Men med stulna cigaretter och ingenting på spel
Nästan tio år gammalt castingfoto.
Jag minns precis när det togs.
Jag var så vanvettigt nervös att jag var säker på att bilden skulle bli suddig för att hjärtat bankade så hårt i bröstet.
Ännu inte van att bli bedömd, utvärderad, synad; livrädd att inte duga.
Det känns som att tiden stått still sedan dess.
Eller kanske som att jag hunnit leva ett helt liv.
du är det vackraste jag sett i hela mitt liv... och här är du lika gammal som jag... jag dör
Og slik skal det fortsette...
Plutselig har det gått ti år, og man føler seg kanskje litt voksnere og tryggere, men hvor ble tiden av?
Når man er 20 tenker man at man skal ha fått barn og ro i sjelen når en blir 30. Når man er 25 tenker man det samme.
Men så blir man 30 og føler seg ikke noe eldre enn for fem år siden, ikke noe annerledes. Og man er ikke klar for å gi opp det uavhengige ungdomslivet ennå.
Hva om det fortsatt er slik ved 35? 40?
Hjelp...
din hand är ju helt blå!
annars är du supersöt :)
men gud, du ser ju inte ut att ha åldrats en dag på de åren! själv börjar jag bli rynkig vid 24 års ålder. ursäkta, var det så länge jag fick vara ung?
Emil; aaw. Tack snälla.
Line; gosh. Jag vet. Det är fruktansvärt ångestframkallande.
Johanna - Jag vet, haha, men jag lovar att det var min crappy mobilkameras fel... jag har aldrig haft blåa händer. Fo' real.
ida - Tack, söta rara du! Men du, jag börjar också bli rynkig och jävlig. Jag försöker att inte låtsas om det, bara. Förnekelse funkar alltid.
den där bilden var riktigt söt
gud så snygg. du passade jättebra i den där frisyren dessutom!
Shit, du såg redan helt sofistikerat snygg ut.
