När jag inte orkade mer.
Borde inte ögonmake hålla bättre än såhär för ett par timmars storgråtande, snörvlande och gnuggande i ögonen?
Jag funderar på att stämma någon makeuptillverkare.
För psykiskt lidande och... skabbighet, kanske.
Det kanske, i och för sig, mest beror på att jag skulle behöva cash.
grinarN
Du är snygg iaf med eller utan vattenfast mascara! :) Och jag läser din blogg varje dag och tycker den är någon av de intressantaste bloggarna som finns :)
Kram!
Du är så väldigt snygg och dessutom riktigt bra på att skriva. Du verkar bara allmänt väldigt bra.
men det är orättvist att du tillochmed är snygg när du är söndergråten. ta hand om dig, puss.
Alltså. Borde inte du ha växt ifrån det där enorma tonårsbekräftelsebehovet nu? Inte att du grinar, men att du på allvar lägger upp bilder på det (för övrigt det enda du verkar göra. Fota dig själv alltså). Det enda det signalerar är ett desperat SE MIG! Även om de fjortonåriga läsarna säkerligen finner det fascinerande att ha någon att identifiera sig med.
undrar varför du är ledsen...aja hoppas att det löser sig o nej du är jättebra på o skriva plus att jag sett irl o du verkar så himla sympatisk inte alls vara dryg på ngt sätt eller ha mkt bekräftelsebehov ..jag skulle oxå vilja ha en blogg som du för att få ut sig ...sen det är bra att gråta det visar ju att man kan slappna av tillräckligt o stå för att man är ledsen o inte hålla det inne..kram på dig!
why so sad. fina.
hoppas kvällen blir bättre.
emo
men jag älskar den blogg..för den är Du.
och du är aldrig tråkig.
kram
Är du en sådan som är kroniskt ledsen? I så fall är mitt bästa tips att inte bära smink alls! Fast du var i och för sig snygg till och med när det runnit i två timmar!
anonym, när jag är ledsen och känner mig ensam brukar jag ha ett extra stort behov av att vilja bli sedd. har man ingen i sin närhet som ser en eller lyssnar på det sättet man skulle önska just då brukar internet fungera som ett utmärkt substitut. det finns alltid någon eller några som kan ge åtminstone en smula av den bekräftelse man behöver just då. är inte det rätt mänskligt att vilja bli sedd när man är i en svacka? eller bör man hålla allt jobbigt för sig själv då för att inte störa sin omgivning med sina problem. berätta gärna hur man bör bete sig, du verkar ruva på svaret. att det är ålderbetingat har du redan klargjort. själv är jag 27 och blir fortfarande barnsligt emo när jag deppar. fläker ut mina innersta känslor i bild osv. ge gärna tips på hur man beter sig moget i svåra situationer.
En stor mental kram skickas nu åt ditt håll.
Men vattenfast mascara är ju å andra sidan svinjobbigt att tvätta bort.
Det är faktiskt något riktigt perverst och sjukt över den här bloggen. Annika berättar hur dåligt hon mår och visar bilder på det. Sedan kommenterar fullständiga främligar (vilka dessa nu är) och skriver upplyftande ord till en person de inte alls känner. Borde inte de ägna denna omtanke till sina nära?
Eller är detta framtiden? Vi känner mer för främlingar på nätet än för våra nära IRL? Att känna för någon på nätet är tryggt och säkert eftersom inga förpliktelser att verkligen behöva stödja medföljer.
Borde inte Annika prata om allt detta med sina föräldrar och vänner istället. Jag skulle definitivt inte våga vara så här utelämnade med alla psychos och hur illa den svenska psykvården fungerar. I all välmening, E.
eduardo - Vad är det som säger att alal de som skriver här inte känner annika? En del gör det säkert. Och vad är det som säger att bara för att man bryr sig om någon nätet så kan man inte visa samma omtanke för dem som finns nära? Jag tror inte att det bara finns det ena, utan båda delarna vilker är fantastiskt, man kan nå mer människor för att glädja och trösta än innan.
Annika- Det känns inte bra att se att du verkar må så dåligt, hoppas du mår bättre snart. Om inte annat bara för att det i alla fall är sommar och snart blir vackrare väder. :)
Lina: måste kommentera. När folk skriver som du blir jag mörkrädd. Det du skriver doftar 1930-tal, hoppas du blir gladare snart, sommar och vackrare väder runt hörnet. Läs lite om depression. Lägger man ut bilder av sig gråtande är man antingen rejält deprimerad och ropar på hjälp eller så är man exhibitionist av stora konstiga mått.
Ni som känner så här för en okänd människa borde skaffa er ett marsvin eller varför inte en gullig kanin att istället ägna omtanke och känslor.
Eduardo: det är mer skrämmande att du ställer en diagnos på någon du, vad det verkar, inte ens känner än vad det är sjukt och perverst att lämna en stöttande kommentar till en person vars liv man följt genom en blogg. det kommer alltid att finnas människor som visar öppet hur de tänker, känner och tycker och även såna som vill hålla det för sig själva. synd att det ena ska anses vara mer normalt än det andra. man brukar oftast bli berörd av något man ser, hör eller läser och om någon nu är deprimerad och ropar på hjälp, bör omgivningen då alltså ignorera den och köpa sig husdjur istället?
