Pull me out from inside
jag blev alldeles tårögd av att läsa era kommentarer.
Som en extra vänskapskrets, det är vad ni är.
Vilken oerhörd tur jag har!
Och just det ja, tack för att ni röstade på mig
så att jag slapp bli sist i Pause-tävlingen.
Att hamna någonstans i mitten i en popularitetstävling
är knappast något jag är van vid.
För att vara så långt ifrån en modeblogg
är det verkligen inte fy skam.
Igen - tack!
Jag känner att det finns en chans att mitt nuvarande helvete skulle kunna lida mot sitt slut. De senaste dagarna har jag lyckats äta och sova åtminstone litegrann, ett väldigt försiktigt steg åt rätt håll, och idag presenterade vi (äntligen!) vårt kandidatprojekt i skolan. Det innebar alltså att vi visade upp vår kortfilm, som vi slitit med de senaste tre månaderna, och fick stå till svars för alla mer eller mindre genomtänkta val vi gjort under processens gång. Visst, jag var extremt uppe i varv och slängde ur mig ett och annat som kanske inte var helt övertygande, men överlag kändes det som en riktig jävla seger. Okej, jag må ha gått rakt in i väggen, men bu börjar saker och ting i alla fall att landa, falla på plats, bromsa in. Uppsatsen är godkänd, filmen visad, presentationen avklarad...
Kanske kan jag snart börja leva igen.
Frågan är bara vad för slags liv det blir.
Den numera obligatoriska webcam-bilden:
Mitt hår börjar bli långt.
Tiden bara går,
nej,
rusar ifrån mig.
Vad skönt att du kan bocka av några saker från din "to-do-list"...! Försök bara ta en sak i taget så ska det nog gå vägen... Detta är det mantra jag försöker intala mig själv, för att orka med. hihi!
Oavsett ryggdunkningar osv så kommer vi opponera skiten ur "the perfect couple". Det förtjänar den!
Du är så härlig! Hoppas allt ordnar upp sig nu. Vad det än rör sig om. För som sagt, du är så himla härlig, och härliga människor förtjänar allt bra i livet.
Ibland känner man sig överkörd av Tiden, jag vet inte hur många gånger jag slagit pannan blodig (bildligt talat naturligtvis) i ren frustration över det. Men någonstans måste man plocka upp bitarna och börja om igen... och det gör man också.
Oops... fel adress. Det var ju denna jag ville lämna. Om tid.
Jag älskar din blogg, din klassiska stil, och din attityd mot världen och kläder. Du är lite som min Coco Chanel. Du är mänsklig, och det är okej och må jävligt dåligt, och det är bra att du tar tag i dig.
Kom tillbaka!
Å, vad hätligt att vara klar med kanditatuppsatsen/-projektet. Jag och min skrivkompis skall påbörja vår kandidatuppsats nästa vecka och det längtar jag inte efter (det blir inte bättre av att de flesta lärarna tycker att vi är korkade som inte skriver magister). "Var dag har nog av sin egen plåga." (Matt 6:34)
skönt att uppsatsen och det andra är färdigt! grattis! och ta hand om dig så gott det går nu. kram
Jag tycker att du är helt fantastisk som faktiskt orkar blogga när du inte är 100 procent. Massa kramar till dig gumman
vad glad jag blir! blev så himla orolig vid förra inlägget. jag vill träffa dig för kram och kaffe innan du drar på p9. då du orkar och har tid. kram!
Du är så otroligt vacker och stark. Allt det onda tar slut, det finns alltid en återvändo, smärtan i bröstet lyfter mot skyn. Vi är flera med dig som mått som du gör, du är inte ensam. Hoppas allt klarnar snart. Varma kramar.
annika annika. du fina varelse. vi har bara träffats en gång men jag tycker ändå om dej. hoppas du snart ska känna dig lite gladare. kram Lina
Åh du är som en vän att hålla koll på :)
det gör så ont. alla verkar må dåligt. folk stressar ihjäl sig, jag blir livrädd! det får inte vara det livet ska handla om.. jag hoppas på en vändning snart, för din och för allas skull. amen!
:)
Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Känner igen mig. Jag är själv verkligen där just nu, på botten av botten.
Kämpa på!
Även små steg leder någon vart. Man kan inte göra allt, så man får börja litet i taget. Lycka till med nästa steg upp. Du är snart där.
jag får typ andnöd av stress när jag läser hur du mår, dags att omprioritera och satsa på att må bra istället för att jobbba ihjäl dig? ;/
Jag älskar din blogg och dig, ni är underbara! Skulle inte du kunna foto den där vackra Olivia någon gång igen, dina bilder på henne blev väldigt bra (precis som alla andra du tar) så jag skulle gärna vilja se fler! :)
godt å høre ting går bedre. :)
små steg kan gå mange mil - det tar bare litt tid. :)