FYI
Och eftersom min underbara redaktionschef vet om bloggen känns det rätt uteslutet att blogga på arbetstid.
Eh, det här alltså ett undantag.
Nu vet ni.
din chef borde precis som min förstå att när man jobbar i ett kreativt yrke så gynnar det dem bara att blogga på arbetstid.
att blogga ger inspiration. inspiration är bra.
haha! har du blivit frisk förresten-influensan är skit
Oj. Kan inte fatta att jag inte läst din blogg förut, den är ju underbar! Fina bilder och du är fin med! Hmm.. bara lite stalkervarning. :)
haha tänk om min arbetsgivare visste om att jag bloggade på arbetstid..oooj ooops
du som verkar så klok.
vad gör man när det känns som att alla vänner lämnar en och försvinner på fester man aldrig bjuds med på fastän man trodde att man betydde något? vad gör man när man inte ens har ett år kvar till studenten men inser att det inte automatiskt kommer förändra något utan man kommer bara bli ännu mer ensam? vad gör man för att få tillbaka hoppet om att allt blir bättre?
Lisa, det är inte festerna som visar att du betyder något. Att du inte blir bjuden på fest visar bara att du råkat hamna med människor som inte uppskattar dig för den du är, och det är visserligen en klsycha - men, de förtjänar inte dig. På riktigt.
Ja, tiden efter studenten blir förmodligen ensam och jävligt jobbig. Det blev det för mig. Men du kommer att ta dig ur det också, hitta ett jobb eller en utbildning där du trivs, där du får vänner som inser hur fantastisk du är.
ey, annika, jag måste bara fråga - är annika bengtzon typ, döpt efter dig? :)
jag kom liksom att tänka på det här om dagen när jag såg reklamen för nya boken :)
Klara, visst är det så!