Att vara eller inte vara modell. Om en skitbransch som borde förgöras.
Vid sidan av texten presenteras resultatet av en undersökning Sofis Mode gjort. "74% av er har drömt om att bli modell". 3 av 4.
Jag drömde aldrig om att bli modell. Jag hade aldrig en tanke på det. Jag var helt enkelt för ful. För ful, för fel. Ändå blev det så. Jag blev scoutad i t-banan i tidiga tonåren, började jobba för MIKAs, ännu lika ful, lika fel.
När jag lämnade högstadiet och mina plågoandar bakom mig tog fotografer, stylister, agenter och designers över uppdraget. Att aldrig för en sekund låta mig tro att jag dög, att jag var okej, kanske till och med fin. Skillnaden var att jag inte längre kallades skelett, anorexioffer, Auschwitzfånge; att jag inte längre ställde mig på vågen och förtvivlat upptäckte att nålen vägrade ta sig över 40 kilo hur mycket jag än åt. Nu var jag istället hon den tjocka. Den tjocka jävla kossan med de feta låren och de breeeeeeeeeeeeda höfterna, hon man sa "hur tänkte agenturen när de skickade hit henne?" om.
Hon som växte på alla ledder, vars förtvivlan inte visste några gränser när vågen kröp upp mot 50 kilo.
Hon som stod framför spegeln i timmar och försökte få kroppen att krympa med ren viljestyrka.
Under tiden jag jobbade aktivt som modell kände jag mig aldrig, aldrig, aldrig någonsin smal, fin, vacker, söt, attraktiv, sexig, bekräftad. Jag köpte en digitalkamera och fotograferade min kropp i spegeln. De finns kvar på min gamla laptop. Filerna heter fetto.jpg, jävlaäckel.jpg, ångest.jpg, skabbhora.jpg... ja, ni fattar. På de suddiga bilderna syns en mager flickstackare med bortvänd blick. På bilderna i min modellbok är samma flicka uppklädd i svindyra märkeskläder, hon blickar rakt in i kameran, blicken visar det kunden efterfrågat - självsäkerhet, arrogans, nonchalans eller oskuldsfull välvilja.
(Inte konstigt att jag passade bättre som skådis.)
Jag lurades ganska bra. Jag jobbade en hel del under ett par år, ingenting jätteimponerande, men på en ganska hyfsad nivå för att vara Sverige.
Det hade ingen som helst betydelse. För varje större jobb ökade pressen, och tjejerna jag lärt känna var alltid populärare, mer framgångsrika. Och smalare, förstås.
(Jag plåtades en gång för en kampanj för ett norskt klädmärke tillsammans med en jätterar tjej från Sollentuna. Stockholmsgruppen ringde henne på mobilen och sa att hon bokat en kampanj för Sisters. Mindre än ett år senare bodde hon i New York och hade blivit en av världens mest framgångsrika modeller. Samtidigt plåtades jag förmodligen för Apoteket, eller något annat glamoröst. Kontenta: allt är relativt. Jag var ingen särskilt lyckad modell. Punkt.)
Efter ett par års uppehåll modellar jag igen. Jag blev plötsligt tillfrågad, erbjudanden dök upp från olika håll, och jag satte igång med glädje.
Jag älskar att modella.
Jag älskar att stå framför en kamera, jag älskar kläderna, sminket, uppmärksamheten; jag älskar att se resultatet. Jag blir genuint lycklig när jag ser bilderna som föreställer mig och tänker att jag är fin, vacker, söt. Vuxen. Jag väger betydligt mer idag än under tonåren, men känner mig mycket smalare. Jag har växt i mina kurvor. Mitt BMI är fullt normalt, jag äter allt jag vill utan att någonsin känna ett styng av dåligt samvete, och jag tycker ofta att jag ser rätt fantastisk ut. Det kan låta otroligt ocharmigt, men jag står för det. Jag låter mig själv känna så. I alldeles för många år kunde jag aldrig ens föreställa mig att det skulle komma en dag då jag kunde se mig i spegeln eller på bild och tänka: Du är okej. Du duger. Nej, du är mer än okej, du är vacker.
Jag kan inte skämmas, jag kan inte med att förtrycka den känslan. Någonstans tycker jag att jag förtjänar den.
