Battle of the journalistmorsor
Det kan ha att göra med att jag sover två-tre timmar per natt sedan jag kom hem från USA för en och en halv vecka sedan - the jetlag from hell, I tell you - men jag har faktiskt alltid tagit det väldigt hårt när det känts som att tid från mitt liv bara försvinner, att tid jag lagt ner varit till ingen nytta. Varje gång jag skrivit ett långt mail (eller dagboksinlägg för den delen, sådana man skrev på communities innan bloggarnas storhetstid, minns ni så långt tillbaka i tiden? Haha.) som försvunnit; antingen för att jag är så jäkla klantig, eller för att datorer är djävulens påfund; har det i någon minut känts som att jag ska svimma. Att orden tas ifrån mig, att jag lägger min energi i något som aldrig kommer att läsas... Jag har ingen aning om varför det är så förjävligt. Kanske är det likadant för er?
Eller så är jag bara galet överkänslig.
Förresten så kan jag meddela att det pågick en liten diskussion i kommentarerna till det här inlägget om huruvida man som journalist får använda sig av ordet samt eller inte. (Alexandras lärare tycker nämligen inte det.) En anonym person skrev "alexandra; din lärare har helt rätt :) hälsar min journalistmor", och eftersom det tydligen är det som avgör, så hälsar min journalistmor att "jo, det kan man visst. Som journalist ska man inte begränsa sig, utan använda hela det svenska språket." Jag tycker att våra mammor borde battla, Anonym. Sen kan vi illustrera fighten med hjälp av lerfigurer och sända det i TV8.
Som fd svensklärare är jag med på din mammas sida i den här saken. Hela språket och speciellt utrotningshotade ord som synnerligen och dock samt samt.
(där fick jag väl till det)
Vårt 10-åriga barnbarn och hennes vänner använder uttrycket "domma" i betydelsen de här. Domma byxorna tycker jag om.
Apropå ingenting men väl apråkligt. Kan någon tala om för mig när man började säga och skriva "spelade gjorde....".
Jag reagerade på det ordentligt för ett tag sedan. Det ordvalet fanns förr i en barnsång.....dansade gjorde Nippertippa, dansade gjorde jag, dansade gjorde alla som i ringen var.
Men man SA aldrig så.
Som synes av mina inlägg ibland är jag uppvuxen på den tiden då man hade bläckpenna med lösa stift när man skrev, inte tangentbord.
Jag har letat överallt efter självrättande tangentbord, ungefär som det fungerar på mobiltelefoner. Men hittills förgäves.
Felslaget är inte riktigt lika genant som felstavat men ibland kan det vara svårt att avgöra vilket det är.
DOCK gläder det mig i mitt gamla modermålslärarhjärta att dagens ungdom och andra engagerar sig i långa diskussioner om det språkliga i kommentarerna - också.
hade en man som varit språkvårdare på svt i tio år på besök i skolan, frågade honom om det här med samt, dock och dylikt när man skriver och han sa. tja, det gör man nog som man vill med. inget är fel men det är nog mer gammalmodigt att använda sig av samt och dock. men du vet, jag gör som din mamma säger vilket jag alltid gjort... använder hela språket!
Klart man kan skriva samt, hälsar mitt journalistjag. Jag brukar använda det när jag redan använt "och" om något som hör ihop, t.ex. "jag gillar prinsessor, glass, liljor, mamma och pappa samt mina vänner" (och så är jag tydligen tio år och har håret i flätor).
Dock vill jag helst undvika battles med mammor. De vinner alltid.
Precis min mening- två mammor mot en. Vem vinner?
Den där mannen från SVT, som är språkvårdare, borde anlitas av en del reklamföretag som framträder på TV4.
Flera gånger hör man personer i reklamfilmer säga: "Vart har du varit" i st för "Var har du varit".
Jag vet att det är en norrländsk variant, men det börjar krypa allt längre ner i Sverige och strider mot den kära grammatiken.
spectaclesforafrica i norrland säger vi vars inte vart. och hör sen!