I ain't a beauty, but hey, I'm allright.
Det betyder mer än ni anar.
Faktum är att jag inte kunde gå med på att det inlägget fick vara sanningen.
Vid midnatt bestämde jag mig. Ringde efter en taxi, drog på mig mina nya jeans och ett par Converse och drog. Utan att sminka mig, fixa håret eller noja.
Och jag fick en fantastisk kväll.
Jag träffade gamla vänner och nya, dansade till hits, stampade på ångesten och komplexen tills de gav upp och försvann.
Jag är alldeles otroligt stolt.
Det är första gången i mitt liv som jag vägrat låta osäkerheten styra mig.
Och så har jag upptäckt att det finns människor som tycker om mig.
Jag är ledsen att jag inte behandlar er bättre.
Att jag inte låter er veta hur viktiga ni är.
Att jag är så uppe i mig själv.
Ha tålamod med mig.
Igår hade jag en av de mäktigaste kvällarna i mitt liv, hittills. Till en början kände jag precis som du, jag ville bara rulla mig i min ångest och vara ifred. Mens, fett hår och allmäna tvivel - på det mesta. Men jag tog mig ut, träffade människor jag aldrig trodde att jag skulle stöta på. Att de finns! Att övervinna sig själv och lyckas klättra ur sina håligheter, är nog den bästa kicken man kan få. Fantastiska hoppfullhet, lämna mig aldrig igen!
Hej Annika,
Vad bra att du inte lät osäkerheten ta över!
Jag har också sådana perioder när man känner att allt e skit...
MEN om du övervinner den sidan av dig själv som vill stanna hemma så blir det precis som du skriver, ännu roligare + att man känner sig stark.
Ps.
Hittade din blogg nyss, och ville bara droppa förbi o säga hej.
Vi sågs en kortis i veckan när du käkade sushi med Joy, jag är syrran du hälsade snabbt på.
Ha det grymt!
Kram
Ramlar in på din blogg lite nu och då. Gillar bilderna, och det du skriver.
Det är starkt att gå ut även om det känns skit, men det bevisas ju att det är värt det!
Just do it, som dom brukar säga :)
Otroligt härligt att du gjorde det. =)
Det här inlägget gör mig lycklig.
Nästa gång jag har en svår fulhetssvacka, I will not stay home. Instead, I will do an Annika.
"Underligt självvald men ofrivillig ensamhet". Du satte verkligen huvudet på spiken på hur jag känner just nu. Om du är onormal så slänger jag mig i samma båt som du. Det är skönt att du är ärlig så att små misfits som jag får känna att inte heller jag är ensam i mitt sinnestillstånd. Och jag imponeras av att du inte lät osäkerheten styra dig. Så långt har jag inte kommit än.
Jag skulle vilja skriva så mycket men så fort jag försökt börja så började jag stamma i skrift, likt i en trängd situation på en fest bland människor som man inte valt själv och en osäkerhet som hösten gett en. Du är ju så jävla smart att det glöder mellan raderna. Hade det här varit på en fest bland blandade människor hade jag stammat istället för pratat med dig. Det är så typiskt.
Bra gjort! Det är aldrig för sent att göra något nytt.