BEAUTIFULONES -

I only smoke when I'm alone or when I'm sad

Det finns en person vars musik aldrig kan lämna mitt hjärta.
Erik Halldén heter han.
Jag tycker att ni ska lyssna på honom.
Här.
I min gamla blogg beskrev jag honom som "Jonathan Richman fast snyggare", haha.
"New York" låter onekligen lite Jens Lekman, dessutom.
Lyssna bara.

2008-02-07 @ 10:02:17 Permalink musik Kommentarer (4) Trackbacks ()

I've got nothing to say.

Jag läser min förra blogg (som handlade om musik, för er som inte var med på den tiden, det vill säga 99,99% av er som läser) och hittar en härlig recension av The Strokes skiva First Impressions of Earth.
Sådär skönt bitter.
3:e april 2006 tyckte jag såhär:

Föredettingar, var då?"

The Strokes tredje album First Impressions of Earth låter precis som jag hoppades att deras tredje album inte skulle låta när Is This It släpptes 2001 och jag gick på spelning och önskade att jag var äldre och snyggare och kunde flytta till New York och hänga med Julian Casablancas på smutsiga rockbarer och dricka öl och röka gräs. För herregud, vilka hits! Vilka riff! Vilken sexig nonchalant sång, vilken... vilken rock n' roll-attityd! Jag gjorde ett eget t-shirttryck, på en röd tröja stod det DARLING your head's not right och den var min favorit. Det här med garagerock var nog min grej, tänkte jag. Och satte på "Someday" en gång till.

Och sedan växte jag upp.
Blev lite äldre och kanske lite snyggare.
Detsamma gällde tyvärr inte Julian, Nick, Fabrizio och de andra. De drack öl och rökte gräs (milt uttryckt) utan mig, och då och då levererade de en ny skiva till Rough Trade. Nonchalant sång, häftig rock n' roll attityd, sköna riff... men hitsen, de fick stå tillbaka, för det krävs något speciellt för att skriva riktigt, riktigt bra låtar. Kanske är det ambition, hunger, kanske är det glöd. Och The Strokes är inte hungriga, tvärtom. De är jävligt mätta.

Ibland svider det dock till någonstans i deras små pojkhjärtan. Kanske minns de att de en gång var ett gäng magra rockslynglar som ville någonstans, ser sig själva i spegeln och inser att ingenting blir bättre av att man blir äldre och äldre, sämre och sämre. Att det kanske inte blir mer än såhär. Då skapar de plötsligt någonting briljant - som singeln Juicebox - och känner sig sedan extremt nöjda med sig själva. Dricker mer öl, drar några linor, ser sig själva i spegeln och tänker; "vi är i alla fall jävligt rika". Och så levererar de en skiva som alltså låter precis så som jag hoppades att den inte skulle låta. Uttråkad, självgod, och samtidigt uppgiven. Som att de redan har så mycket pengar och så snygga groupies att de inte behöver anstränga sig längre.

Jag lyssnar, jag lyssnar igen, och hur tråkigt det än är att trampa på sina gamla ungdomskärlekar måste jag erkänna att jag inte har något mer att säga. First Impressions... är lika spännande som sönderkokt potatis.

2008-02-06 @ 21:28:52 Permalink musik Kommentarer (13) Trackbacks ()

It's funny, 'cause I don't even care about you

By the time you whisper "hello"
I know I should go

Jag tror minsann att det är ett litet tema i bloggen den här veckan.
"Mina favoritflickor", ungefär.
Ni som antingen hatar musik eller vägrar att lyssna på sådant som är flera år gammalt (själv har jag inte lyssnat på ny musik sen typ 2006) kan ju njuta av Ella Blixts fina frisyr, söta klänning och fantastika solbrillor.

Bobby Baby - I Won't Dance With You Baby Tonight

2008-02-05 @ 13:09:17 Permalink musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

Pretending that everything's cool

Jag vet inte hur det är hos er, men utanför mitt fönster flyger ett blygrått landskap förbi.
Det är inte okej.
Vi behöver något fint.
VI behöver lite brittisk popglädje från 2006 -
(ja, numera känd från teve, närmare bestämt Clas Ohlson-reklamen).
Med en av världens absolut finaste tjejer, Ali Howard, på sång.
DANSA!

Lucky Soul - Lips Are Unhappy

2008-02-05 @ 12:52:37 Permalink musik Kommentarer (4) Trackbacks ()

Ta det lugnt.

"Ibland spelar jag live. Det är ingen show direkt."

Ååååh, vad jag tycker om Ring Snuten.

2008-02-03 @ 20:44:01 Permalink musik Kommentarer (1) Trackbacks ()

How can you say I go about things the wrong way?

2008-01-30 @ 19:38:34 Permalink musik Kommentarer (4) Trackbacks ()

I won't screw it up this time

Madeleine är en person vars smak ligger skrämmande nära min. Alltså är det alldeles perfekt för mig att sitta och leta igenom hennes en bloggjävel till efter tips på kultur som jag förmodligen kommer att älska.

