Cigar? Toss it in a can. It is so tragic
Klockan är just nu 02:42, och jag har varit 24 år i 2 timmar och 42 minuter. 2:42. Nästan en palindrom (ett?). Eller, vi säger att det är en palindrom.
Klockan sju cyklade jag hem till Jakob på en lånad cykel. Det var sjukt obehagligt, eftersom jag är en riktig stadsunge som aldrig lärt mig att cykla, men fort gick det - så fort att jag faktiskt började fundera på att lära mig. Vad mycket tid jag skulle spara! Väl hemma hos Jakob förberedde vi kvällens filminspelning, och vid nio var det dags att ge sig ut på de folktomma gatorna.
Jag. Höll. På. Att. Frysa. IHJÄL.
Karaktären jag spelade skulle vara tunt klädd och frysa, men det blev lite för mycket method acting för min del. Fötterna blev till isklumpar och jag frös verkligen genom märg och ben. Vi spelade in tills jag bara inte klarade mer; då tog vi oss bort till McDonalds och jag klämde i mig ett McFeast & co och en äppelpaj - och sen, på't igen!
När bandet plötsligt tog slut, helt oförklarligt, gick vi hem till Viktor och tittade igenom allting. Och om jag får säga det här trots att jag är delaktig i projektet; HERREGUD VAD BRA DET BLEV. Jag är så nöjd så det går inte att beskriva. Fyra iskalla timmar kändes plötsligt så värt det. Vilken tur att jag har världens bästa grupp! Det kändes verkligen som vilken "professionell" filminspelning som helst jag varit på, förutom att den kanske var lite mer kreativ eftersom vi var väldigt begränsade utrustningsmässigt, och förutom att jag för en gångs skull hade något att säga till om trots att jag skådespelade.
Men vet ni? Jag ser verkligen gammal ut på filmen. (Okej, jag inser att allt är relativt, men ändå!) Jag gillar det på sätt och vis; jag ser mer cool än snygg ut, och det känns fint. Sedan är det förstås lättare när man är sminkad för att se sliten ut och dessutom ska spela förtvivlad (rödögd och jävlig); då har man ju en anledning att inte se superfräsch ut. Värre vore att försöka vara ursnygg och rolig och misslyckas, om man säger så.
24. För att citera min vän David när han precis uppnått denna ädla ålder:
"Det enda plus som jag kan se med detta är att min nuvarande ålder delar tilltalsnamn med den teveserie som räddade Kiefer Sutherlands karriär."
Word, David.
Klockan sju cyklade jag hem till Jakob på en lånad cykel. Det var sjukt obehagligt, eftersom jag är en riktig stadsunge som aldrig lärt mig att cykla, men fort gick det - så fort att jag faktiskt började fundera på att lära mig. Vad mycket tid jag skulle spara! Väl hemma hos Jakob förberedde vi kvällens filminspelning, och vid nio var det dags att ge sig ut på de folktomma gatorna.
Jag. Höll. På. Att. Frysa. IHJÄL.
Karaktären jag spelade skulle vara tunt klädd och frysa, men det blev lite för mycket method acting för min del. Fötterna blev till isklumpar och jag frös verkligen genom märg och ben. Vi spelade in tills jag bara inte klarade mer; då tog vi oss bort till McDonalds och jag klämde i mig ett McFeast & co och en äppelpaj - och sen, på't igen!
När bandet plötsligt tog slut, helt oförklarligt, gick vi hem till Viktor och tittade igenom allting. Och om jag får säga det här trots att jag är delaktig i projektet; HERREGUD VAD BRA DET BLEV. Jag är så nöjd så det går inte att beskriva. Fyra iskalla timmar kändes plötsligt så värt det. Vilken tur att jag har världens bästa grupp! Det kändes verkligen som vilken "professionell" filminspelning som helst jag varit på, förutom att den kanske var lite mer kreativ eftersom vi var väldigt begränsade utrustningsmässigt, och förutom att jag för en gångs skull hade något att säga till om trots att jag skådespelade.
Men vet ni? Jag ser verkligen gammal ut på filmen. (Okej, jag inser att allt är relativt, men ändå!) Jag gillar det på sätt och vis; jag ser mer cool än snygg ut, och det känns fint. Sedan är det förstås lättare när man är sminkad för att se sliten ut och dessutom ska spela förtvivlad (rödögd och jävlig); då har man ju en anledning att inte se superfräsch ut. Värre vore att försöka vara ursnygg och rolig och misslyckas, om man säger så.
24. För att citera min vän David när han precis uppnått denna ädla ålder:
"Det enda plus som jag kan se med detta är att min nuvarande ålder delar tilltalsnamn med den teveserie som räddade Kiefer Sutherlands karriär."
Word, David.
Kommentarer
Postat av: ida
GRATTIS!!!!!!
när jag var liten var jag så fast vid min cykel att jag tillochmed cyklade till skolan. bör då tilläggas att jag bodde på maria skolgata och gick i mariaskolan och hade en resesträcka på ca 15 meter.
apropå att cykla och vara stadsunge och så.
Postat av: Annika
TACK SNÄLLA IDA!
Hahaha, jaa, alla är olika antar jag. Även stadsbarn. ;)
Postat av: tiny
Grattis! :)
Postat av: s
ETT palindrom. ;)
Trackback