissa personer är så. Bara.
Varm kram på dig!
Jag älskar din blogg.
Jag älskar dina fotografier.
Allt du skriver och fotar har sin charm.
Även fast det är fotat med värdelösa mobilkameror.
<3
Men det är ju just det som gör din blogg så förbaskat fin, trovärdig och fantastisk.
Nej du, inte i mitt öra i alla fall. Bättre att skriva det på bloggen. Hoppas det löser sig vad det än är.
du är riktigt sööt :D
Vacker är hon!