Kära lilla hjärtat! Du borde skaffa dig något intresse! Ponnyridning kanske, eller scrapbooking?
mvh
Frank
gråta FÖRST!
sen spackla.
men varför? jag får totalångest av de här bilderna. ta hand om dig lilla fröken. lilla hjärtat.
Är livet på låtsas? Kan det bara levas genom kommentarer i en blogg? Finns jag annars inte? 20-25-åringar tillhör jag-generationen, ni bryr er bara om era egna kickar och behov. Läs Lykke Lis intervju i engelska Times, där berättar hon om hur det är när inte ens vännerna bryr sig och Timo Raisinen sa på radio att han är rädd för unga, de har inga känslor och kommunicerar bara med SMS-korta fraser.
Vad vill jag säga? Sara: allt är lika normal-Sara. Bajs är gott att äta som chokladpudding. Nej, allt är inte lika normalt. Att blotta sitt innersta för totala främlingar är inte normalt, det är att göra sig illa mer på sikt och kanske tappa bort sig helt. kanske är det skönt för stunden. Och Sara, bara för att du vill fortsätta följa såpan Annika betyder inte det att det är ok för Annika. Du låter som en riktigt vidrig egoist.
När blev empati något fult? Att bry sig om andra människor, oavsett om man känner dem eller ej borde väl uppmuntras? Vare sig det handlar om att hjälpa en främmande dam av bussen, ett barn som inte hittar sina föräldrar eller en ledsen flicka på internet...
Starka ord må jag säga, Eduardo. Vidrigheter hit, egoism dit, sjukt och perverst. Svartvit värld. Internet är en styggelse. Gå för guds skull inte in på den här sidan: http://www.paperheart.org/imtoosad/. Du kommer att bli alldeles för upprörd för ditt eget bästa.
Jag ser inte det här som en såpa alls. Jag läser för att jag känner igen mig i mycket av det Annika skriver om. Är det kanske inte lika ädelt att uttrycka sig via en blogg som genom andra kanaler som typ konst, film, musik? Folk pratade om människans (och särskilt ungdomens) förfall när teven var ny också. Den gjorde oss också avtrubbade och känslokalla. Det är ett under att vi ens lyckats reproducera oss sen dess med tanke på hur socialt inkompetenta vi bör vara vid det här laget med allt detta omkring oss. Nej tacka vet jag det gamla bondesamhället, där de mänskliga relationerna var sunda och friska och man höll käft om sina problem.
Sara, du kör på med guilt by association. Fladdrar identitetslöst iväg ut i periferin och vidare ut i den tomma rymden. Hejdå! Om Annika mår riktigt dåligt som hon verkar göra kan det inte vara rätt att söka stöd på nätet av sådana voyeurer som du. Hon måste skaffa riktig hjälp i så fall, särskilt om hon är på väg ned i ett djupare depressivt hål. i ditt svar ovan skriver du bara om dig själv och hur du upplever Annikas blogg, all kritik avfärdas enkelt med att den tillhör "det gamla bondesamhället". Så Annika håller på med ett konstprojekt för din njutning. Du är verkligen en egoist.
Däremot borde Annika berätta hur hon verkligen mår, om det bara är en liten svacka eller om det är något svårare.
Sorry att jag använder din blogg för att skälla, Annika. Lätt att börja försvara sig när någon kallar en för "vidrig egoist", du vet.
Eduardo, det där andra du inte fattade var ett svar på det du skrev om Lykke Li och Timo Räisänen och vad de anser om dagens ungdom. Jag förstod det som att du kopplade ihop deras intervjuer med bloggfenomenet, för varför tog du annars upp det? Annika borde kanske berätta hur hon mår eller så kan hon hålla det för sig själv eftersom man inte bör avslöja sånt på nätet, eller hur var det nu? Hoppas det bara är en svacka iallafall.
Nu lägger jag ned diskussionen med dig för snart lär du väl ge ännu fler nyanserade beskrivningar av mig och min vidriga person och det är jag inte riktigt upplagd för. Jag måste värna om mitt ego. Hej svejs.
jag rekommenderar isadoras waterproof eyeliner och kanebos 38° mascara. idealiskt för emobarn. ja gud, jag borde veta.
Eduardo använder språket till att vilseleda. Maktutövning.
Victoria, word!
Härskartekniker
Anniedarl, stå på dig :*
att vilja visa upp sitt gråtande fejs känns så tonårs-självömk-aktigt. men jag antar att det är helt i sin ordning.
hey you. jag gillar dej Annika. och för17.. Vanliga människor grinar, och sen är vi nöjda med det, kanske skrattar åt oss för vi har tyck synd om oss själva ett tag.
Man kanske inte ska ta allt så hårt allihopa.