BEAUTIFULONES

Igår vid halv tio mötte vi upp min älskling Erika och hennes pojkvän, och för en liten stund skildes vi åt. Efter ett alldeles skamligt slappt och mysigt dygn. Och jag tänker: vilken tur att jag inte är typen som har det sådär obekymrat enkelt att få vänner. Vilken otrolig tur att jag lärt mig att de inte bara finns där, människorna som tycker om mig, utan att jag måste förtjäna dem och tacka eventuella högre makter för att de är en del av mitt liv. Eller också är det dem jag ska tacka. Er.

Det gäller "alla" er som vet med er att ni är mina vänner.
Och vet ni vad? Det gäller, för den delen, också er som förgyller min tillvaro genom mail och kommentarer. Utan bloggen skulle jag inte ha någonstans att göra av allt som blir över, och utan er hade det inte blivit någon blogg.

Tack, mina älsklingar.
Nu: indiskt.