I miss you more than that movie missed the point
Det kan jag inte göra längre.
Jag saknar det.
åh, kors i taket, det är första gången jag kunnat kommentera din blogg, det skulle vara jättesnällt om du kunde göra något åt det, nu kommer jag säkert inte kunna läsa ev.svar på detta heller men jag vill liksom skriva i en liten kommentar nån gång ibland om hur mkt jag beundrar dig och hur trevlig, söt och frän du verkar!
Tyvärr kära läsare, det är inte mitt fel, det är din webläsares. Byt till Firefox så slipper du problem. Tack så hemskt mycket för de fina orden!
jag saknar det med. varför kan du inte det? kram
Kära Annika, bekymra dig inte för det. Skriv när det känns okej. Jag kollar fortfarande din blogg med jämna mellanrum men har respekt för att det kanske inte i alla perioder i livet går att uppdatera flera gånger varje dag. Är helt övertygad om att många andra läsare känner likadant!
Vi står på din sida och hejar på dig så gör oss inte till ett stressmoment :)
C, om jag hade kunnat berätta det hade jag även kunnat skiva om det i bloggen, inte sant? :) Det är helt enkelt för privat. Att lämna ut mig själv just nu vore att lämna ut människor i min närhet som verkligen inte bett om det eller förtjänar det.
Johannis, ååh, så himla fint. Tack snälla snälla du. Jag menar absolut inte att bloggen är ett stressmoment, snarare är det så att jag är van att kunna skriva av mig om alla mina problem i bloggen, och nu när jag inte kan det så saknar jag det något förfärligt. Skriver gör jag ändå, men det får ligga kvar i Worddokumenten. Och det är inte samma sak.
Kan man/du inte skriva inlägg utan att publicera dem, eller göra dem lösenordsskyddade?
Alice, det kan man säkert, men... då kan jag ju lika bra ha dem på datorn? Det är inget som någonsin kommer att passa att läsas av någon annans ögon.
Anniko, Jag Saknar Dig. Kram.
Men gumman, ta den tid du behöver. Du behöver verkligen inte fläka ut ditt privatliv här på bloggen, tycker att du gör rätt i att bara skriva om det i word. Det fick mig igenom tuffa tider. Tänker på dig. Massa kramar
Män?
att återvända till sig själv ett tag kan vara bra. låt inspirationen finna dig igen. den kommer. försöka att undvika press och stress att behöva prestera just för att andra förväntar sig det av dig. jag tror de allra flesta helst önskar att du skall må bra. vi väntar. jag lovar. kramar!
Vi finns här när allt rett ut sig =)
Förresten var det trevligt att se dig på tv igår =)
Det är din blogg! Gör vad du vill. Ge av dig, ge inte av dig. Känn av vad som känns bäst, men låt aldrig någon annan styra. Det är då man fastnar. Lova! /Marlene
Hmm. Jag har nog aldrig lämnat en kommentar på någons blogg förr. Kanske för att jag inte bryr mig tillräckligt, och vad spelar min kommentar för roll. Ibland kan det kännas som om man låtsas känna personen i fråga, bloggaren alltså. Men hur somhelst, jag brukar läsa din blogg, tycker den är ärlig och jag uppskattar mycket av det du skriver. Hemskt synd att du mår dåligt, det ända trösterrika är väl att säga att allt går över till slut. Hur osannolikt det än känns nu... Så, tack för en bra blogg!
Uff, synd det :(
men du må vite at du gjør det rette. :) Du er en riktig fin person som ofrer eget savn for å beskytte de rundt deg. håper du føler deg bedre snart, ta vare på seg selv, Annika.. Jeg kommer ikke til å forsvinne fra leser-statistikken din uansett. :)
ibland behöver folk veta hur sjukt bra de är, så jag tänkte ta och tala om det för dig nu. du är skitbra. okej, jag känner inte dig men jag vet ändå att; du är jättesnygg, din stil är grym, dina bilder är fina fina fina och att du skriver härligt.
din blogg är en av mina favoriter, den är så jävla bra och fin. sen har jag väl gått och blivit lite småkär i ditt utseende också.
hoppas du mår mycket bättre snart!
kram.
Nu känner jag hur det börjar rycka i mig; viljan att hjälpa, lyssna och ge. Mitt intresse för människor är ju nästan sjukligt. Men vet du vad, ibland kan det vara bra att man inte publicerar det där inlägget som blev lite väl privat. Själv har jag ett flertal opublicerade inlägg som bara tar plats, just eftersom att jag tycker att det är svårt att veta vart gränsen går på något sätt. Anyways, jag är säker på att du har massa fina vänner som stöttar dig. Annars finns min mailaddress om du mot all förmodan skulle vilja ventilera dig! Kram på dig, sötnos.
ser i alla fall fram emot din aterkomst nar det kanns battre!
