I feel phat!
HEMMA!
"Fem kilo.
Äh, what the hell, make it fem till tio kilo.
Så mycket planerar jag att gå upp i vikt under våren."
Så skrev jag den 12:e februari i år. För lite mer än en månad sedan, med andra ord.
När jag idag kom hem till min våg och kom på att det var länge sedan jag vägde mig, fick jag svart på vitt reda på att jag lyckats.
Tio kilo på sex veckor.
Höjt mitt BMI från 16 till 19,2.
Ganska starkt jobbat, eller hur?
Min första tanke var att jag aldrig tidigare i mitt liv vägt så mycket.
Min andra:
"okej, då behöver jag bara se till att behålla den här vikten".
Sen insåg jag att det knappast skulle skada att gå upp ett par kilo till.
Alltså: kom igen, kroppjävel! Bring it the **** on!
Och för er som undrar: ja, jag känner mig jättefin.
Gör mitt bästa för att inte längre basera mitt fysiska eller estetiska välbefinnande på kilon och centimeter.
(Förresten! På flygbussen från Arlanda satt jag bredvid en viss Claes Nordmark. Han bad att få låna min Metro, och sen rullade snacket på. Vi var sjukt 2008 och addade varandra på Facebook, så nu finns det en viss sannorlikhet att den unge politikerbloggaren går in och kollar på min blogg. Jag kan inte låta bli att tycka att det vore hysteriskt kul om det första som möter honom är ett inlägg om världsproblemet Min Vikt. Jag känner mig 100% klichéartad. Hej Claes!)
Jag har även, som synes, skaffat mig gigantiska biceps.
SATAN I GATAN vad duktig du är! Att gå upp i vikt när man är naturligt smal är verkligen inte dett lättaste, jag vet. Dela gärna med dig av tips om du samlat på dig några! 16 till 19, det är en grymt bra ökning ju. Nu är du normalviktig, grattis!
Oj..duktigt! :D HUr har du gjort för att gå upp i vikt? Är nog många som är nyfikna och vill veta! :)
duktigt gjort! :)
Wii, hurra för mig! :) Tack, flickor. Tyvärr har jag inga tips, jag bara käkade så mycket jag orkade, hela tiden. Inklusive obegränsade mängder chips, godis, hamburgare och pizza. Fast så drog jag ju på mig magkatarr på kuppen...
Sjukt snygga armmuskler! You go!
oj. BMI 16. du måste ha varit väldigt väldigt smal. skulle vara glad om jag hade bmi 20. (har väl kanske 21-22) haha. iaf..du är jättefin nu! som alltid.
Du är så duktig, Annika! Vi är alla stolta över dig! Kram
från en 20,8-tjej kan jag bara säga grattis och välkommen in i klubben! har nog dock aldrig legat på 16 som lägst, men 17,5 vet jag att jag legat på.
jätteduktigt jobbat! men... vart tusan har du gjort av extravikten? du ser sund ut, men jag hade aldrig gissat på 10 extrakilon sedan någon månad tillbaka.
Ät skit och gå upp i vikt. Det var ett intressant koncept. Vad gör det med kroppen om du fortsätter så?
waah, grattis! .. jag är inte den avundsjuka typen men nu är jag fasen avundsjuk, Jag Vill Också! .. så hur gjorde du? :]
//172cm, 47kg
Woho, bra jobbat Annika!
Åhh guud vilka armar haha..Mina armar är så värdelösa..så klena
Madeleine, jag var alldeles för smal för mina kläder, men det läskiga är ju att jag ändå inte kände mig SÅ smal. Känner mig nästan lika smal nu. Vilket ju visar hur värdelöst det är (okej, för MIG i alla fall) att försöka gå ner i vikt, eftersom jag ändå inte märker någon skillnad förutom på kläderna.
Emma, kilona sätter sig kring rumpa och lår och gör mig mer curvalicious än någonsin. ;) Hmmm.
Det är allt lådbärande som gjort det! Mina armar växte säkert 5cm i omkrets i fredags. True story.
Men wow, sweetie, vad coolt! Och vad tiny du måste varit innan för nu är du uppe i mitt BMI nääästan. Fast jag går om dig iallafall, för jag har också gått upp i vikt: strl 34 upptill, men numera 38 nedtill. Curvalicious, like you're saying. ;) Jag är alltså inte ensam om att bryta 2008-here-I-come som i att minska i vikt trenden...! Bra-vo.
Du är så nedrans vacker! KVINNA! det är orättvist :(
Hehe du är så cool! Bra jobbat (*^o^*)/
Känns gott att se dig glad!
Kram!
Ha, ha, hej Annika! Din vikt är väl också ett "viktigt" problem? ;-)
Facebook hängde sig hela dagen för mig igår så jag har först nu kunnat läsa din blogg. Kände mig väldigt 2008 när jag var förbaskad på facebook som hindrade mig att stilla min nyfikenhet när jag ville kolla in din blogg och vad du skrivit. Funderar på att bli utkörd från någon schysst krog i helgen, men vet ej hur jag ska bräcka din Piteå-bedrift. Kanske en Borat-baddräkt skulle funka? ;-)
va va va va? nu har jag fått mig en totalchock! är du liza marklunds dotter?! varför visste inte jag det? eller ljuger wikisen?
