It's not a war.
Nu, vidare.
Jag skrev ju för en liten stund sedan att Lagom-flickan inte finns, och jag vill bara förtydliga: Det är förfärligt att känna sig lagom. Också. Att inte sticka ut. Att vara varken Juno eller Amelie eller Natalie P i Garden State. Att sitta hemma i strumpbyxor och kofta och vara finnig och ha otvättat hår och käka gröt och mandariner istället för att promenera i vårsolen i ljuvlig kappa eller cool band-t-shirt. Att vara varken freaky och quirky eller bedårande girlysöt.
Bara sig själv.
Jag menar, vad ska det vara bra för?
Det fina är ju att det faktiskt är rätt bra. För det är alltid finare att finnas än att vara påhittad. Verklig än dröm. (Finnar och fett hår eller inte.) För Amelie kan aldrig gå och fika med sina vänner, Juno kan aldrig skriva en halvdålig artikel och lämna in den i tid, Natalie kommer aldrig att ta din pojkvän ifrån dig. De är så fastlåsta av det faktum att de inte existerar.
Men det gör vi. Så vi vinner.
Och det är inte ens ett krig.
Annika, har du läst Humaniora? jag vill läsa det, men bara för lärandets skull. Har hört att man känner sig fri efter att ha gjort det... och att livet blir mkt enklare..
önskar att jag hade skrivit det du just skrev
Humaniora ?
Utdrag ur wiki;
"Humaniora, beteckning på de vetenskapliga ämnen som studerar människan som kulturell varelse. Hit räknas ämnen som filosofi, historia, idéhistoria, estetik, arkeologi, språk och litteraturvetenskap. Till humanvetenskaperna räknas dessa samt även sociologi, pedagogik, kulturantropologi och psykologi. Gränsen mellan humaniora och samhällsvetenskap är flytande....."
Mycket att läsa om man ska känna sig fri.
Jag tycker att lagomflickan är förbaskat skittråkig.
Lagomflickan är trevlig att titta på, trevlig att umgås med, trevlig trevlig trevlig. Men hon berör aldrig. Hon bara är.
Och pojkar som hellre väljer lagomflickan än en tös med personlighet är inget att ha i min mening.
Det där emd att hela tiden vara lagom är något som jag finner kvävande, alla tendenser till något som är utanför norm anses som personlighetsdrag som bör putsas bort... jisses
Hahahah!! Det är ju du som är lagomflickan. Sluta hata dig själv.
Å, vad glad jag blir av det här inlägget. Du är fin.
Jag tycker inte att en lagomtjej är en tjej utan personlighet. Iallfall inte om t.ex. Natalie P i Garden State är ett exempel på en lagom-tjej. Hon är perfekt, och har en perfekt (lagom-)personlighet tycker jag. Precis som du Annika. Och jag hoppas att någon tycker att jag har det.
Lagom hade varit bra, men alla är vi väldigt olagoma på våra sätt. Den tjej som är lagom blir för lagom så att hon blir olagom. De bästa är att alla vill vara varandra och ingen vill vara sig själv. You're wonderful, keep that in mind.
oj är juno så på tapeten? (skrev om filmen igår och hade tydligen inte riktigt fattat storheten av den...)
Du är så jävla gullig! Du skriver jättebra och fint, och precis sånt som många ute i cyberspace behöver läsa, och det känns verkligen som att du behöver skriva det också, och då känner man sig som läsare ännu lite mer viktig och bra. Som att man hjälper dig, och det påpekar ju du också då och då. Vad jag försöker säga är att den här blogger är en sällsynt blogg. Den skapar väldigt snabbt en relation med sin läsare, du skapar en relation. Man glider in under dagen och får ett välskrivet, öppet och storhjärtat inlägg om något viktigt - för dig eller mig - och mår bättre. Fantastiskt bra är du Annika! Kärlek!
Jag tycker att det här tänkandet om att folk med "blond hästsvans och jeans" (och dylika stereotyper) är tråkiga och utan personlighet hör till högstadie- och gymnasietänkandet. Jag tänkte också så under den tiden, då jag själv försökte vara lite "speciell". Men när man sen kommer ut i livet och t ex tvingas jobba med de här "personlighetslösa" människorna (jag började t ex jobba på Mc Donald's) inser man att de också är unika. Det gäller bara att inte avfärda någon utifrån sina fördomar utan ta sig tid att lära känna dem. Då blir man glatt överraskad.
jag blir faktiskt glad av det här inlägg! förresten fina bilder!!
mMn kan väl ändå aldrig själv tycka att man är "lagomflickan"? Sig själv är ju en person man verkligen känner.
"The only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones who never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn, like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars and in the middle you see the blue centerlight pop and everybody goes 'Awww!'"
Fast helst av allt vill jag ha en talande hund.
Humanity always wins.
Du är den första människa jag aldrig träffat men ändå kunnat säga att jag älskar!
Jag älskar dig för det du skriver, dina ironiska texter, dina små kommentarer till bilder, allt.
Om jag skulle få byta personlighet med någon så skulle det vara du. För du är så långt ifrån lagom man kan och jag vill inte vara lagom.
Fortsätt skriv och jag kommer att fortsätta läsa.