They only want you when you're seventeen.
Jag bara varnar er.
Jag började jobba som modell för tio år sedan.
För tre år sedan slutade jag.
Ja, åtminstone att jobba för agenturer. Jag var sanslöst trött på att leva med fullkomligt orimliga krav på mig själv och min kropp, och framför allt ville jag sluta tänka på kilon, centimetrar och kalorier.
Jag orkade inte med att ständigt försöka passa in i en mall som, bokstavligt talat, var alldeles för trång.
Och allt blev bättre. Nästan omedelbart. Mindre ångest, mindre oro, mindre nojor, och väldigt mycket energi över till annat än tankar på mat och vikt.
Men allt blev också lite, lite tråkigare.
Om modellbranschen varit öppen för alla typer av figurer hade jag älskat jobbet.
Jag älskar att gå visningar, jag älskar plåtningarna, att vara med och skapa en fantastisk bild eller en spektakulär show.
Så länge jag fått göra allt annat jag vill också - för att modella dagarna i ända skulle till slut göra självaste Einstein till ett hjärndött våp - hade jag gärna fortsatt modella i all oändlighet.
Men nu var inte det ett alternativ.
Jag klarade helt enkelt inte av det. Jag har inga problem att bli utvärderad och ratad, så länge jag på något sätt kan påverka mina chanser utan att det går ut över min psykiska och fysiska hälsa.
Men jag orkade inte med att aldrig, aldrig räcka till.
När jag blev bokad var det trots mina breda höfter, breda axlar och, eh, "kraftiga" lår. Trots min konstiga näsa, mina assymetriska läppar, min (otillräckliga) längd, min dåliga hy, mina korta ben, mina födelsemärken, mina fula knän, min knotiga nacke.
Jag hatade varje centimeter av min kropp, och jag hatade att jag utsatte mig själv för förnedringen, om och om igen.
Så, jag slutade alltså.
Flyttade från Shanghai till Norrköping. Började plugga.
Men jag saknade det. Hela tiden.
Inte pressen, inte kraven, men jobbet.
Mycket av saknade gick att fylla genom att jag själv började fotografera, både mig själv och andra. Då fick jag fortfarande vara med och skapa vackra bilder, och kunde dessutom aktivt välja att porträttera olika typer av utseenden.
Ibland blev jag tillfrågad om att fotograferas för tidningar eller kampanjer. Jag sa oftast nej, ibland ja. Tiden räckte inte till. Men när jag väl jobbade var det... jag vill inte säga fantastiskt. Men väldigt, väldigt roligt.
Sedan jag flyttade upp till Stockholm har erbjudandena blivit fler, och jag har allt oftare tackat ja. Alltid, alltid på mina egna villkor. Kunderna kontaktar mig, jag tackar ja om det passar mig. De måste vara fullt medvetna om att jag inte längre har några modellmått, att jag är 25 år gammal och att det syns. Vill de ha en mager sextonåring är det MIKAs, Elite och Stockholmsgruppen som gäller. Jag ser ut som jag gör, jag jobbar om det känns rätt, och jag anpassar mig inte.
Det har alla accepterat, och det har gjort mig glad och hoppfull.
Nej, jag är varken gammal eller kurvig (jo, om vi ser till proportioner, men jag är fullt medveten om att jag är smal). Men jag är något annat än det som syns i de flesta annonser och modetidningar, och jag är tacksam för alla steg som går mot ett sundare ideal snarare än tvärtom.
Och nu, efter tre och ett halvt år, jobbar jag återigen för en agentur.
Inte i Sverige, men de kommer att boka mina jobb i övriga Europa.
Jag mailade helt enkelt några agenturer och förklarade precis hur det låg till; att jag inte har modellmått och absolut inte tänker gå ner i vikt, men att jag gärna gör välbetalda jobb som jag känner mig bekväm med. Jag fick ett gäng positiva svar, bokade in möten med de två agenturer som min magkänsla sa passade mig bäst.
På den första fick jag nobben direkt.
"Too special for us", var det ovanligt inlindade omdömet. Jag hann knappt få av mig ytterkläderna.
Jahapp.
På den andra agenturen lät det helt annorlunda.
De scannade in bilder, spelade in några castingvideor, gjorde i ordning en ny modellbok åt mig.
Och självklart tog de fram det där äckliga måttbandet.
"Jag har ju sagt att jag inte tänker hålla på med några jävla mått", sa jag.
"Eh, vi måste bara veta så att kunderna kan fixa kläder i rätt storlek", sa den läspande bokaren.
Han skrev ner måtten och sa sedan lugnt;
"Vi vill jobba med dig, och du behöver aldrig oroa dig över dina mått eller din ålder. Du ser ut som en fashionvariant av Amelie från Montmartre och är en jättestor tillgång för oss. Precis som du är."
