The noble art of wasting time.

Lång, lång, låååång jobbdag idag.
Följt av storhandling, städning, inkoppling av bredband.
Jag tycker nog att jag förtjänar att åka hem till min Fanny och dricka några klunkar vin.

Jag hoppas att ni har det bra, att ni är glada och inte ledsna, att ni känner att allt egentligen är helt okej.
Har ni det? Är ni det? Gör ni det?
Berätta.




Kommentarer
Postat av: Evelina

Har det tufft i skolan, så jag mår väl sådär. Sedan är jag sjuk också, men vem är inte det!? Tycker jag förtjänar att unna mig något, men kan bara inte göra det. Fråga mig inte varför, kanske jag inte tycker att jag förtjänar något ändå. Så jag är väl lite ledsen, men försöker att inte vara det! :)

2008-09-12 @ 20:56:34
Postat av: Maia

Just nu är det väl ok, kan vi låtsas för den goda sakens skull. Hjärtesorg får trängas undan så man istället kan vara roligt sällskap åt bästa vännen som är på besök från Irland. Och i morgon har man robotfest, måste ju vara glad då.

Postat av: Lina

Man önskar ju att man kunde säga att allt är bra, men det är det tyvärr inte. Inte på långa vägar. Mycket skolarbete och att inte känna en enda person i hela stockholm gör en trött och ledsen men framförallt ensam... :/

2008-09-12 @ 21:34:59
URL: http://mjorf.blogg.se/
Postat av: M

Då föreslår jag "the noble art of taking care of oneself" - kanske den "ism" som tycks framstå som den viktigaste och tråkigt nog den likaledes mest försummade inriktningen av levnadskonst för vår generation.



Jag tycker att varje dag är en ständig kamp, den kamp mellan kontroll och risken att förlora sig i allt man kan förlora sig i. Men jag antar att det är denna kamp som gör livet värt att leva. Livet skulle nog vara ganska tråkigt annars.



Evelina: Om inte du skulle vara värd att förunnas något vem skulle då vara det? Bara du bestämmer vad du är värd! :)

2008-09-12 @ 22:01:09
Postat av: linda

jag är lite kvällsledsen, lyssnar på anna ternheims låt, when tomorrow comes. tänker på sista gången jag var riktigt kär och blev så dumpad. är dessutom sjuk, livet kan inte alltid vara glam. =) men som tur var för de mesta! ska inte deppa ihop för mkt. ha en fin kväll!

2008-09-12 @ 22:29:38
Postat av: Malin

Jag åker till London - för första gången - på tisdag för att studera lingvistik och är så nervös att jag vill spy. Dessutom blir jag sjukt stressad av att packa och planera allt.

2008-09-12 @ 22:33:36
URL: http://suloinen.blogspot.com
Postat av: Evis

Det är helt okej här - mina tonåringar spelar rollspel med min man och jag har suttit och handsytt ihop med en killkompis till "Förtrollad" på DVD. Tyvärr visade sig att ett av mina projekt inte satt så bra som jag trodde, men det går att fixa, det tar bara lite tid.

2008-09-12 @ 22:39:17
URL: http://omstil.blogg.se/
Postat av: mm

aa de e okej nu. Det är ju Faktist helg!

2008-09-13 @ 00:04:35
Postat av: Åsa

Jag känner att allting är helt okej, för det måste ju vara det, även fast jag i skrivandets stund missar min gask på utbildningen här i Uppsala. Det är lite trist men inget jag kan göra något åt nu, och det är ändå mitt eget fel eftersom jag inte kom mig för att köpa biljett. 300 kronor kändes så dyrt.



Tidigare idag trodde jag att jag skulle spendera den här kvällen med att tänka på hur roligt mina nya klasskompisar har det, men nu är jag istället ganska glad att klockan inte ens är ett, jag har inte behövt sminka mig idag och jag kan ha mina duntofflor på fötterna.



Så egentligen vill jag nog revidera det jag skrev inledningsvis. Det är inte okej för att det måste vara det. Det är okej för att det är det.

2008-09-13 @ 00:51:05
Postat av: kim

jag är lite ledsen och olyckligt kär i en flicka som redan har en annan flicka, men det fungerar.



hur mår du, kära annika?

2008-09-13 @ 01:39:11
Postat av: EnbartEmelie

Du är så otroligt fin, Annika. Glöm det aldrig. Grattis btw till nytt jobb!

2008-09-13 @ 02:08:58
URL: http://enbartemelie.blogg.se/
Postat av: Lisa

igårkväll kände jag mig först bitter för att alla andra i min ålder var ute på gatorna och påväg någonstans medan jag satt i bilen med mina bröder påväg till ica maxi för att köpa godis. åkte hem och såg en halv svensk film med mina föräldrar. sen bestämde jag mig för att gå och lägga mig istället för att tänka på hur dissad jag blivit av vad jag trodde var min bästa kompis. men idag är jag pigg och utvilad, så allt är väl egentligen okej.