Jag är också otroligt glad att jag faktiskt efterfrågas som modell idag. På mina egna villkor. De som tar kontakt med mig vet hur jag ser ut, de vet vad de får. Jag är inte 17 år, jag är inte anorektiskt smal, jag har inte babylen hy och jag ställer inte upp på vad som helst. De köper det. I augusti plåtas jag för tredje gången för just Sofis Mode, och för det tycker jag att de ska ha en eloge. Jag hoppas att det tyder på att vi åtminstone går åt rätt håll. Om vi kan tänka oss att se kläder på någon som inte är fullkomligt utmärglad kanske det betyder att vi börjar bli redo för att inse att skönhet inte är synonymt med självsvält, och på sikt att skönhet överhuvudtaget inte är kopplat till vikt. Jaa, jag vet att jag fortfarande är ung och smal. Jag menar inte att jag skulle vara särskilt normbrytande - men alla steg framåt, hur små de än är, leder ändå någonstans.
Det här blev ett väldigt långt och väldigt förvirrat inlägg. Jag får återkomma senare, när jag kommer på vad min poäng egentligen är. För att sammanfatta, och kanske utveckla:
- Att bli modell kommer inte att göra att du börjar tycka att du är fin. Snarare tvärtom.
- Tonåren är ett jävla helvete som det är. Att ständigt bli bedömd - och ratad - gör ingenting bättre.
- Du kommer aldrig att tycka att du är fin bara för att du blir smalare. Du kommer att tycka att du är fin när du får hjälp att sluta hata dig själv. Förlåt min klyschighet, men jag är övertygad om att det är sant.
- Vill du absolut modella, gör det på dina egna villkor. Vill de inte ha dig kan de dra åt helvete, då är de inte värda dig. På riktigt. Håll det på din nivå, större uppdrag kommer inte att göra dig lyckligare.
- Läs artikeln i Sofis Mode (har du inte plus, lämna din mail i kommentarerna så mailar jag artikeln till dig, den är viktig). Inse att du aldrig kommer att må bättre av att vara modell. Seriöst. Du kan inte bygga ditt självförtroende och din självkänsla på ditt utseende, du är alltid ful, fet och fel i branschens ögon. Alltid. Varenda supermodell har fått höra tusentals gånger hur äckliga och tjocka de är. Att många av dem överlever betyder inte att det är ett liv du skulle trivas med.
Du förtjänar så oerhört mycket bättre.
(Nu har jag försökt skicka artikeln till alla som lämnat sin mailadress och bett att få läsa den. Jag har fått många felmeddelanden, där mailet av någon anledning inte kan komma fram. Sorry. Ni som inte fått artikeln kan väl kolla om ni kanske lämnade fel adress?)
Det var ett intressant inlägg! Alltid kul att få läsa om hur det egentligen kan vara, man tror annars att modellyrket är sååå glamoröst och tjusigt.
skicka artikeln till mig.
[email protected]
Bra inlägg, du kan verkligen skriva.
Finfin text, men jag måste bara säga att jag tycker att du också är väldigt väldigt smal. Förståss är det ett steg i en bättre riktning, men ändå. Jag är både kortare och tjockare än du, och ändå anser jag att jag är smal, inte bara normalviktig. Så om du är ett steg i en bättre riktning måste andra modeller vara helt sjukt underviktiga.
som alltid.
imponerande.
finaste.
Även jag blev modellscoutad, men nu, vid 25 års ålder.. Och tack gode gud för det, för nu vill jag inte! Hade det hänt när jag var 17 hade jag hoppat på det med en gång och förmodligen fått ett ännu sämre självförtroende än jag har idag. Men nej, nu vill jag inte vara med i en sådan karusell. Jag vill inte få mer komplex än jag redan har. Du är otroligt, fantastiskt vacker Annika. Jag önskar att jag hade en gnutta av dig i mig.
Fint skrivet, som alltid. Jag brottas också ständigt med vågen. Har aldrig varit modell, men haft ätstörningar ändå... Har dock kommit väldigt långt, och mår mycket bättre än för 5 år sen. Jag känner nog lite som du, att jag förtjänar ångesten och fulheten. Trots att jag får höra titt som tätt att jag blommat ut och blivit jättevacker (och kurvig) så kan jag inte tro på det. Jag vill gärna ha artikeln, gulligt att du vill dela med dig!
