Överkonsumtion kommer i flera färger
Sometimes I hide.
Sometimes I just don't do my laundry.
Då är det tur att Lindex 3 för 2-trosor finns.
Thursday, I don't care about you
Ser allt som ingen annan ser (du borde tänka mer på ditt inre)
Tre av dem hade jag det stora nöjet att jobba med idag:
Sofie, min partner in crime i Shanghai då det begav sig, sångerska-turned-designer med världens härligaste lejonman till hår och en lägenhet att dö för mitt i Gamla Stan;
Fanny, vrålsnygg skåning och make up-artist som jag känt i exakt en vecka och redan hunnit jobba med tre gånger;
och så Jannike. Åååh. Vi har pratat på nätet i evigheters evigheter, känns det som, och idag fick jag äntligen äran att fotografera henne. Bländande skönhet inifrån och ut.
Jag plåtade en del av Sofies nya kollektion, Jannike modellade och Fanny sminkade (och fick dessutom hoppa in som modell hon också, man måste ju utnyttja att man har en modellsnygg maketjej på plats). Det var svinkallt ute men sol i sinne.
Lite behind the scenes-bilder, kanske?
Fanny packar upp sina prylar. Hon har många sådana. Prylar.
Jannike och Sofie provar kläder för att se vilka som passar bäst för fotograferingen.
Det är tydligen ganska roligt.
Fanny målar och kladdar i Jannikes ansikte.
(Jag tror inte att hennes favoritlåt är "Vacker utan Spackel" med Joakim Hillson.)
Sofie övervakar.
Det bjöds på kinesiskt blomte som smakade... mat. Inte med på min hundra-i-topplista över de godaste tesorterna jag smakat, men fint att titta på. Och det är ju det som räknas, eller hur var det nu?
Ready, set, go! Dags att dra igång.
Glad tjej!
"Öööööh! Ta kort på oss! Vi måste få vara med på bild!"
Det främsta anledningen till att fotografera i studio.
Lättaste sättet att bli av med dem: klick, klick. J är plötsligt måttligt road.
Fanny bytte plötsligt yrkesroll, här gör hon sig redo för sin modelldebut. I mina snyggaste Zaraskor (som Sofie blev kär i och bestämde sig för att låna av mig).
Fanny förbereder sig mentalt...
...och blir ompysslad av Sofie.
Som tur är så är ju inte modellande vare sig rocket science eller brain surgery, och Fanny klarade sig alldeles förträffligt genom att stå och se fin och trulig ut.
"Work it, bitches!"
"Kom igen, låtsas att du är på Bahamas!"
Det borde stå i agenturernas "vill du bli modell?"-beskrivningar:
"Du ska vara 14-20 år, minst 170 cm lång, ha bra hy och vara totalt immun mot kyla."
Tar man tillräckligt många bilder (i vårt fall: typ en miljon) lyckas man alltid med det här till slut: exakt samma pose i olika outfits.
Det är underbart, för då kan jag ju låtsas att Jannike är en riktig Zoolander-tjej som bara har one look!
Pinsamt, Jannike. Piiiinsamt.
Flickor, jag är så tacksam för idag. Tack tack tack!
Nu: sova.
Förlåt att jag inte vänt tillbaka dygnet ännu, mamma.
Ge mig en kram.
Spelar det nån roll? Nej kanske ingen, kanske allt egentligen.
Imorgon ska jag fotografera.
Men idag, idag kramas jag med världens bästa mamma!
Och har världens största hår.
Jag ser ut som en blandning mellan Sideshow Bob och Ronja Rövardotter.
Det är fantastiskt roligt, en riktig humörhöjare - varje gång jag skymtar min egen spegelbild viker jag mig dubbel av skratt.
Från plåtningen igår (jag hoppas att det är okej för fotografen att jag lägger upp den oredigerad?):
Foto Andreas Harnemo, smink och hår Fanny Sandberg. Nej, nu måste jag gå och umgås. Återkommer snart.
The ghosts of dead teenagers sing to me while I am dancing
Do you really want to stay amongst these starving stowaways?