Så klart du kan spara dina tankar där bara du ser. Tänkte mest ifall du ville ha allt på samma plats. Menade inte att vara pushig :)
Ibland är det lustigt hur man kan komma att engagera sig i någon man inte ens känner. Är det medmänsklighet, idoldyrkan eller inbillning? Vi får ta del av ditt liv, men bara så långt du vill och bara på avstånd. (Och jag hoppas verkligen att folk förstår att hålla behörigt avstånd. Kan själv undra ibland om jag gör det när jag kommenterar). Även om du är på riktigt är du ju samtidigt lite som Alfons Åbergs kompis Mållgan för oss, dina stammisar.
=/ kram!
hej.
jag känner inte dig, men har sporadiskt följt din blogg sedan ett par månader. Jag tror att det är helt rätt om du tar en paus från bloggen. Visserligen har du många människor som kommenterar hur otroligt vacker
du är, och hur intellilgent du verkar vara. Men allt detta beröm kan också göra en människa osäker. Du är en kändis i Sverige, i bloggvärlden. Men du har inget ansvar gentemot den.
Lycka till i fortsättningen, även om den blir anonym :-)
Hej Annika.
Jag har läst din blogg i ett väldigt bra tag nu och den har fallit mig i smaken just för att du är så mänsklig. Du vill framstå dig själv mänsklig och vanlig och det lyckas du med, samtidigt som man tycker att du är helt fantastisk just på grund av att du vågar blotta dig så. Jag började nyligen skriva. En helt anonym blogg för att kunna få ut mina känslor och mina mörka sidor, som man så gärna försöker gömma. Och ändå misslyckas jag. Jag är rädd för att ge ut för stora delar av mig.
All beröm till dig. Självklart ska man inte blotta smärtsamma saker. Ett tips är att starta en helt anonym blogg där du får möjligheten att skriva av dig allt du känner.
Många hälsningar /catacombkittens
Jag önskar att du var här. Jag önskar så jävla mycket bara att du kunde var här. För jag funderade och tänkte på vem jag skulle vilja prata med just nu. Vem jag ville skulle kunna säga att allt blir bra fast vi vet att det aldrig blir densamma. Och det var du Aniko. Det gör så ont i mig att jag inte kan andas. Och jag vet att det är egoistiskt av mig att önska att du kunde vara hos mig när du inte själv mår bra, men mitt hjärna och min hjärna säger helt annat än vad det borde. Känslorna är bortom allt vad det borde vara. Det gör så ont.
Men jag ville bara säga att jag önskade att du var här. För du betyder mycket för mig. Trots att du är mig så fjärran och att du bara är min syster på låtsas så betyder du mycket. Och just nu skulle jag behöva någon som sa att allt blir bra igen fast ingenting blir sig likt efter detta. Jag skulle behöva en Aniko. Loads of love
Det du får tillbaka genom att lämna ut dig, är det du vill eller kanske ville ha. Känns gullandet och inställsamheten som toma ord, så ta en paus och byt inriktning på bloggen.
vi väntar med största möjliga tålamod tills det kommer tillbaka. vilket det kommer göra, tids nog :D
ta hand om dig själv så kommer resten sen.
Jag är säker på att vi är många här som beundrar dig och tycker mycket, mycket om dig. Vi väntar på dig och kanske tittar vi in dagligen för att se om det hänt något. Dock är det viktiga att du mår bra. Gör det du vill och det du orkar. Jag vet hur det känns när världen rämnar. Jag önskar att ingen skulle behöba känna den känslan. Kör hårt... men i din egen takt.
Dagligen? Så sällan?
Komigen Leeena! Vad skulle vi annars göra?
Jag tänker vänta på min Coco (Annika) Chanel! Sålänge du mår bra.
Gör bara det som känns bra. Vi kommer vänta tills du mår bra nog att skriva igen. Och vi hoppas att du mår så bra snart.
Känner exakt likadant. Förr kräkte jag ut allt privat, nu raderar jag allt sånt. Det är det dumma med att inte vara anonym.
ingen fara...
jag sviker aldrig denna blogg! Den är den bästa över alla. Jag kommer fortsätta kolla in, och jag tror inte du kommer tappa läsare bara för du har uppehåll.