Min mail: [email protected]
Du är verkligen äkta. Du har det där lilla extra. Du är så bra! Glöm aldrig det!
du är världens vackraste modell..in och utvändigt.
Tack för ett otroligt personligt och klokt inlägg. Jag önskar att alla alla tonårstjejer läser det där, så de får känna att någon står på deras sida. Sluta aldrig skriva sådär från hjärtat!
Artikeln verkar intressant, skicka gärna! :)
Intressant inlägg, som sagt. Och jag skulle gärna läsa vidare. Så om du ville maila skulle det vara oerhört snällt, eftersom jag inte är plus-medlem. :)
[email protected]
jag vill gärna läsa.
Känner igen allt du skriver. Jobbade ju också som modell för något år sen, dock inte på samma nivå som du. Fick jämt höra att jag hade för breda höfter och det var när jag hade minst 7 centimeter smalare höfter än vad jag har idag, att jag var rynkig (!) och en massa annat tjabb om allt som var fel med mig, det blev vardagsmat & jag svalde det med hull & hår för jag var ju redan innan jag fick mitt modellkontrakt som är så eftertraktat av många helt bombsäker på att jag var det fulaste som hade gått i ett par skor. Älskar fortfarande att stå framför kameran & blir glad när någon hör av sig & vill jobba med mig, men som du skriver så blir det på mina villkor nu. Att bli modell är inget man ska sträva efter, snarare något man ska vara väldigt, väldigt försiktig med.
jag vill jättegärna läsa artikeln! anialovely[email protected]
tack tack på förhand :)
Mycket intressant inlägg! Jag tror att du definitivt är något på spåren. Jag hoppas bara att fler läser och begrundar. Du har inte lust att maila över den där artikeln?
hej! jag får gärna artikeln skickad till min e-post.
jag tycker det är väldigt intressant det du skriver, har själv (för rätt länge sen nu, känns det som åtminstone) varit inne på modell-drömmar. jag tror mest att det var för att jag själv uppskattade den skönhet och det liv som visades i de bilder jag såg. man inbillade sig väl att livet skulla vara så enkelt och spännade om man var "en av dem". sen hade jag inget vidare självförtroende och hade alltid blivit kallad skelett och anorexia-offer (det är förresten helt sjukt att man kan säga sånt till 11-åriga flickor!). ett tag var jag som besatt, och trots att jag inte var med i någon agentur så fick jag för mig att jag inte skulle gå upp mer i vikt, jag vägde 50 kg och var kanske 173 lång. kollade jätte många forum och läste andra tjejers matvanor och tips för viktnedgång. under den tiden blev jag jätte ensam och smått deprimerad, jag stängde in mig och hade svårt att uppskatta andra saker också.
min vändpunkt blev när jag först kom ifrån datorn och inte längre kunde fokusera på sånna små petitesser, men sen också hittade kompisar och andra intressen som lockade mycket mer. i takt med att mitt självförtroende steg (idag är jag nog som dig, jag skulle tillochmed kunna vara kär i mig själv om det var möjligt (med risk för att låta otroligt dryg)) så lockade inte modell-yrket, inte alls egentligen. nu fotograferar jag istället och trivs så mycket bättre med det. för jag är fortfarnde helt galen i vackra saker, dock har min syn på vackra saker också förändrats något otroligt. idag jag har kompisar som "dagdrömmer" lite om att bli modeller, de kompisarna är verkligen jäätte vackra och jag älskar att de tycker om att stå framför kameran (den gör min grej så mycket enklare) men många av dem har nog inte insett riktigt hur mentalt vilsen man blir av att tänka så. jag tror man måste ha mycket mer självförtroende och förstå att man inte gör det för att få mer bekräftelse, för då kan den berkräftelsen som uteblir vara otroligt svår att ta. därför säger jag ofta att "visst, du är bland de vackraste människorna jag känner man fan, jag skulle vilja se modellerna (och då inte bara de som är jätte framgångsrika för stunden) sätta ett betyg på hur lyckliga de faktiskt är". och jag vet, hela grejen med att sätta ett betyg är ju helt bisarr i sig, men ändå, om man är tillräkligt medveten på hur ens liv ser ut och vad man känner inför detta borde det inte bli något jätte allvarligt.