Och just då kände jag att jag tyckte rätt mycket om honom.
Så, nu har jag alltså en ny agentur. På mina villkor.
En som aldrig någonsin kan påstå att jag borde gå ner i vikt, för då kommer jag att spotta dem i ansiktet och sparka dem på kuken (det verkar bara jobba snubbar där).
Herregud vad långt det här blev, då.
I alla fall. Jag gick hem med min nya modellbok under armen och firade framför Grey's Anatomy med mjölk och kakor. Som sig bör.
Grattis raring. Väntar med spänning på massor av nya fina bilder på dej. Och börjar dom prata om kilon och centimetrar som måste bort så är jag den förste som hejar på dej när du drar iväg en välinriktad snoppspark.
Du är vacker precis som du är och du gör helt rätt i att ställa dom kraven som du gör på agenturen. Det är underbart att läsa att du inte jamsar med i hela modeindustrin, utan vågar sticka ut hakan och vara dig själv precis som du är...
More power to you!
Kram Lotta
Åh va kul! Va glad jag blir för din skull =) Du är så crazy snygg på bild (och säkert i verkligheten också) så det är ju synd å skam om du inte fortsätter modella... och klart du ska skita i vikt och centimetrar hit och dit, då himla onödigt att bry sig om sånt, är ju verkligen inte där skönheten sitter.
Ja du kan säkert passa som mullig modell
Hjälp vad det finns för konstiga människor, som den över här.
Nej, det är roligt när du smackar på med mycket text. Det är ju inte direkt något du alltid gör, så det jämnar ut sig.
HAHAHA du lär ju få betala för att få va med på bild. Ingen annan än du tycker att du är smal och kan få va model. Min morsa är fan en bättre model än du. men kul att du får boosta ditt ego undrar bara hur mycket fick du betala för att få va med i en argentur?
Men ååååh kan alla anonyma idioter gå och dra nåt gammalt över sig eller? Jag blir så trött på allt hat som regnar över fina människor som Annika och andra bloggare som delar med sig av sina liv... har ni inget bättre för er???
GRATTIS Annika, lyckos agenturen som får representera dig! Hoppas att de har vett nog att fortsätta vara tacksamma! DU är fantastisk och jag hoppas att du får jobba precis så mycket som du hinner och har lust med! Skitbra att du inte låter alla idiotiska krav styra dig, du är ung och vacker och ett grymt ideal eftersom du är SMART och SNÄLL och dessutom hur bra som helst på att skriva, hoppas att du delar med dig av dina modelljobb, skulle vara hur spännande som helst att läsa om nån som faktiskt har nåt innanför pannbenet och kan skriva som modeller också. KRAM KRAM KRAM
/Cilla
jag tycker att du är alldeles fantastisk precis som du är!
Men jag fattar inte varför en så smart och begåvad tjej som du vill kasta bort din talang på att vara med på bild. Du får säkert vara med på bild ändå, i samband med dina underbara och kloka texter. Räcker inte det? Varför kan du inte bara växa upp och släppa den ytliga bekräftelse som modelljobb innebär? DET skulle vara att vara en bra förebild. Modebranschen är ju, som du redan slagit fast, skit. Även om det är på dina egna villkor uppmuntrar du indirekt tjejer som ser upp till dig att drömma om att bli modeller, och de flesta är inte lika starka som du. Är det inte bättre att officiellt ta avstånd från den där sjuka branschen?
Fast du kanske vill förändra den inifrån, det låter så ibland. Och det har jag full förståelse för. Jag undrar bara vad det är med modelleriet som du tycker är så härligt och intressant. Jag ser bara en ytlig bransch med sjuka ideal.
Simon därför att hon är besatt av sig själv och inte klarar av att inse att hon blivit gammal och fet, fattar du inte dt??
Wow du är inspirerande!=)
Jag tycker att Annika är en fantastisk förebild för unga tjejer. Det är ju inte modellbranschen i sig det är fel på utan just idealen, och de hjälper ju Annika till att förändra genom att inte anpassa sig efter dem.
Annika, lycka till med allt du tar dig för! Ser fram emot de nya krönikorna också! När får vi veta var det är du ska skriva? Jag gissar på Expressen som din mamma!
Oj vilket drama det blev! Plockar fram popcornen och följer med spänning...... ;-)
Jag blir uppriktigt jävla förvånad när jag ser kommentarer på grundskolenivå.
Väx upp för fan. Anonym har ju uppenbarligen problem med sitt självförtroende.
Jag blir iallafall superglad av att läsa att du ställer krav, det behövs!