Do you really want to stay lost?
When the dance floor clears, I take a pack of matches as a souvenir
When the dance floor clears, I walk home alone with their voices still in my ears
The ghosts of dead teenagers sing to me while I am dancing
The ghosts of dead teenagers sing to me while I am dancing
The ghosts of dead teenagers sing to me while I am dancing
The ghosts of dead teenagers sing to me while I am dancing
The ghosts of dead teenagers sing to me while I am dancing
The ghosts of dead teenagers sing to me while I am dancing
They're sad and young
And they'll be sad and young forever
And I cry until I throw up
Då räcker orden inte till
Alla kvällar kan inte bli lyckade.
Jag intalar mig själv att det inte ens är något att vara ledsen över.
Att jag borde fokusera på det som faktiskt var fint;
lyxmiddag hos Oscar, Jesper och Jocke, Tiden står still, ett och annat magiskt sms och godnattsamtal, ljudet av mina klackar mot asfalten, svala drinkar, leenden, vänner.
Inte på det som legat som en knut i bröstet hela kvällen:
Meningslösheten. Mörkret. Oron. Rastlösheten.
"Det handlar om inställning", tänker jag.
Äter en polarkaka med skinka och massor av smör, dricker en kopp chaite med varm mjölk.
Sänder ett tyst tack till alla er som står ut med mig, trots allt.
Klart man önskar ibland att tiden kunde stå still
Jag intalar mig själv att det inte ens är något att vara ledsen över.
Att jag borde fokusera på det som faktiskt var fint;
lyxmiddag hos Oscar, Jesper och Jocke, Tiden står still, ett och annat magiskt sms och godnattsamtal, ljudet av mina klackar mot asfalten, svala drinkar, leenden, vänner.
Inte på det som legat som en knut i bröstet hela kvällen:
Meningslösheten. Mörkret. Oron. Rastlösheten.
"Det handlar om inställning", tänker jag.
Äter en polarkaka med skinka och massor av smör, dricker en kopp chaite med varm mjölk.
Sänder ett tyst tack till alla er som står ut med mig, trots allt.
Klart man önskar ibland att tiden kunde stå still
Om ni undrar vad jag har för mig om dagarna...
Från ZTV.se
Inte frilansjournalist, skribent, fotograf, moderedaktör eller ens bloggare eller student.
Nix.
Modell.
Antingen har ZTV, trots nysatsningen, för alltid fastnat i 90-talet.
Eller så är jag så vansinnigt jäkla snygg att de inte kan tänka sig att jag kan vara något annat än modell.
Eller så är jag så vansinnigt jäkla pantad att de inte kan tänka sig att jag kan vara något annat än modell.
Nej, ursäkta, nu ska jag faktiskt iväg och jobba som modell.
It's a tough job, but someone's gotta do it.
Måste bara öva lite först:
So kiss me on the cheek before you go to sleep
I've been laying so long, don't wanna lay here no more
Milda Matilda, det är shortsväder!
Åtminstone i solen.
Jag är i glädjechock.
So when I'm lost in a crowd, I hope that you'll pick me out
Well the future's got me worried, such awful thoughts
My head's a carousel of pictures, the spinning never stops
I just want someone to walk in front
And I'll follow the leader
Like when I fell under the weight of a schoolboy crush
Started carrying her books and doing lots of drugs
I almost forgot who I was
But came to my senses
Now I'm trying to be assertive, I'm making plans
Want to rise to the occasion, yeah meet all their demands
But all I do is just lay in bed
And hide under the covers
Yeah I know I should be brave
But I'm just too afraid of all this change
But I'm just too afraid of all this change
Psycho for drum machine
Hanna var inte den enda vackra kvinnan jag fotograferade igår.
Ett litet stycke dynamit.
Den där Hanna Fridén, alltså.
Vilken energi!
Jag och Teresa, amerikansk make up-artist på ZTV, pratade lite om Hanna när jag satt och blev snygg.
"She's such a sweet girl", sa Teresa.
"Yeah. She's got spunk", sa jag.
"That she does".
Dessutom har hon ett riktigt drömhår.
