Cause we all get tired, I mean eventually, there's nothing left to do but sleep
Den ständiga rädslan att bli påkommen.
Tänk om man var en sådan person som aldrig behöver låtsas vara någon annan än sig själv.
Som helt enkelt alltid räcker till.
Ja, tänk.
Finns sådana människor?
Här fick jag nästan lust att göra en fruktansvärt corny liknelse mellan människor och tygblommor.
Något om att aldrig vara tillräcklig, något i stil med att antingen är man alltid fin och gjord av tyg och anses vara jävligt tråkig och inte lika mycket värd som de "riktiga" blommorna eller så är man äkta och levande och det är ju himla trevligt men så vissnar och dör man och vad ska man då med all den där eftertraktade äktheten till? (Fast, eh, lite mer genomtänkt och framlagt i mycket mer pretto ordalag.)
Men riktigt så patetisk känner jag mig inte idag.
Så det kan vi verkligen klara oss utan.
And I sat watching a flower
As it was withering
I was embarrassed by its honesty
Vem blir inte ful i sextiowattsljus?
Om man är korkad, tom och glad
Hela världens hunger samlad i mig
Hela världens hunger samlad i mig
Jag blev plötsligt extremt sugen på billiga glassdrinkar.
I drove to the edge of the world, then I sold the car
Jag hjärta Morfar.
Klapa snel my little påni
Hej Nostalgi,
var har du varit i hela mitt liv?
(Eller under hela min kväll)
Klapa snel hest
Fredrik och några till krävde lite kameranörderi kring bilderna av universums absolut sötaste skapelse i inlägget här nedanför.
Ingenting spektakulärt att rapportera, dock:
Min vanliga Canon EOS 400D, billigaste 50mm-objektivet.
Som alltid.
I will always love you.
All I wanna do is dricka chaite with you
Jag är en riktig hejare på det här med chaite.
Fast det är lite ensamt här.
Because you're gorgeous, I'd do anything for you.
Sådana som dem växer inte på träd.
Ååh, kom igen, fler liknelser...
De är i en klass för sig. (Låter lite som att de går i OBS-klass, i och för sig.)
Ja, det kanske får räcka så.
Vänta, en till -
de är så jävla fina att klockorna stannar.
Sanna, som utan framförhållning gick med på att komma hit från Uppsala i veckan, hyra bil med mig och köra ner till Norrköping för att hämta hem mina grejer till Stockholm; tack. Älskade fina du. Och grattis igen till tentan!
Erika, som efter en fika glatt ställde upp på bild till min artikel (med ännu mindre framförhållning, om man säger så). De flesta som får frågan "du, kan vi inte gå in på H&M så kan jag plåta dig i provrummet till mitt reportage?" skruvar nog på sig och får plötsligt väldigt bråttom hem. Inte min flicka. Hon fick på sig en klänning och ett par solbrillor och gav mig den perfekta bilden till min text. ELOGE!
Hur fin är hon inte?! Huh?
Nej, om man skulle gå och dricka lite öl med Tim.
"Här står jag... och väntar på att det ska bli lördag."
...och så stjäl jag (och ljusar upp) en bild från Kajsas blogg:
Some of the beautiful ones.
På bild: Filippa, Kajsa, Anna, Sofia, Sigrid, Lina, Ida, Nadja, Ebba, Frida, Hanna och Michaela.
(Är du med på bild? Använd den som du vill, men länka gärna tillbaka hit. Så blir jag glad.)
Var det den store poeten som hon var förälskad i?
och du var sötare än dom men jag slängde bort det igen.
herregud vad jag önskar och hoppas att du hatar mig inte saknar mig inte tänker på mig inte dör av sorg som det känns som att jag ska göra ibland när allt kommer tillbaka och mitt är ditt och ditt är mitt och hur i helvete ska man klara av allt när det känns som att jorden rämnar och himlen trasas sönder
?
Bringing sexy back.
Alltså, bokstavligen.
(Nästan i alla fall.)
Hon hade dem på sig igår.
En stund tog hon dem av sig.
De modellade då för mig i trapphuset.
Blonde ambition
Jag hade naturligtvis förväntat mig att hon skulle vara vacker och professionell, men hon var faktiskt mer än så.
Hon var enastående. Lite av ett socialt geni, skulle jag vilja påstå.
Så det gjorde ingenting att hon inte tittade i kameran.
Min kamera, det vill säga.
Blonde on blonde
Jag nöjer mig med att lägga upp bilder på miljonärskan.
Cause that's what I do.
Original här.
En till...
Mer blondinbella...
Sjuksjuksjuk
Huvudvärk är så inte min grej.
Not my bag of potatoe chips, not my cup of vanilla flavoured black tea, not my f-ing drug of choice.
Mitt huvud verkar dock inte hålla med, eftersom det väljer att ha ont så ofta.
(Åååh, jag skrev verkligen "värkar" först. Huvudvärkshumor!)
Trött. Sjuk. Vildvuxen. Känner mig liten.
Blev plötsligt fullkomligt akut panikhungrig. Jag intalar mig att det betyder att jag börjar bli frisk. Vilken tur att jag är vuxen och får koka makaroner och steka falukorv trots att det är mitt i natten! Vara vuxen rockar. Förutom när man får restskatt.
I could never never never never never ever touch you, cause you might... yeah, you might touch back.
Herregud. Vad rolig jag var i somras!
Vad hände?
Förresten, kika i Sofis mode imorgon om ni råkar komma över ett ex. Jag poserar i sjukt snygga extensions och sött sjuttiotalsmode. Är skitnervös för hur resultatet blev, är lite rädd för att jag ska kännas... pinsam. Gammal och avdankad och trying to hard, liksom.
Å andra sidan så överlever jag nog det också.
And it hurts with every heartbeat
ja, då är det ju tur att det går att fake it til you make it.
Det tar fem sekunder att fixa min favvofrilla, och den är lika snygg varje gång.
När jag köpte den här peruken tyckte jag att det var så hääärligt att ha, eh, "långt" hår. Nu uppskattar jag verkligen att frisyren är så kort och neat. Och luggen! Aldrig behöver den klippas. Perfekt.
Hmmm. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag inte är för gammal och trött för att fastna på bild. Sådant vet man ju aldrig.
(Men det bådar ju gott att jag fastnar i min egen kamera, åtminstone.)
Mot Aftonbladet!
I don't know where I am, I don't know where I've been, but I know where I want to go
Jag hatar klyschorna jag spridit, på sång och dans och sprit
Vilken tjej.
Jag skulle kunna sitta en hel lunch och bara titta på henne,
ja, alltså, även om hon inte haft något vettigt att säga.
(Men jag är rätt glad att hon dessutom är sanslöst härlig och smart.)
Jag promenerade en stund i solskenet och tänkte på att det ibland är väldigt lätt att andas.
På vad jag ska göra i höst.
På att man kanske bara borde dra.
Men jag trivs ju så bra i min svit...
Vi ska alla en gång dö