2008-09-13 @ 10:05:23
Postat av: Annika

Evelina, det är ju jättebra att du försöker att inte vara ledsen, om det är så att du är snäll och peppande mot dig själv. Men man får ju faktiskt vara ledsen ibland. Speciellt om man är sjuk och har det tufft i skolan! På vilket sätt är det tufft? Mycket att göra, jobbiga lärare eller folk som är idioter? Är man dessutom sjuk blir förstås alla "små" problem mycket större, för man orkar bara inte. Kom ihåg att du är fin och att du visst förtjänar att unna dig precis vad som helst. Kanske inte sådant som har med pengar att göra, för där finns ju vissa gränser. Men du kan unna dig en mysig film och varm choklad under täcket. Det kan du.



Maia, ibland kan det vara skönt att tränga undan hjärtesorgen ett tag. Låtsas man att det är lugnt kan det ju ett tag kännas lite bättre, när man distraheras och får tänka på annat. Din vän har tur som har dig. Och grattis till Pilgrimörhängena!



Lina. Ensamhet som inte är självvald är så jävla ångestframkallande, jag befinner mig på många sätt i en väldigt liknande situation som du. Komvux, precis som mitt nya jobb, är liksom inte riktigt stället där man träffar sina själsfränder. Och har man alldeles för mycket att göra hinner man förstås inte ge sig ut på jakt efter nya vänner, det tar ju oerhört mycket tid och kraft att bygga upp nya vänskapsrelationer. Mina två älsklingspojkar har flytt landet i ett halvår (just nu HATAR jag Paris... jävla tjyvaktiga skitstad!) och jag har förstås andra underbara vänner kvar, men känner mig som ett så värdelöst sällskap när jag träffar dem, eftersom jag är så trött och har tankarna på annat håll. Då är det lätt att bli ensam. Min ensamhet är kanske på sätt och vis självvald, men samtidigt inte. Ååh, jag vet inte. Men om du börjar plugga något på högskola/universitet och får en ordentlig klass är ju oddsen bra mycket bättre för att du hittar människor du verkligen gillar och bryr dig om.



M, jag försöker hela tiden att hitta en balans mellan livets två prestationsmotpoler: att kämpa och att ge upp. Jag vill verkligen vara duktig, tillföra något, bli uppskattad för det jag gör; samtidigt inser jag att det är För Jobbigt. Jag kan ändå aldrig bli nöjd, jag är aldrig så bra som jag önskar, och alldeles för ofta känner jag bara att jag vill skita i allt. Bädda ner mig och kolla på Grey's Anatomy och käka polarkakor med goda pålägg tills kronofogden kommer och slänger ut mig på gatan.



Linda, det är bra, hur mycket det än lockar så är det nog bäst att försöka att inte ätas upp av ledsamheten. Bara du inte känner att du tränger undan det och inte FÅR vara ledsen. För det får du. Om man är ledsen men låtsas vara glad brukar det som bekant slå tillbaka; man blir så vansinnigt känslig för allt och till slut brister det av minsta lilla. Men du är duktig. Ledsenheten brukar ju dämpas efter ett tag om man bara låter sig vara ledsen men inte gräver ned sig i sorgen och minnena.



Malin, herregud vad roligt! Och läskigt och skrämmande och nytt. Du får helt enkelt försöka överleva den här första överjävliga tiden. För när du väl är mitt uppe i det, när du kommit in i hela grejen med ny stad, nya kompisar och ny skola kommer det ju att bli helt fantastiskt. Och det vet du säkert redan. Men att komma dit känns alltid rätt oöverstigligt, I know. Ta en minut i taget, försök få så mycket av det jobbiga gjort utan att tänka, gör bara. Det tror jag på. Jättestort lycka till!



Evis, det låter verkligen helt okej. Som en fredagskväll borde vara. Jag är glad för din skull. Hoppas att syprojektet löser sig till det bästa!



mm, fint att du känner så. Jag hoppas att helgen fortsätter med samma goda humör.



Åsa, det låter sm att du gjort rätt. Ibland behöver man desperat tid för att bara vara. Att inte behöva imponera, göra intryck, spela sociala spel. Man behöver umgås med sig själv för att orka med att umgås med andra.



Kim, neej! Olycklig kärlek är ju kanske det värsta. Så jäkla hopplöst svår situation. Det går ju liksom aldrig att veta om man ska våga hoppas eller om man ska komma fram till att det är bäst att sluta spilla sin tid. Är man för mycket av en romantiker (ja, jag erkänner, jag är värdelös på att se verkligheten som den är) slutar man ju inte att hoppas, och sitter hemma och sjunger med i rader som "I'd rather die alone, than letting go" och "jag blir hellre ensam än lycklig med nån aaaannaaaaan...". Jag avundas dig inte. Men det fina är ju att det alltid löser sig tillslut, åt det ena eller andra hållet. Tyvärr skänker förstås inte det så mycket tröst nu. Det enda man kan göra är kanske att tänka att personen inte är värd en om hon eller han inte förstår hur fantastisk man är. Eller så. Men det är ju så äckligt svårt.

