If I only could perform I would have sung along
Jag kan nämligen inte ta kritik. Nej, inte ens konstruktiv, välmenande, hälsosam sådan. När en av mina lärare häromveckan försökte säga att vi kunde förtydligat vissa delar av vår pilotfilm blev jag alldeles hård och iskall och förklarade i ett ALLDELES för aggressivt tonläge att det minsann var en ren smaksak, att det alternativ vi valt var ytterst genomtänkt (lögn, naturligtvis) och att filmen inte på NÅGOT sätt kunde gjorts bättre (HAHAHAHAHAHA). Alltså: att lägga ner hela min själ, alla mina ambitioner och visioner och pretentioner i att spela in en utlämnande skiva som vem som helst har möjlighet att trampa på, att krossa, är så gott som otänkbart. Jag måste helt enkelt mogna först. Lära mig att inse att viss kritik faktiskt inte är menad som ett slag i magen, utan istället är en nödvändig del i ens utveckling (pfffft).
Lättare sagt än gjort. Det är ju så galet mycket roligare med beröm! Vissa delar av mig vill verkligen hellre att jag ska känna mig stolt och lycklig men inte komma någon vart överhuvudtaget, än lida och växa.
Bäst, bäst, bäst. Perfekt. Måste det vara så svårt?
Måste det ouppnåeliga vara så... ouppnåeligt?
Billie the Vision & the Dancers släppte ny skiva idag (igår) - två låtar finns på deras myspace. >>Overdosing With You<< är en duett med Hello Saferide-Annika Norlin och handlar om att knarka TV-serier. Kärlek, igenkänning, ont i hjärtat.
åhh, äntligen!!! som jag har längtat.
Hej hej...
Jag gillar kritik. Men inte alltid och konstant.
Billie the Vision. Hrmpff, osv, osv.
My God - 'overdosing with you'! Jag är kär.
Hohoho ditt inlägg liknar ett inlägg jag tänkt att skriva idag. Nämligen det här med kritik. Det är så svårt att ta, speciellt om det handlar om något som man själv gjort, något man själv skapat. Om min bildlärare skulle tala om för mig att han inte gillar vad han ser, skulle jag aldrig röra pennan igen. Som du säger så måste man lära sig att ta kritik för att på så sätt lära sig nya saker. Men jag tycker att man har all rätt i världen att försvara sig ändå. Dessutom kan man , som jag gjorde idag när jag opponerade mot en klasskompis arbete, fråga "varför valde du att göra just såhär?" istället för att direkt säga att det är felaktigt! Blä för dålig kritik.
UTMANING! Nu är det dags att ge lite tillbaka. Alla bloggare har varit nybörjare någon gång, och förmodligen känt hur svårt det är att få uppmärksamhet och besökare till bloggen! Därför utmanar jag nu DIG, som framgångsrik bloggare att lista tre st ?okända bloggar?, d.v.s. bloggar som inte har över 200 besökare i veckan.. Skriv gärna en kommentar om bloggen och LÄNKA till den! Tillsammans kan vi introducera nya superbloggar till bloggvärlden!
för att mogna och växa måste man kunna ta kritik! Men du har kommit en bit på vägen eftersom du kan erkänna att du inte tål kritik nu är det bara att acceptera det faktum att alla får kritik i livet och det gör oss till bättre människor och vi utvecklas.
bra att du ska bli journalist då? lolz
Haha, det här är så sjukt! Det är precis som att läsa om mig själv. Jag blir helt sjukt ledsen om någon säger minsta lilla kritik till mig, jag vill ju vara bäst! Det är ju, som du skriver, så mycket roligare att få beröm!!
Åh Annika jag är precis likadan mitt problem är att jag tar det så sjukt personligt. Därför var jag livrädd att någon skulle ringa upp mig i dag när min stora grej om kvinnor i byggbranschen publicerades i en av de lokala dagstidningarna. Än så länge har jag bara fått beröm och det var tur annars hade jag nog grävt ner mig under den sista snön och vägrat titta fram tills solen värmt upp mig igen. Åhh jag önskar att jag var lite mer mogen och hade lite mer distans till vissa saker! Men du vet, vad kan man kräva av oss "ungdomar"? ;)
Håller fullständigt med, kritik är oerhört svårt att hantera. Man tänker hela tiden "Det är för det bästa, det är nyttigt" men så fort någon säger någonting tar man det så otroligt personligt och hårt. Dock tror jag nog att de flesta gör det, innerst inne.
Keep up the good work, jag gillar din blogg.