Du nya, du fria? Om vår tids rädsla för allvar

"Svensk succé i modets huvudstad", skriver Aftonbladet.se idag. Artikeln handlar om att den svenska satsningen Swedish Attraction fått "mycket uppmärksamhet" och positiv respons under Tranoi-mässan i Paris. En sak jag reagerade på var den förre kulturministern Leif Pagrotskys (som var på besök på mässan) beskrivning av svenskt mode.

"-Framförallt tycker jag att man ser att svenskt mode är kreativt, fräckt, medvetet och roligt, och jag tror att den bilden börjar sprida sig i världen..."

Ni behöver absolut inte hålla med mig, men i mina ögon är det här en rätt vanlig situation: man får en fråga om något man har noll koll på, och försöker ge ett översvallande, men samtidigt diplomatiskt, svar - som inte kan bli fel.
Eller kan det?
JAG ÄLSKAR SVENSK DESIGN.
Det finns absolut inget annat lands modescen som jag hellre skulle ta del av, även om exempelvis Tokyo och New York knappast är modestäder att förakta. Svensk design passar mig perfekt, och jag tror absolut att vi kan komma att se ett större och större internationellt genomslag för svenskt mode. "Kreativt, fräckt, medvetet och roligt"? Kreativt, visst. Medvetet? Absolut. Fräckt och roligt? Eh... Njae. Eller ja. Pjaa. Ibland.
Men är det verkligen det här som utmärker svensk design?
För mig handlar det om kvalitet. Om mod. Om att våga ta sig själva på allvar. Intressant, intelligent, nyskapande, innovativ, ambitiös, elegant, personlig, stilfull, stimulerande, kaxig, modig - så ser jag på den svensk designen.

Men jag vet inte om den är så jävla rolig.

Och det är inget fel i det, snarare tvärtom! Jag är inte särskilt förtjust i "roliga" kläder. Självklart får plaggen gärna vara designade med glimten i ögat (Bea Szenfeld är ju ett fantastiskt exempel på det), men jag har ingen lust att gå runt och vara lustig, och buskis har aldrig varit min grej. Ett bättre ord för vår benägenhet att våga mer är väl i så fall... självdistans.

Jag tycker att det är viktigt att våga vägra vara rolig.

Vi svenskar tar vårt mode på största allvar, samtidigt som vi vet att allvar inte är motsatsen till humor. Att svenska designers vågar stå för sina idéer och vägrar kompromissa med kreativitet och funktionalitet handlar inte om att de är roliga, utan att de tar sitt skapande på största allvar, och - då och då - ger blanka fan i konventionerna.

Och det är ju, å andra sidan, jävligt roligt.

Så kanske hade han rätt ändå, Pagrotsky. Kanske hade han faktiskt tänkt till. I så fall vill jag tacka honom för att han också gav mig en anledning att tänka till.

För en betydligt mer detaljerad, inspirerad och analyserande bild av svenskt mode än vad jag gett här, läs den här artikeln. Heja ELLE.se!

Missa för guds skull inte att gå in och rösta på Hannas ljuvliga, sextiotalsinspirerade outfitAftonbladets "Bästa stilen"! Or be square.

Kommentarer
Postat av: stina

Det är kul när man tänker till lite i vardagen som så annars lätt rullar förbi!

Som du gjorde med mig också :) En liten bild är nu presenterad på min blogg :)

Postat av: Victoria

Intressant läsning, och jag håller med dig. I NK's magasin frågade man någon deisgner (om jag minns rätt) om hur stort svenskt mode egentligen är internationellt. Personen svarade att det inte är lika stort som vi gärna vill tro, hehe.

Och det är väl så, vi är kanske inte fullt så nyskapande alls! Men som sagt, alla gillar inte det fräcka, knäppa. Jag föredrar faktiskt svensk design framför det mesta!

2007-03-06 @ 14:37:38
URL: http://svartvitlila.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback