And to my surprise my eyes were wide and already open
Tyvärr kommer jag inte att svara på en enda av era frågor.
Precis som ordet "privatliv" antyder, så är det privat.
Det handlar om att inte hänga ut andra människor.
Men låt oss fastslå att det aldrig blir som man tänkt sig.
---
Okej, vi försöker igen, ett antal timmar senare -
Det här inlägget var absolut inte menat som en diss mot er som frågat.
Jag förstår verkligen att det uppfattades så, men det var inte meningen.
Jag är jätteglad att ni bryr er, och jag skulle hemskt gärna skriva om allt som händer, men jag kan inte.
Vissa av er har ju lagt ihop två och två, och tyvärr blir det fyra även i mitt fall.
Tack för att ni finns där. Förlåt att jag lät otrevlig. Skyller på bakfylla.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om du tyckte min fråga var närgången, men det är så olika vars folk drar gränsen för sitt privatliv :/
du är fin
Det är väl inte så konstigt om folk undrar eftersom du skrivit förut om hur du träffade din kille och om hur han får dig att le, men sedan inte ett ord om honom. Vi är väl bara oroliga och undrar om du mår dåligt och om ni har gjort slut. Inget illa ment för det.
hejhej såg dig igår på 90's blev glad över att se dig, har läst din blogg nu ett tag...jag tänkte gå fram o prata med dig men vågade inte..aja var bara det jag ville säga..sen tycker jag visst att din blogg känns privat hare så bra!
Äsch... jag är fascinerad över hur mycket du lämnar ut i bloggen. Jag skulle aldrig våga göra nåt liknande. Så jag beundrar dig för det.
Sen har jag fått höra, av en vän till dig som jag träffade på en fest, att du är likadan i verkligheten. Det är härligt!
Det är din blogg, du väljer vad du skriver. Jag tycker om den oavsett.
Ja, ursäkta dig inte. Du förklarade ju redan för en tid sedan att du skulle vilja skriva mer men inte kan. Och det är all heder åt dig för det. Jag beundrar folk som lämnar ut sig själva på internet såpass mkt som en del faktiskt gör. Men när det går ut över andra i deras närhet, då vetifan. Det blir inte beundransvärt längre då, bara tragiskt. Jobbigt att läsa. Så hejja dig. :) Jag hoppas hoppas att du mår bättre snart och känner att livet i Estocolmo är/blir grymt. Snart kommer våren, Annika!
Virtuell kram!
Hoppas det blir bättre snart.