jag är 17 år nu (jag vet, fortfarnde jäääätte ung, tycker väl alla som är över det) och kan lugnt säga att jag är lycklig. jag satte 9 av 10 senast skolsyster frågade. och jag vet att livet har sina uppochner gångar, med det viktigaste förhållandet, det jag har till mig själv, är helt fantastiskt. jag tycker jag är en intressant människa och är bra på saker som jag gillar. har känt så här väldigt länge nu.
nu blev den här komentaren så sjuuuukt mycket längre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig (det här är den tredje kommentaren jag lämnar, någonsin, på en blogg). men jag är jätte glad för att du kan vara såpass öppen och ärlig ( det smittar väl av sig), och jag vet hur mycket sånt här kan betyda om man själv mår piss och känner sig vilsen. för jag vet att det är så jävla många, framförallt tjejer, som mår så dåligt idag och har så dåliga ideal att jag bara känner för att starta upp ännu en förening som kan få dem att inse att livet är så himmla mycket större och att det finns så mycket mer att göra av sin tid. allt detta låter så jäkla klyshigt, och tro mig, jag hatar det. för man tror man fattar ända tills dag man kommer på det själv och inser att man inte hade en aning om vad de menade.
wellwell, nu har jag ingen aning om hur långt det här blev och hur mycket jag kommer att ångra mig imorgon inför mitt infall så här efter en lång dag på jobbet, men tack iaf, jag gillar verkligen att läsa dina blogg.
jag vill gärna läsa artikeln! och bra skrivet, håller verkligen med om att man inte blir lycklig genom att förändra sig eller bli smal, utan genom att sluta hata sig och börja acceptera sin kropp som den är! men det är svårt..
hej, tack för det här inlägget. det var bra. jättebra. mer kan jag nog inte säga.
jag skulle jättegärna vilja läsa artikeln, det känns som att det behövs.
[email protected]
tack på förhand, fina du.
ta hand om dig, puss och kram.
Skicka gärna artikeln till mig, vill jättegärna läsa den :)
morris[email protected]
jag har fått tvåtre modellerbjudanden. alla sa något i stil med "men tappa typ 10 kg till _att börja med_". och en liten anmärkning på min tandställning. och att min näsa var stor, men "på rätt sätt". jag har aldrig spenderat en så stor del av ett samtal om MITT UTSEENDE. vad jag ska ändra, förbättra, ta bort osv.
jag har en helt normal kropp och försöker i alla fall vara "nöjd" med den. inte dras in i hela den där svarta karusellen. men att som 18-åring få höra sådant är inte så kul. jag sa i alla fall okej. att jag skulle återkomma när den dagen inträffar då jag väger 10 till 15 kg mindre. så vitt jag vet så har den dagen inte inträffat än. och det är jag glad för. en tjej med endast ett uns mindre självkänsla hade blivit totalkörd.
Fantastiskt inlägg! Maila jättegärna artikeln till mig!
Det här inlägget är så bra! Du är så bra som delar med dig av dina erfarenheter. Jag hoppas det läses av i alla fall några stycken modellsuktande tonårstjejer. Något jag tycker är märkligt med modellbranchen är att de verkar ha ett total ointresse för tjejer med ´normal´ vikt. Det ska antingen vara anorektiska eller plussize. BMI 22,5 skulle ju aldrig funka. Märkligt.
Jag vill gärna läsa artikeln: annal[email protected]
Jag vill gärna läsa den: [email protected]
alla sa alltid till mig att jag borde bli modell, för jag var lång och smal. men jag har aldrig velat. aldrig fattat vad det är som är så lockande, förutom att man får vara i en massa tidningar. men det får jag vara endå, utan all press att se perfekt ut. och pengarna kan man tjäna så mycke smärtfriare på annat håll.
läste nyss en bok som delvis handlade om en modell. tyckte det var vidrigt hur hon av sin agent blev förbjuden att äta frukost. jag vet, det är en bok, det kan vara påhittat, men det kan samtidigt var baserat på en sanning. Fattar inte att nån vill vara modell.
swannsong@hotmail.com
(Jag tror att jag måste läsa den.)
