BEAUTIFULONES

Problem att kommentera? Byt till Firefox, genast. www.mozilla.com/firefox/

Ni som läser den här bloggen någorlunda ofta vet nog vid det här laget att jag väldigt sällan postar streetstylebilder från FaceHunter eller The Sartorialist (eller någon annan sajt, för den delen). Det är absolut inte för att jag inte tycker om att titta på (bra) streetstyle - tvärtom, jag ser det som väldigt inspirerande och nyttigt (det är lätt att känna sig ödmjuk inför alla dessa vackra, välklädda människor). Men jag utgår oftast ifrån att ni som bryr er redan kollar in The Sartorialist och hans fotografkollegor, och känner att det är helt onödigt att posta bilder som ni förmodligen redan sett, både på originalsajterna och på andra bloggar.

Jag har haft som någon slags princip att inte publicera andras streetstylebilder om det inte är så att jag har något att tillföra bilden.

Nu tänker jag, för en liten stund, frångå den principen.
För jag måste visa er den här flickan.
Jag vill vara henne.
Jag vill stå på den New York-gatan, under de gula löven, och vara precis sådär avslappnad och harmonisk och underbar.



Från The Sartorialist, förstås.

Enligt kommentarerna är flickan toppmodellen Sheila Marquez, men det väljer jag att bortse ifrån. Jag önskar att hon inte var det, dock. Jag tänker låtsas att hon spenderar sina dagar på ett bibliotek med tjocka glasögon på nästippen och ännu tjockare stickad tröja och halsduk på sig för att inte bli förkyld av draget från de stora, hundratals år gamla fönstren som släpper in disigt novemberljus. Att hon promenerar hem längs tomma, mörka gator när biblioteket stänger, slinker in på ett snabbköp och handlar nudlar, ett paket kakor och någon liter mjölk. Att hon ler blygt mot pojken i kassan som önskar att han fick dela hennes kakpaket, som han alltid önskar, men aldrig berättat. Att hon kryper ihop hemma i sängen och ringer till sin mormor och berättar om allt spännande hon läst under dagen. Att hon somnar med Khonnors >>Phone Calls From You<< i cd-spelaren. Jag önskar att det vore precis så.

(Hennes mormor kanske är väldigt rik och nära vän med någon som jobbar för Chloé, och det är därför hon har på sig ett par Chloé-kängor. Det tror jag.)

Du borde bli författare. Eller poet. Eller något annat där du får använda dig av ord och låtsas hur mycket du vill. Jag lever hellre i tron att din historia är den sanna, riktiga. HENNE skulle jag vilja vara vän med.

Åh vad vackert skrivet. Jag tror att det är precis som du beskriver, det MÅSTE bara vara så.

Jag tror hon bor i ett litet ombonat vindsrum i ett gammalt vackert hus med knarrande trappa och utsirad port. I den lilla rummet är skrivbordet placerat vid fönstret så att hon kan blicka ut över världen medan hon knackar fram sin roman på en skrivmaskin...

Jag önskar inte bara att det vore så som du skriver, utan även att jag fick vara hon som har huvudrollen. Just nu skulle det kännas skönt.

Åh, vilken fin fantasi. Jag kan verkligen föreställa mig henne göra allt det där. Gillade speciellt delen om att hennes mormor var rik ;)

Jag drömde en kort dröm om dig och min mormor för ett tag sen :D
http://scharonne.wordpress.com/2007/11/16/hm-och-drommen-om-annika/

Hon är riktigt vacker men det är du med. Ha en riktigt bra söndag!

hon är S-N-Y-G-G!

Åhh! Så vill jag också att det ska vara. jag tycke vi bestömmer det. Att det är så. Och mormor är snäll. Därför har dotterdotter fina Chloeisar på fossingarna. :)
Och jag fattar precis vad du menar angående det där med 2hand köp! Man har ju liksom gett de där plaggen en extra chans. Ett nytt hem. Där de ska få bo tills de dör antagligen. Och då fäster man sig vid dem. Som om man valde mellan att köpa en hundvalp eller en övergiven vovvsing och stod emellen en av dem. Så tog man den övergivna för att den behöver kärlek på ett sätt som man vet att valpen ändå kommer att få. Mmm. Så känns det för mig. Vet du jag har faktiskt funderat på vad jag ska göra med min Burberrytrench. Sälja den kan jag inte. Det vore hemskt mot dess fina engelska själ. Men kanske adopetar bort den? Om något år eller så.

Precis så som du säger borde det vara:)
Till fatale. Jag förstår verkligen att det blev för mycket tillslut. Ni uppdaterade verkligen ofta och skolan och jobbet är ju absolut det man prioterar mest framför en modeblogg.
Ha det bäst kram Frida

Exakt så som du skriver borde det ju vara! Du ritar upp det som jag också skulle ha ritat upp det, sådär på ett ungefär. Romantiskt och harmoniskt. Och jag måste bara säga att jag tycker att du skriver helt FANTASTISKT! Tack för att din blogg:) Kram.

det skulle lika gärna kunna vara du!

fin tanke.. vacker bild.

Åh vilken underbart mysig fantasi du har. Jag förmodar att det är så.

Det ÄR säkert så som du fantiserar, jag är lite förälskad i henne..

tack vackra annika för dina kloka ord.
Håler med dig.

Hoppas du haft en fin helg.

kram

guuuuud vad mysigt!!! ååhh!! ska jag tänka på dessa kalla och mörka vinterdagar, bra inspiration till att vara motiverad till läsning och pluggandet ^^

jag har gått från att vara totalt ointresserad av all streetstyle till att bli helt besatt. Men det är bara The Sart som gäller för min del, inget annat duger :)

Underbar. Älskar henne. Typ.

Underbar. Älskar henne. Typ.

Underbar. Älskar henne. Typ.

Du är helt otrolig, Annika. Älskar ditt sätt att tänka. Du har en sådan karaktär!

Det här kan vara det finaste inlägget jag någonsin läst.

Den flickan är bara för mycket. När jag såg den bilden, man blir så kär! En sådan tjej vill jag ha som flickvän, men vart tusan hittar man tjejer intresserade av tjejer som inte är butchiga..!