Och ett program på ZTV, som börjar ungefär exakt... nu. 22:00.
Jag fotograferade Hanna idag. Det blev fint.
Vilken energi!
Jag och Teresa, amerikansk make up-artist på ZTV, pratade lite om Hanna när jag satt och blev snygg.
"She's such a sweet girl", sa Teresa.
"Yeah. She's got spunk", sa jag.
"That she does".
Dessutom har hon ett riktigt drömhår.
Och ett program på ZTV, som börjar ungefär exakt... nu. 22:00.
Jag fotograferade Hanna idag. Det blev fint.
Whatever makes her happy.
Girl Talk
This is why this love can't stay:
Shout Out Louds spelar musik som liksom fastnar på bild.
Sådana band är extra fina att fotografera.
Nyss träffade jag min älskade, fantastiska mamma!
Åh, några timmar var tredje månad är bara inte nog.
Jag är fortfarande för liten för att klara mig utan henne.
Ändå verkar jag överleva trots att hon bor alldeles för många timmar bort med flyg.
Jag fick i alla fall kramar och sushi och mammiga visdomsord att leva på ett tag.
Det behövde jag.
You've got that something, what can I do?
Get it? Det är alltså illa.
Så illa att jag nyss slösade två timmar av mitt liv på att kolla på Drive Me Crazy på tv. Vi snackar Sabrina Tonårshäxan - Melissa Joan Hart - och Entourage-Vinnie Chase
(Adrian Grenier) som highschoolstudenter (och grannar) som blir dumpade och börjar låtsasdejta varandra för att deras ex ska bli avundsjuka och vilja ha dem tillbaka. Och det funkar. Men - då har de redan blivit kära i varandra. Till tonerna av Britney Spears Crazy.
Anyways!
För exakt en vecka sedan satt jag och Janna i solen på en uteservering i Gamla Stan, drack vin och mådde oförskämt bra.
Vi pratade om herrgårdar och konstnärsskap och kärlek.
Sedan åkte hon hem till Göteborg och solen gick i moln.
I can't care about anything but you.
Hooraaaay, jag kan logga in på blogg.se igen!
Känns bra att vara tillbaka.
Angående bilden - jag ville bara ta död på alla spekulationer om att jag gått och blivit en posör på äldre da'r. No, sir. På yngre da'r, snarare. Jag började posera loss i samma sekund som jag lärde mig att stå.
Uppdatering
Min lilla mamma kommenterade angående bilden:
Lille Ankson, kommer du ihåg när bilden togs, och vem som var fotograf?
Det är Maria Johansson som tagit den. Idag är hon anställd som fotograf på Piteå-Tidningen, men på vårvintern 1987, när bilden togs, höll hon just på att avsluta sin utbildning på fotoskolan i Luleå. Bilden är en del i hennes utställningsarbete "Porträtt". Det var du och jag som var modellerna. Vet inte om just den här kom med på själva utställningen, men vi fick en fin kopia av den av Maria efteråt som tack. Studion låg på Bergnäset i Luleå, om jag inte minns helt fel.
Saturday looked good to me.
Nej, om man skulle bli valthornsproffs?
I lördags ägnade jag säkert... tio minuter åt detta ädla instrument.
Jag fick fram ljud nästan varje gång jag blåste i det.
Inte vackra ljud, I might add, men jag är säker på att inte ens...
...
...eh, världens bästa valthornsspelare var något geni första gången han försökte.
Och nu ska jag dra till med en riktigt töntig fråga, en sådan som vissa bloggare alltid ställer längst ner i inlägget för att generera kommentarer:
Spelar du något instrument?
You get what you deserve.
Jag skulle vilja påstå att ni just nu beskådar Världens Vackraste Vårskor.
De är ren konst.
(Dessutom är jag liksom lite extra nöjd med bilden. Så nöjd att jag knappt vill lägga upp nya inlägg, trots att jag har massor jag vill skriva - jo, så fint tycker jag att det är att öppna bloggen och mötas av de där gudomliga skönheterna.)
Skorna kommer från Roberto Durville.