Man tror att man vet så mycket, men vad lite man egentligen vet! Att supermodeller ofta få höra att de är tjocka och äckliga - det förvånar mig något enormt! Herregud! Det är ingenting jag vill stödja! Jag tillhör nog en av de få som Inte vill bli modell. Jag vill stå bakom kameran. Att människor nu de senaste åren har sagt till mig att de vill fotografera mig (ja, inte agenturer alltså) skrämmer mig litet. För det verkar vara så svårt bara att stå där framför kameran. Jag vet inte hur du gör det Annika! Det är avancerad konst! Keep it up!
Bra skrivet A..
Kompisens dotter tycker att hon är för tjock. Ändå är hon helt normal för sin ålder. Hon fyller nio nästa år.
jag skulle gärna vilja läsa artikeln
Här är min mejl : [email protected]
Sjukt bra skrivet! Kan du skicka artikeln vore det jätteschysst..
Hej Annika
Verkligen intressant läsning.
Sen kan jag bara säga att den absolut bästa och roligast plåtningen jag någonsin gjort var med dig för några år sen.
Du var helt underbar!
Glömmer den aldrig.
Tack!
Kommer absolut läsa mer här hos dig.
Jag tycker du är skitsnygg. Jag blir avis på snygga människor som dig ju. Du är fin att titta på och verkar vara en härlig människa också!
.. jag visste inte om du föredrar att man skriver här eller ett email men jag har en fråga - jag fick en förfrågan om att bli fotad av en billy b http://www.billybob.se - och tyckte mig se en bild på dig på hans hemsida.. så nu undrar jag såklart om du tycker att han är bra & om jag ska känna mig säker att bli fotad av honom?! :] vore tacksam för svar!
/kajsa
vill gärna ha artiklen skickad :) ska absolut vidrabefodra den till en kompis som är lockad av modellvärlden, men som bara verka se den glamorösa världen.... ivf som helst BRA SKRIVET (som alltid :)
Takk for et veldig bra og ikke minst viktig innlegg. Hadde vært flott hvis du hadde tatt deg tid til å sende artikkelen til min mail. Jeg kunne svært gjerne tenke meg å lese den.
[email protected]
cirkel[email protected]
tack annika. jag är sexton år och hatar det. men jag har aldrig velat bli modell.
Ditt sätt att skriva får mig att vilja träffa dig och diskutera allt mellan himmel och jord.
Det händer inte ofta.
Skicka gärna artikeln! Ha det underbart.
[email protected]
skulle gärna vilja läsa (:
Jag har aldrig velat bli modell, men jag har haft ätstörningar större delen av mitt liv. Att du skriver ett sådant här inlägg gör mig så himla glad. Det får mig att känna mig lite mer nöjd med mig själv och förhoppningsvis gör det samma sak med många andra.
Tack så mycket. Du är så bra.
[email protected]
Du får gärna maila artikeln till mig :)
hade velat ha artikeln
sweet[email protected]
Dock (som någon annan också skrev) känns det fortfarande som att du är otroligt smal.
För dig förstår jag att det är en bedrift och du ligger säkert inom normalintervallet. Dock i den undre delen av den. Men jag tycker inte det är särskilt beundransvärt av Sofis mode ändå. De flesta har inte ett bmi på 18, 19 även fast det förekommer.
18, 19 är supersmalt det med även fast 16,17 är ännu värre.
När får vi se en spännvidd av normalviktiga modeller både i den nedre och övre kategorin???
Jag läser gärna artikeln.
Du skriver oerhört personligt och fint.
Du kan påverka många med det du skriver.
underbar egenskap =)
Om den används på ett bra sätt, vilket du gör. fortsätt =D
pusspuss
[email protected]
Viktigt, viktigt, viktigt. Sånt här behöver verkligen belysas mer, det kan inte förnekas. Och jag vill verkligen läsa mer om det.
Så snällasötafinadu, skicka artikeln!
Du skriver något så vansinnigt bra Annika. Läser gärna artikeln!