Jag mår... okej. Har mycket, mycket jobb att göra nu i helgen, men också roliga och fina stunder att se fram emot. Och i slutet av nästa vecka blir det några dagar av lycka. Jag andas in, andas ut, försöker få saker och gjorda och tiden att gå. Nu ska jag skriva en artikel om vampyrmode och äta mackor.



Emelie, ska du säga. Du är underbar. Ibland går jag in på din blogg INTE bara för att läsa dina vansinnigt roliga inlägg, utan också för att bara titta på dig. Du är så vacker.

TACK, det är jätteroligt, fast - pardon my french - KUKJOBBIGT.



Lisa. Jag blir liksom ändå lite glad av din kommentar. För sådär känner jag så jäkla ofta. Man får kanske försöka tänka att, eh, "allt har sin tid". Vissa kvällar är magiska, de allra flesta blir bara mellanmjölk. Livet vore antagligen inte lika intressant om alla kvällar var magiska, då skulle förmodligen magin också försvinna till slut. Bli till mellanmjölk. Hoppas att resten av helgen blir riktigt, riktigt fin.

2008-09-13 @ 12:00:31
URL: http://beautifulones.blogg.se/
Postat av: viktoria

usch egentligen är jag helt slut, meeeen jag har fullt upp hela helgen + nästa vecka oxå! ska till sthlm och sjunga, tillbaka hem och sen till sthlm igen på konsert, och det är utöver allt jag redan ska göra! Någon som vill byta?

2008-09-13 @ 13:03:46
URL: http://musicinmylife.blogg.se/
Postat av: Alex

Jo, jag säger väl att det är okej, för det är det egentligen. Jag har helt underbara vänner och en fantastisk familj. Sen att jag nyligen sabbat mitt kärleksliv och saknar honom jättemycket är en annan sak. Men egentligen är allting okej. Hur är det själv?

2008-09-13 @ 15:10:35
Postat av: maria

jag borde säga att det är okej för jag tycker inte om att klaga när andra har det värre. men åh, det är inte okej. så tomt och jag har tydligen skämt ut mig så mycket när jag var full på den där äckliga insparken och det är inte roligt alls och jag önskar jag var någon, NÅGON som kunde prata bort det pinsamma, eller någon som var så söt att det inte gör något att hon skämmer ut sig. men så är det inte. inte på långa vägar. åhhh, jag trodde jag hatade högstadiet men jag börjar sakta lite smått hata gymnasiet också. kommer det någonsin kännas lättare?

Postat av: Anonym

Jag känner mig glad och mår bra. Jag skrattar och hittar på saker på helgerna och veckodagarna. Skolan går bra, idag skrev jag med all säkerhet MVG på ett prov. Jag har lite ont om pengar men det gör inget, sånt löser sig alltid. Jag reser och ser bra filmer och lyssnar på ny musik. Livet är verkligen jättefint nu.

Men på något vänster har mina gamla matproblem smygit sig tillbaka utan att jag ens uppfattat det. Bara på några dagar har jag blivit hon som spyr upp allt igen. Jag som helhjärtat trodde jag hade lämnat allt det där för gott nu. Fast jag känner mig inte ledsen alls, vilket är extremt förvirrande och jobbigt. Jag känner mig känslokall och idiotisk.

På något sätt tröstar du mig ändå, fast jag aldrig skulle våga erkänna vem jag är för dig. Men du har tröstat mig i ett par år nu, så du vet. Kram.

2008-09-15 @ 20:33:27
Postat av: Lovisa

Det är så fint men samtidigt så sorgligt att läsa kommentarerna på den här sidan; alla kämpande människor som inte vill klaga men inte riktigt orkar vara lyckliga heller... Och Annikas svar (att du ens svarar tycker jag är fantastiskt) - det är väldigt fint. Genuint. Om Sverige ändå hade varit mindre, då hade jag sagt "men kom bara!" och lagt ut tusen filtar och tusen täcken på en stor åker vid en liten sjö där jag bor. Så kunde vi ligga där, allihopa. Titta på himmelen, vara tysta, kanske gråta och vara lite ynkliga ett tag och känna att -här är vi-. Här är vi fria.



Själv har jag hoppat av skolan och är friare än vad jag någonsin har varit, och antagligen någonsin kommer att bli. Jag målar, cyklar, stickar, läser och ser på film hela dagarna, ändå är jag skiträdd. Men det ska bli bra, det vet jag. Everythin will be okay in the end - if it's not okay, it's not the end.



Ta hand om er allihopa, jag tänker på er, även om jag inte har träffat någon av er, men jag har tid och ett hjärta som bryr sig. Alltid.

2008-09-17 @ 11:18:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback