Sunday always comes too late.
Lite så kändes det.
Jag var kär i sommaren, kär i vädret, i solen, i utsikten, i musiken, i vännerna.
För er som oroar er över min psykiska hälsa:
Fredagen var en av de finaste dagarna på mycket, mycket länge.
Jag var genuint lycklig.
Snodde ett gäng bilder från Oscars Facebook för att illustrera.
Efter middagen (hur skulle jag överleva om jag inte åt hos Oscar, Jesper och Jocke var och varannan kväll?) släpade Oscar med mig ut från terrassen och upp på själva takåsen. Vansinne! Vi drack rosévin och beundrade taken. De glittrade. Oscar påstod att det var ventilationstrummor, jag håller fast vid att det var fairy dust eller något annat romantiskt.
Rosévin, som sagt. På taket. Herregud.
Jocke var feg, alternativt väldigt klok, och stannade kvar på terrassen istället.
Själv var jag underligt gul.
Jag och Jocke, being friendly, looking... weird.
Åtminstone Jocke.
På väg till Trädgården. Från vänster: Fanny, Jesper, jag, Jenny och Jocke.
Framme. Jag har en gigantisk bicep.
En stund senare...
Fanny är klädsamt camera shy, jag är... inte lika klädsamt kamerakåt.
Jag och Jocke igen, being friendly, looking drunk.
Åtminstone Jocke.
Jag träffade på mitt ex Erik i vimlet. Tydligen bestämde vi oss för att se kära och lyckliga ut på bild. Det är vi inte. Inte kära, i alla fall.
Efter en närmare titt ser det faktiskt ut som att han tänker kyssa mig. Det gjorde han verkligen inte, just in case att jag har några härligt svartsjuka och possessiva läsare som blir upprörda av tanken eftersom de vill ha mig för sig själva. Haha.
På väg hem, ensam i morgonljuset. Så vackert att det värker.
Vad härligt det ser ut! Av erfarenhet måste jag nog säga att livet är som allra bäst när man sitter högt uppe på ett tak tillsammans med några fina vänner. Så länge man inte ramlar ner kan inget gå fel!
Jag älskar när du är glad. <3. Hjärtat mitt!
Klart att det var fairy dust. (Ventilationstrummor har jag hört bara existerar i sagornas värld.)
Åh. Du är så fin.
Ja det var en magisk kväll, det liksom sprakade kring oss alla. Det var som att stockholm var vårt och enbart vårt och att inget annat spelade någon roll, inga människor, inga onödiga känslor, inga besvikelser, bara lycka. Och det bästa är att det var den första riktiga sommarkvällen av många många fler.
måste va häftigt att sitta på ett tak och kunna se allt från en annan vilkel. inte så ofta man ser saker uppifrån.
vilken perfekt kväll! älska sommaren!!
Annika, du er fin. jeg ville veldig gjerne likt og sittet på tak med deg! Hjertet mitt gjør et lite gledeshopp når jeg ser det fine smilet ditt. vær lykklig, du kler det. ;)
kära du.
jag träffade honom idag.
i en timme och 18 minuter.
sa ingenting. absolut ingenting.
jag höll mig igen. hårt och innerligt.
lindade in min cdskiva i en papperservett och övergav den.
så som han överger mig.
slängde förresten iväg ett mail igår.
till dig.
om du inte har sett den.. jag tror att du skulle gilla den.
http://youtube.com/watch?v=FcOZnrbNPaY&feature=related
hela, men inte så bra kvalla
http://youtube.com/watch?v=TLea2D7Oqho
visst är det du som är med i populärmusik från vittula?
Ja, man kan ju inte bli annat än kär, riktigt kär.
Kan vi inte ha det såhär varje dag nu, pretty please!?
Underbar kväll... och med den uteslutande smörslisklogik som bara jag kan resonera genom, slänger jag in en länk till ett YouTube-klipp med fröken armhålas trio... bara för att ytterligare spä på det hopp som sommaren bär med sig.
Gillar din blogg otroligt mycket! Därför länkade jag till din blogg. Ha en bra dag och en fin sommar.
annika!
åh, vad underbart det låter.
Kul att du kom förbi la fiesta!
hej och tack för att ni kom förbi idag, mycket trevligt! best/ebba
Jocke och du borde bli ihop. Ni har äktenskapstycke...
