What clowns are we?
What a fool I must be
Who thought you loved me
How could I not see?
What a show is it all?
What a show is it all?
Trying to hide it all
What a show is it all?
What a game is love?
What a game is love?
What a game that breaks hearts
We're made to play
And where do tears go
When they don't show?
Where do years go?
We waste them so
Who counts the tears?
Who sees your fears?
Who counts the years
When they disappear?
har det hänt något? hoppas du mår bra fina fina annika.
Lilla flicka, jag vill ju bara krama om dig när du ser ut sådär. Det ser så tragiskt ut.
..men det är vackert på något väldigt konstigt vis.
Annika, du har nåt på läppen.
jag älskar bilderna..
Så vackert men också sorgligt. Clowner brukar alltid associeras till glada saker och skämt (och sådana clowner gillar inte jag), men ensamma ledsna clowner är vackert på något underligt sätt.
Självklart kommer jag att tänka på sången "Hej Clown" som Jan Malmsjö sjöng för typ 40 år sen.
"Men spegeln ser en ensam man,
en man som en gång var en clown
som tagit av sin scenkostym
Som börjar gråta när han hör:
Hej clown!
Kom hit så vi får titta på dej!
Hej clown!
Kom ut vi vill så gärna säga:
Hej clown!
Ta med din röda näsa och kom ut hit till oss, snälla
Hej clown!
Kom ut och sjung och dansa för oss
Hej clown!
Nu vill vi allihopa se på dej clown
för skynda på vi måste snart gå hem"
har det hänt nåt?
jag älskar den låten, nu fick du mig att börja fundera på vars jag har mina gamla bd-skivor.
hoppas att du mår bra.
ta hand om dig för 17!
Jag har funnit en ny favoritblogg!
vackera bilder.. dock lite överdirvet mycket läppstift. tänk på de till nästa gång!?
Jag blev inte glad när jag såg de här bilderna. De känns mycket äkta... "Where do years go? We waste them so" så tänker jag ofta... men jag vill inte se på det på det viset. Jag vill att någon ska rycka tag i en och berätta att man har fel syn och att sanningen är annorlunda. Du är svår att läsa av ibland, du är gåtfull. Eller så är jag naiv! Jag har svårt att skilja på sant eller falskt, skoj eller allvar, det har jag. Well, ibland behöver man bara gråta utan att det finns någon anledning. Eller så finns det en anledning?
Vilken överdos av tonårsångest... Krya på dig!
Du är verkligen duktig! Värsta fotografen, älskar det sissta med knuten näve! Kör hårt!