tycker aldrig aldrig mer att du ska tänka att du ska gå NER i vikt. du är ju normalviktig nu=sunt o bra;) dessutom är det ju kul att kunna ha sina kläder utan att de är för stora (eller små då..som är fallet för mig just nu...har gått UPP fem kilo av en medicin jag äter..o eftersom jag alltid varit (och är fortfarande)normalviktig är jag nu rädd för att bli fet...alltid dessa nojjor)
Kattungen, inte för att vara den som är den, men vad spelar det för roll? :)
Jag skrev ett inlägg som touchade detta inlägg (dock inte spec mkt av Annikas vikt), men det verkar som trackbacks är hopplöst värdelösa. :/
jag kan inte säga annat än att jag är imponerad :) riktigt bra gjort! när jag var 14 år hade jag ett bmi på 13,5 (!) och blev bokstavligt tvingad till att gå upp i vikt och jag gick upp 10 kg på ett år, men det är ju ingenting mot dina 10 kilo på 1,5 månad. grymt bra jobbat!
idag har jag ett bmi på 18, men det tragiska är att jag för det mesta längtar tillbaka till tiden då kläderna riktigt hängde och var läskigt för stora. gaaah.
jag är riktigt imponerad av dig, verkligen! bra jobbat, tjejen!
men gud vilken senig o smal arm. har kilona satt sig nån annan stans?
Du är en långt mycket bättre skribent än mig Annika och det är jag inte avundsjuk på för jag rådiggar dig och älskar att du valt att göra din skrivfärdighet offentligt.
Och jag förringar som sagt inte din prestation och tycker det är starkt av dig att du genomfört detta.
MEn,
Jag kommer aldrig kunna se saken från din synpunkt då jag alltid varit på den motsatta sidan av saken, haft de motsatta problemen och skriver därför från mina erfarenheter och hur jag ser saken.
Jag respekterar människor oavsett kroppsbyggnad och jag ger inte folk mitt gillande eller ogillande grundat på kroppsform.
Det jag vänder mig emot som sagt är att det ändå måste nämnas vikter och BMI:n eller att i en av de andras inlägg ändå bland raderna om tillfrisknande måste nämnans en dagsvikt i nuläget samtidigt som en uppmaning sker om att ta vara på livet och njuta samtidigt som personen också deklarerar att den fortfarande kan ha skuldkänslor eller mäter låren.
Jag skulle också vilja ha ett samhälle där alla är nöjda med sig själva och med varandra och om nån vill gå ner i vikt av hälsoskäl är det ok ..Lika ok som att vilja gå upp av samma skäl.
Att en person kan säga " Yey jag har gått upp/ner tio kilo och mår fantatiskt jävla bra" men inte blanda in alla andra skalor och måttstockar som inte går att tillämpa på en själv/andra ändå.
Jag hoppas fortfarande jag kan få en kram även nästa gång vi ses.
Kram
Jag har aldrig haft något friskt sätt eller förhållande till mat heller i och med min överviktshistoria. Men grejen var den att jag inte såg mig själv som tjock när jag var det, det var det endast andra som tyckte. Det var först när jag gick ner i vikt som jag blev " medveten". Så jag kan ju i och med det känna igen tanken du hade när du var som smalast att du kände dig som fetast.
För jag kan idag känna mig tjockare än vad jag nånsin gjorde när jag vägde 25 kilo mer än vad jag gör nu.
Och det är väl därför just kg och bmi påverkar mig och säkerligen många andra som alltid är på gränsen till övervikt eller fetma på dessa skalor blir stressade inombords av att det är sådan hysteri med att hamna inom ramarna för "normalt" men gärna i den lägre zonen av "normalt" så det inte är så lätt att tippa över för ibland kan det bara handla om att man skulle krympa en cm eller gå upp ett ynka kilo.
Men man ser ju också hos kommentarerna till niotillfem att många enbart fokuserar på vikten och siffrorna och att nästintill alla kan sitt egna bmi och hur många det är som verkar fokusera på vikten dagarna i ända.
Och det jag menade med Hannas var ju mer Aftonbladets vinkling på det hela. Och det sjuka i att det ens blir en nyhet av att nån faktiskt går upp till normalvikt.
Jag tycker at du är vacker oavsett de där tio kilona eller om du skulel gå upp 20 eller ner 15...Jag började läsa din blogg och läser den för personen Annika, den som man får se delar av, vars hjärna och tankar och ord och känslor som fascinerar.
Hej Annika! Läser din blogg lite då och då och hamnade nu inne i denna diskussion och om din strävan att gå upp i vikt. Hoppas att du lyckas med det mål du har och att du mår bra av det. Själsligt som kroppsligt. Min kommentar är av nästan helt annan karaktär. Jag läste ett inlägg från den 2 mars i år som också handlade om vikt (var tvungen att uppdatera mig om vad som händer) och gissa min reaktion när jag mitt i texter om din ofrivilliga viktnedgång ser följande Google-annonser: " VIKT Vi hjälper dig till ett hälsosamt liv - hitta rätt balans här" och "Gå ner 6 kg på 14 dagar - snabb effekt utan svältkur!" Hur kan det bli så in i helskotta fel?????
Underbart. Är så glad för din skull! =) Åh, Grattis!
Jag älskar att det finns människor som dig. Människor ser upp till dig och du påverkar dem så jävla positivt. Jag har levt med ätstörningar och sjuka ideal i många år. Nu är jag relativt frisk, och även om jag hatar min kropp så är det ändå någonstans den kropp jag vill lära mig att acceptera... Det är nästan så att man fäller en tår för att man blir så jävla rörd för att man vet hur många människor som påverkas av dig, som kanske säger till sig själva att de där "extra kilona" är okej... jag vet inte, jag bara önskar att någon kunde fått mig att inse det då för länge sen... tack Annika. tack för att du bidrar med lite hopp till den här sjuka världen