Nån som vill ha popcorn förresten? Skickar runt skålen till dom som vill ha.... ;-)
Anonyma as kan ta sig i röven? Det finns ingenting jag hatar så mycket som anonyma hatkommentarer, speciellt när det inte finns grund för någonting de säger.
Jag tycker du är otroligt snygg och att det är sjukt bra att du står upp för vad du tycker!
Heja Annika heja! Jag blir så glad för din skull! Modiga & fantastiska kvinnor som du gör tillvaron ljusare och mer hoppfull.
JAAA.
Du är bäst.
Underbara Annika.
We love you
Jag kan bara gratulera till jobbet på dina egna villkor. Som jag tidigare sagt, det syns direkt i foton du gjort för tidningar att du inte är 16, för du har en sjuhelvetes pondus som de yngre bara kan önska sig att ha. Du ser ut som en kvinna ch det gör mig mer köpsugen att se nån som ser självsäker ut än bar söt.
Själv älskar jag också att stå framför kameran och skapa fina bilder och är hemskt avis på dig som får chansen. Hoppas det går jättebra för dig!
För övrigt om ditt inlägg om snattning så har jag väl snattat en del. Mest bijouterier på H&M i mina yngre dar, men även bortglömda böcker från biblioteksmagasin. Men det ser jag mer som bokadoption. ;)
Innan jag började läsa din blogg var jag helt beroende av det här med modellbranschen. Jag ville inte bara bli modell, bli fotad, gå visningar - jag ville vara den BÄSTA! En tävlingmänniska blandat med modellyrket visade sig inte vara den bästa kombinationen. Under de senaste åren har jag träffat minst 5 olika agenturer, bla. de tre du nämner ovan. Blivit nobbad varenda gång. Efter varje "Nej tack" börjar jag fundera. Inte kloka tankar, utan snarare "Vad gjorde jag för fel på mötet?", "Varför vill de ha henne istället för mig ?", "Vad kan jag göra för att bli bättre?". Den sista frågan slutade alltid med samma svar; att bli smalare. Jag gick aldrig så långt att jag utformade ätstörningar men det var nära. Jag var 177 cm och vägde 55 kg - herregud så lite. Idag är jag några cm längre, och mer än 7 kg tyngre. Min utgångspunkt och starkaste åsikt till varför jag ville bli modell var att få delta på ett foto och skapa en vacker bild - något jag fortfarande älskar att göra. Du har visat att det är möjligt, på ett annat sätt utan att behöva blanda in kroppsideal. Tack Annika! Du är min förebild.
Jag önskar dig att lycka Annika! Du är vacker.
Annika, du har väl filter på kommentarerna och godkänner dom? Gör alla en tjänst och ta bort alla haters. Sån dynga behöver ingen se eller komma ihåg.
Simon. Läs texten så har du svaren där.
Jag har börjat följa din blogg relativt slaviskt, men kommenterar väl egentligen alldeles för sällan.
Men jag fascineras av att folk tycks provoceras så oerhört mycket av det här inlägget? Tycker att det på vissa sätt verkar som att folk har provocerats av att du säger att du är medveten om att du är smal, och det får mig att bara vilja skratta. För herregud, det är hur viktigt som helst att du påpekar det. När DU säger att du vet att du inte längre har modellmått, är så smal, kommer alla de unga tjejer som läser din blogg tänka "jaha, så om hon är för tjock, vad är då JAG?". Och jag uppfattar det inte som att du vill göra något annat än att poängtera att det inte alls är så det är.
Du är så bra Annika, och du är så klok. Och ödmjuk, utan att vara mesig. Hemskt respektfull. Jag tror det är därför jag skrattar så mycket när jag läser kommentarerna till din blogg, för jag kan helt enkelt inte förstå någon kan vilja dig illa.
Till Simon vill jag bara säga att modellande handlar om så mycket mer än att stå och se snygg ut. Jag har fotograferat sjukt snygga människor och det har blivit sjukt tråkiga bilder. Att vara skicklig framför kameran blir ändå att vara en del av en kreativ process. Sedan är det ju självklart lättare att bli häftig på en bild bara genom att sitta och stirra ut i luften om man är sjukt snygg, men jag tror ändå att begåvade modeller kan mer än så.
Älska Ladytron-rubriken, för övrigt.
Tycker det var en väldigt fin beskrivning, fashionvariant av Amelie. Tycker jag stämmer grymt bra och du är jättefin precis som du är. Glöm inte bort det! Hoppas du kommer trivas bra med nya argenturen!
du är så cool och stark som vågar ge dig in där igen och som gör bara som du själv vill!
Du är så himla vacker, och du är verkligen värd att få göra något som du tycker är roligt. Fortsätt som du gör! :D
Wow - grattis! Vilken agentur blev det tillslut? Är nyfiken på vilka det är som kan tänkas ha så trevlig attityd (inte precis vad jag mött, trots att jag hade flera under mina år i branschen). Lycka till!