[email protected]
Ett bra inlägg! Vissa människor utstrålar klokhet och jag tycker att du är en av dom, även fast det märks att du ibland känner dig förvirrad.
Skicka hemskt gärna artikeln till mig!
amanda89@hotmail.com
Vill hemskt gärna läsa! :)
Du skriver fint och ärligt.
jag vill jättegärna läsa, annika!
[email protected]
Väldigt bra skrivet och viktigt.
Maila gärna: [email protected]
Skulle gärna vilja läsa den, jag med, tack :>
Soffan[email protected]
Jag vill väldigt gärna läsa artikeln. Riktigt bra inlägg! Du är hur bra som helst!
ImYoungAndImHopeless@hotmail.com
Tack så mycket för den texten!
Skulle gärna vilja läsa artikeln!
You were saying? http://www.aftonbladet.se/sofismode/article2965839.ab
Jag skulle gärna läsa artikeln: [email protected]
Jag som många andra skulle vilja läsa artikeln. Fint skrivet.
[email protected]
Skicka gärna artikeln till mig. känns som jag borde läsa den. det skulle nog de flesta behöva göra..
Du är en finfin människa Annika, o har en Bra blogg! :)
tack tack tack!
emmeli[email protected]
Jag skulle gärna läsa artikeln, tack :)
[email protected]
Och ja, inlägget det var ju jättebra skrivet, och viktigt.
Du får väldigt gärna skicka artikeln till mig och bra skrivet!
du är fortfarande VÄLDIT smal!
Jag kommenterar aldrig någonting. Varken på din blogg eller någon annan stans. Jag är bara inte så'n.
Men nu jävlar. Nu ska jag säga något. Nu, bums. Det där var bra skrivet. Tack ska du ha för det.
Jag vill gärna läsa artikeln!
girlintha[email protected]
JAG ÄLSKAR DIG, du skriver så bra, så bra. Tack!
Hej, mycket av det du skriver i artikeln är säkert riktigt. Men det finns en annan sida av branchen också, jag har modellat sedan 14-årsåldern och har aldrig haft komplex över min vikt. I Paris fick jag kommentarer om mina skandinaviska höfter som 16-åring men stod på mig! Jag jobbar ganska mycket och kan försörja mina universitetsstudier med mitt extraknäck. Kommentarer om ens yttre är aldrig roliga att ta, men å andra sidan vet man väl ändå lite vad man ger sig in på?
Jag gick aldrig med på att banta, har aldrig varit smalast på casting eller go sees, har aldrig brytt mig om min häck och blir ändå bokad! Syns på modeveckan...
TÄVLA OM ETT PAR NYA & OANVÄNDA CHRISTIAN LOUBOUTIN PUMPS I MIN BLOGG
jag vill gärna ha artikeln.
[email protected]
om du orkar får du gärna prova att skicka artikeln till mig också.
I love your blåg.
Jag kan mycket väl ha lämnat fel adress, men är fortfarande väldigt intresserad av att läsa den. om du orkar så får du gärna försöka skicka den till morris[email protected] :) det är med två understreck, tack :)
antingen far du betalt for det du skriver eller sa ar du bara tom i huvudet, far jag har aldrig traffat pa nagon som forsoker vara sa speciell som du men misslyckas sa enormt.
[email protected]
Superbra skrivet! Det är intressant att veta sådant där så man inte få falska förhoppningar på att allt ska vara så glamoröst osv.
Jag vill gärna läsa! :D
Skulle jättegärna läsa artikeln, ifall du orkar skicka. Tack för ett fint inlägg förresten. Verkligen!
Jenny[email protected]
du skriver så fint och har verkligen rätt i det du skriver!
om du orkar får du gärna skicka artikeln till mig, [email protected]
tack! din blogg är förövrigt kalas.
Väldigt intressant inlägg!
Jag skulle jättegärna vilja läsa artikeln, om du har tid och ork får du jättegärna maila!
erka[email protected]
Tack!
/Erika
Oerhört tilltagande inlägg du skriver otroligt bra!
vill jätte gärna ha artikeln trots att det var ett tag sen så vore det jätte snällt om du har tid
[email protected]
Mvh/santi