Tired of proving myself to people who I thought already knew me
Jag känner inte att jag kan skriva någonting alls just nu. Däremot skulle jag gärna lägga upp fina bilder, men jag har helt enkelt inga att lägga upp. Att plocka fram kameran och ta vettiga bilder är knappast aktuellt, nämligen. Min webkamera och jag kommer dock överens. Så, här kommer fler livstecken, i denna numera mycket meningslösa webcam-blogg.
Otroligt nog låg jag etta ett tag i Pause-tävlingen, fantastiskt! I skrivande stund ligger jag på en betydligt mer resonabel sjätteplats - ingenting att skämmas för, heller ingenting att hurra sig hes över, men hade jag bara haft energi till det så hade jag faktiskt hurrat mig hes. Eftersom bloggen just nu är rätt kass i allmänhet och som modeblogg i synnerhet betyder det alltså att det finns massor av raringar som läser bloggen och som på något sätt velat visa att ni bryr er. Jag är så tacksam, ska ni veta.
Hoppas att du mår bättre snart...
Kram på dig.
annika, jag hoppas att du känner dig okej. drick mycket te och lyssna på fin musik som får dig piggare. funkar för mig, kanske inte långsiktigt men iaf för en stund.
KRAM.
fy vad jobbigt! hoppas det känns mycket bättre snart.
Se- det blev fina bilder ändå! Du är vacker Annika. Hoppas du mår bättre snart. Stora kramar!
Jisses gumman! Hoppas det blir bättre, mycket bättre. Bra dock att du hade vett att åka in; det är detlångt ifrån alla som har.
"Attityd" aka tänka och känna aka vara vid liv,.don´t get mad, get even! Du är fin Annika,glöm inte det, jävligt fin!
Hörru Annika. Ryck upp dig. Du är starkare än du tror. Att inse att man behöver hjälp som du gjorde är ett stort steg på vägen.
Kämpa på. Heja Annika.
vad tråkigt, hoppas du mår bättre snart!
Jag hoppas att det vänder åt rätt jåll för dig snart.
"håll", skulle det såklart stå.
JAG HAR RÖSTAT MINST 100 10or! din blogg är så himla fin. Jag älskar att läsa den, den känns så personlig. Och du verkar så smart och trevlig och naturlig, och mänsklig. Visst är det kanske inte en modeblogg, men det gör den ju inte till en sämre modeblogg än modeloggarna (om du förstår vad jag menar). Hoppas att du fortsätter blogga för alltid.
i sådana här lägen vet man som utomstående betraktare inte alls vad man ska skriva eller säga ty jag känner ju inte dig alls..Inte det minsta. Ändå blir man så pass berörd att ens hjärta krampar och armarna söker efter människan bakom bloggen i en desperat jakt att få ge en kram.
..det får bli en skriven sådan.
kram
När allting känns som mörkast tycks man hitta det där lilla strået att hålla fast vid till det sakta börjar ljusna igen...Kram
Men jösse! Du får ta hand om dig!
Ring dina föräldrar, dina syskon, dina vänner. Även om du inte tycker du har något att säga. De kommer att bli glada när du gör det och glädje smittar :)
Be någon sova hos dig. Inte för att ta hand om dig, utan för att hålla skuggorna borta.
Gå ut i ljuset och rör på dig även om du inte tycker du har ork och tid. Det är en investering för själen.
Glöm inte andas ut. Man andas lätt mest in om man är orolig, stressad och mår dåligt och det känns som om någon sitter på ens bröst. Att andas ut ordentligt kan faktiskt hjälpa mycket. Som att blåsa bort lite av bekymmren.
Gå till katthemmet eller djuraffären och klappa och prata med en pälsboll.
låt dina vänner o familj pyssla om dig när du har det svårt.
stor kram till dig, för det kommer bli bättre.
kram till dig!
Efter regn kommer solsken, annat vore omöjligt. Om det inte kom solsken efter regn, skulle regn inte vara regn utan bara molnigt. Klänningen, det ser ut som samma klänning som jag har från GinaTricot? Isåfall, visst är den underbar! Färgerna är så passande...
Om du behöver söka andras godkännande eller berättigande för vem ,och hur du är som människa, då umgås du med fel människor, kärlek är villkorslöst. "Älska mig för vem och hur jag är,eller låt bli",.be aldrig ursäkt om vem du är, hur du är,be aldrig om bekräftelse,du är du, tappa inte bort dig själv.
Svaret kanske finns bland följande textrader: "I´ve been thinkin´it over so many times,. they say,.you got it made. They never understand, the answer lies whitin your soul´cos,no one knows which side the coin will fall."
Må bra Annika.
känner igen mig väldigt mkt i ditt inlägg. jag vet hur det är att må så dåligt att man knappt klarar av att existera, har tillbringat endel kvällar på psykakuten jag med...o efter år av terapi och medicinering kan jag faktiskt säga att jag mår ganska bra just nu. Det låter kanske som en klyscha-men det KOMMER att bli bättre! Det är ju skitbra att du verkar tagit tag i det lite iaf genom att uppsöka psykvården. Hoppas verkligen du får den hjälp som du (o alla andra som mår dåligt) förtjänar. Det ska liksom inte behöva ta ÅR innan man mår bra igen. Och du..man FÅR vara liten fast man är vuxen, kan du inte åka till din mamma eller något? Vet inte hur er relation ser ut, men när jag mått som allra sämst har det verkligen funkat mest att få va hos pappa...bli ompysslad och FÅ VARA LITEN. För hur vuxen man än är, hur stark man än trott man var så är faktiskt trygghet det allra viktigaste i livet. Behöver inte nödvändigtvis vara från en förälder, men gärna från någon som älskar en villkorslöst....
En sak till. Jag vet att många är rädda/tycker det är fel med medicinering, men av egen erfarenhet har jag ett råd: säger läkaren att du behöver det: ta chansen. Jag mår sjukt mkt bättre av det iaf. Och varför skulle det vara skillnad att ta medicin mot psykisk ohälsa o fyskisk sådan? Menar inte att medicin är lösningen på alla problem, men ibland kan det hjälpa en av orka ta tag i dem.
STOR kram till dig, fina du.
madeleine
finaste fröken annika, jag beordrar dej att ta det lugnt här och nu.! jag har faktiskt läst att är man stressad kan det ha en god och helande effekt att bara sitta i soffan och se tex ytliga tv-serier (vilket man ju inte trodde förr). så jag hänvisar dej till tvsoffan med flera koppar te, massa god mat och inga måsten. hoppas du mår bättre snart!
kram :)
Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart, även om jag inte känner dig ens en bråkdel så mycket som jag hade önskat, men du är verkligen en underbar person!
Det är okej att bara ta hand om sig själv ett tag när det behövs, vi kommer ändå att finnas kvar här när du känner att du orkar komma tillbaka. Kram på dig!
Hej Du Fina.
Vet du vad? Det ordnar sig. Jag lovar.
Du måste sluta att överprestera. Alla ser hur duktig och fantastisk du är ändå. Det skall i alla fall jag göra. Bara vara liten en liten stund.
Kram
Ord kan kännas som en klen tröst när man mår såsom du mår just nu. Men kände ändå för att skriva en liten rad till dig, för du verkar vara en toppentjej! Håll ut, allt kommer att bli bra. Ta hand om dig, massa kramar!
Bamsekram till dig kära Annika.
Nått annat kan jag inte säga.
ta hand om dig. du är bästa bloggaren
krya på dig. din blogg är den bästa.