Även om det är på dina egna villkor uppmuntrar du indirekt tjejer som ser upp till dig att drömma om att bli modeller, och de flesta är inte lika starka som du. Är det inte bättre att officiellt ta avstånd från den där sjuka branschen?
Du menar att Annika ska avstå från att göra saker som hon vill för att andra människor kanske tar efter? Är inte det att uppmuntra den ytliga och fördummande kultur som du ger sken av att förkasta,
genom att inte låta folk ta ansvar för sig själva?
Dessutom idiotförklarar du folk genom att förutsätta att de är så hjälplösa och jagsvaga att de inte kan fatta sina egna val, att tro att de inte vet vad som är bäst för dem själva. Och att bli idiotförklarade tycker ingen om, inte ens idioter.
Eftersom varje handling både har fördelar och nackdelar så skulle Annika (eller någon annan för den delen), enligt dig, inte kunna göra något över huvud taget i och med att varje handling då skulle potentiellt kunna utöva ett negativt inflytande på andra?
Och vem säger att man ska vara en bra förebild? Vad är en bra förebild? Finns det inte lika många versioner av vad en bra förebild är som det finns människor på jorden? Men Annika är väl bara 1 människa. Eller? Oavsett vad hon gör så kommer det att vara dåligt för någon.
Och det är ironiskt nog sådana som du med en sådan inskränkt och onyanserad bild av verkligheten som skuldbelägger andra människor och i längden uppmuntrar både de sjukdomar och kulturella fenomen som du säger dig förkasta.
Men du kanske bara försökte vara rolig?
Min kommentar var förstås riktad till "Simon".
Jobb som jobb,sopåkare eller modell,pengar är bara pengar oavsett om de luktar avfall eller parfym. Att ha behovet att synas har sina orsaker som dämpas genom åren,inte för alla men för de allra flesta,för en del försvinner dock aldrig bekräftelsesjukan pga en skev självbild,på gott och ont. Modellbranschen är och kommer alltid förbli en verklighetsfrämmande skuggverksamhet,med sjuka ideal och med obefintlig verklighetsförankring,huruvida den behövs eller inte är en fråga om personligt tycke och smak. Du jobbar på dina villkor,enligt dig själv,låter bra,det är ju ytterst sällan arbetstagaren bestämmer vad som gäller inom modellbranschen. Lite förvånande är ju ändå att just du jobbar som modell,du tycks ju ha en hel del att komma med utöver den gällande modellstandarden,men du har väl dina skäl.Fortsätt att jobba för lite sundare tankegångar inom branschen,kan rädda en och annan 15 åring från självsvält och drogmissbruk.
Det låter fantastiskt. Vilken bra och stark tjej du är! Vore roligt att se mer av bilderna i boken också!
Svaret på varör Annika vill jobba som modell men inte styras av modellideal kanske går att läsa i inlägget "Att synas eller inte synas". Där står det ju svart på vitt att hon ibland vill ses av alla men ändå inte. Så för min del känns det faktum att du Annika tar bilder på dig själv (både smickrande och icke-dito) och visar oss på bloggen som ett symptom på hur du känner. Rätt naturligt tycker jag.
Underbart! Jag håller alla mina två små tummar (som numera har naglar! jag tänker ALLTID på dig numera när jag ser på mina fingrar som har naglar) för att det kommer att bli grymt. En skön och bra förändring. Det förtjänar du alla gånger vännen.
Pusskram, lillasyster
Intressant inlägg, men en sak, du är inte gammal och du är fin som du är. Så bra att höra att det är på dina villkor nu. Keep Up!
Oj hoppsan vad folk kan kläcka ur sig bakom "anonyma" kommentarer...
Hur som helst, lyckönskar dig i modellkarriären. Det är kul att som fotograf se att några håller en sund inställning. :)
Ha det gott!
grattis! Det skulle vara jättekul att se lite fler bilder från din modellbok och gamla jobb du haft. Det känns skönt att veta att det faktiskt finns modellagenturer med lite vett bakom pannan. Heja heja!
wow, fy vad grymt annika! lycka till, ser fram emot att få se snygga bilder på dig! "en fashionvariant av Amelie från Montmartre" är förövrigt ingen dålig komplimang, mums.
När jag tittar på bilderna, ser jag hur Narcissus ansikte vidrör vattnet.
Vad kul! Skönt för dig att göra det du älskar men på dina villkor! Grattis får man nästan säga =o)
Det var väldigt bra gjort av dig, fler modeller borde försöka gå den vägen. Förstår verkligen att du gillar det, du är superfin Annika!