Igår hittade jag Maps där.
Det gör lite ont när jag tänker på hur mycket jag hade kunnat lyssna på honom om jag bara känt till honom lite tidigare.
Bättre sent än aldrig.

2008-01-07 @ 11:42:09 Permalink musik Kommentarer (9) Trackbacks ()

comme les garçons et les filles de mon âge connaîtrais-je bientôt ce qu'est l'amour?

Jag vill bara ge er lite äkta kärlek.
Varsågod.

et les yeux dans les yeux et la main dans la main
ils s'en vont amoureux sans peur du lendemain
oui mais moi, je vais seule par les rues, l'âme en peine
oui mais moi, je vais seule, car personne ne m'aime

mes jours comme mes nuits
sont en tous points pareils
sans joies et pleins d'ennuis
oh! quand donc pour moi brillera le soleil?

2008-01-07 @ 02:22:10 Permalink musik Kommentarer (4) Trackbacks ()

It doesn't make us better men

Okej, jag vet att jag sa att jag inte ville skriva något alls ikväll, men jag var faktiskt tvungen - när man blir utmanad av Abbes pappa så bangar man inte.

Utmaningen innebär att fortsätta på en slags stafett, där den utmanade bloggaren tipsar om en bra låt med en artist som börjar på en viss bokstav i alfabetet. Det var Mymlan som kom på idén, hon gjorde största delen av alfabetet själv, men när hon kom till bokstaven R utmanade hon fem andra bloggare att ge sina bästa tips. Abbes pappa fick bokstaven W, och skickade alltså glatt vidare stafettpinnen till mig. Bokstaven X. Kul! Inte världens problem, dock, eftersom jag tycker att de experimentella indiegalningarna i San Francisco-baserade Xiu Xiu är härliga. Speciella, egensinniga, väldigt låg Måns Zelmerlöv-faktor. Hmmm... Jag hoppas att det inte är något krav att någon annan tycker att låten är bra?
Here you go.

Xiu Xiu - Bishop, CA.

Texten är på sina ställen lite för mycket hate death rape för min smak, men känslan i låten och ångesten i Jamie Stewarts röst är däremot precis vad man behöver en snöslaskig söndagkväll. Tycker jag.

this blue dot of sickly light
that is daytime in your embarassed town

Javisst ja, jag ska ju utmana vidare! Stafetten fortsätter med bokstaven Y (ååh, nu blir jag avundsjuk ska ni veta. Fast jag skulle ha sjukt svårt att välja, så det kanske är lika bra), och jag utmanar... Niotillfem, Popkarusellen, shoot me while i'm happy, Popmorsa och For the love of ourselves.
Bring me a Y that makes me proud, hörrni.
Alltså: Artist på Y. Bra låt. Piece of cake.

2008-01-06 @ 23:39:53 Permalink musik Kommentarer (6) Trackbacks ()

När solen skiner, skiner vi.

2007-12-05 @ 14:46:40 Permalink musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

But you don't really care for music, do you?

Lite tidig Amanda.

Idag stod jag och Fanny och hängde vid Snygg-Martin aka Luke Wilsons kontor, och jag sa något om att jag kunde tänka mig att skippa kvällens KSM-fest för att sitta hemma och se på Idol. Varför? Eftersom jag älskar Amanda.

"Äääälskar du Amanda?! HAHA! Ska du gifta dig med henne, eller?!?"

Way to go kindergarden on me, man!

Och nu är jag stolt över att säga att nej, kanske ska jag inte gifta mig med henne. Men ikväll var hon finare än någon annan, någonsin. Just då kände jag så. Skratta om ni vill, håna mig... osv. Det skiter jag i. Amanda, jag älskar dig.

EDIT:

Det var ju för väl. Vi kan låtsas att det var mina tre röster som gjorde det! ;)

2007-12-01 @ 17:38:21 Permalink musik Kommentarer (21) Trackbacks ()

You just got slapped.

Det finns många anledningar att älska Sanna.
En av dessa är att hon lade upp den här videon, med rubriken "kanske årets bästa låt".
En halvtimme innan jag såg hennes inlägg hade jag och Marcus sett just det avsnittet av världens bästa serie, och sedan dess har jag inte kunnat göra annat än nynna på denna, ja, årets bästa låt.

Fast, eh... ser man inte How I Met Your Mother så fattar man nog inte ett skit. Men då borde man ju genast börja se den. Köp i julklapp till dig själv, eller någon annan i familjen så att du har tillgång till den - här och här.

2007-12-01 @ 15:33:33 Permalink musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

I'm not tired... yet

Ett av mina solklara favoritband är ungt, svenskt och precis lagom shoegaze:igt (äldre låtarna), precis lagom elektroniskt (senaste tiden). De kallar sig Mixtapes & Cellmates och gör musik som är lätt att drunka i, åtminstone om man är jag.

Lyssna!