Kungsholmen i mitt hjärta.



Min mobil med tillhörande värdelös mobilkamera följde med på min söndagspromenad. Jag gick, som vanligt, runt mitt kära Kungsholmen.

För er som inte har stenkoll på den Kungliga Hudvudstaden: Kungsholmen, före detta Västermalm, är en stadsdel där det mest bor barnfamiljer och pensionärer.
Men mer än så; Kungsholmen är min hood.
Jag flyttade hit när jag var tre, och bortsett från mina flyktförsök till London, Shanghai och Norrköping har jag stannat kvar här i hela mitt liv.
Jag har bott i fem olika lägenheter i Stockholm sedan jag och mamma kom hit från Norrbotten, alla lokaliserade kring Rådhuset och Fridhemsplan.

Det är här jag började i skolan och här jag tog studenten. Jag har lekt i Kronobergsparken, kräkts i Rålambshovsparken, sovit utanför Thorildsplans gymnasium (och förmodligen under en och annan lektion, dessutom), tjuvrökt och hånglat på kafé Fix, blivit ihop på taxikafé Eken (rest in peace), gjort slut på Thelins.

Det är på Kungsholmen det hänt, helt enkelt.



Som sagt, min hood - det sitter till och med uppe skyltar där Kungsholmsborna påminns om min födelsedag. Trettisista oktober, jajamen.



Här, på Kristinebergs IP, gick jag på friidrott en gång i tiden (vi snackar kanske sexan, sjuan). Jag var - om jag får säga det själv, och det får jag ju - riktigt grym på höjdhopp.
Värdelös teknik, men en viljestyrka som tog mig över det mesta, om än stelt och knackigt.
Min friidottstänare hette Mika och var en hunk i ordets rätta bemärkelse. Han hade alltid väldigt tighta cykelbyxor på sig, vilket gjorde att jag tvingades ägna en stor del av träningstiden åt att göra allt för att inte stirra på hans... paket.

I min grupp gick en kille som var något år äldre än jag. Han var rödblond och fräknig, fullständigt bedårande och förkrossande blyg; när han någon gång öppnade munnen stammade han förfärligt. Så även när jag skadade knät under en tävling och han kom fram och satte sig bredvid mig på bänken.

Han frågade om det gjorde mycket ont.
Jag sa "javars".
Han frågade om jag kanske ville hitta på något efter träningen någon gång.
Jag var säker på att han drev med mig. Sårat vände jag mig bort, försökte halta iväg men tog mig bara någon meter.
Det var första och sista gången vi pratade med varandra.


Såhär i efterhand inser jag att han förmodligen inte var typen som drev med flickor på det sättet. Jag inser också att jag förmodligen i det ögonblicket sköt upp min första kyss med en sisådär tre år.
Lyckat.

Oh well. Nuförtiden går jag in på Kristinebergs IP ibland och lånar toaletten i något tomt omklädningsrum. Låtsas att jag är en sund sporttjej som just haft en härlig, utmattande träning med laget.
Sedan tar jag en snus och sätter mig med en kopp kaffe och tittar på när något pojklag lirar fotboll, tills jag blir för utmattad och promenerar hem igen.



Det här är Thorildsplans Gymnasium.
Även kallad Min Gymnasieskola.
Jag tog studenten härifrån för nästan exakt sex år sedan. Det var lite si och så med mina betyg, och jag var (och är) av den åsikten att om man måste hålla på och gå på komvux, då har man ingen anledning att springa ut i studentmössa och låtsas vara färdig med skiten.
(Supa sig full har man däremot stor anledning att göra. Men utan studentmössa.)
I sista sekunden fick jag dock in det sista G jag behövde för ett komplett slutbetyg, och det blev både vit second hand-klänning och studentmössa när jag skuttade ut i solskenet.
(Dock inga skor - mina vita vintagepumps lyckades jag sparka av mig och slarva bort någonstans under champagnefrukosten på Fredhällsklipporna, och resten av studenten var jag alltså hippiechict barfota.)
Min mamma hade, med imponerande kort varsel, lyckats skaka fram ett studentplakat. Ovanför mitt treåriga uppförstorade huvud stod det med min mors handstil:
"Jeezez - hon gjorde det!"
Och det gjorde jag ju faktiskt.

Thorildsplan var fint.
Tre oerhört skoltrötta år, med alldeles för mycket frånvaro men fantastiska vänner.



Här, utanför Karlbergs slott, fick jag i slutet av nian till slut Min Första Kyss.
Utan att gå in på detaljer kan jag avslöja att den var en av mitt livs största besvikelser.
Det var ytterst ömsesidigt.

"Är det inte meningen att det ska... kännas något?"

Sa han.
Jag kände mig ungefär lika lurad.
Ett par månader senare insåg jag att det där med kyssar blir rätt mycket finare om man dessutom råkar vara kär i personen i fråga.
Himlastormande, faktiskt.


Kommentarer
Postat av: Dba

Hmmff, #¤£%! Norrland <3

Postat av: Julia

Åh, vilket fint och nostaligiskt inlägg! Jag tror att den ort man växte upp på alltid kommer ha en skärskild plats i ens hjärta. Man har ju liksom varit där i alla lägen, i både framgångar och motgångar. Det är något speciellt.

2008-06-02 @ 20:18:19
URL: http://prick.blogg.se/
Postat av: felicia

jag visste det!!!!!!!!!!!!! (att du är skorpion).

2008-06-02 @ 20:23:12
URL: http://cecilia-felicia.blogspot.com
Postat av: elin

Det här var ett av de finaste inläggen jag någonsin läst. Älskar nostalgitrippar!



Och du skriver så förbannat bra, önskar jag hade ditt vokabulär!



Ha det bra i solen :)

2008-06-02 @ 20:33:47
Postat av: Mathilda

ibland förstår jag inte...

hur något så fint som kärlek kan bli till något så svart och svårt som svartsjuka. på gränsen till besatthet. läste någonstans att kärlek kan liknas vid tvångssyndrom, och att de hormoner som frigörs i hjärnan, plus bristen på seratonin, gör oss lätt maniska. galna. galna och berusade av det vackraste som finns. vart är logiken? ser bara brustna hjärtan och livslånga förälskelser. inget tryggt mellanläge. en kärlekens gråskala verkar inte existera.



tack för mkt fina ord annika.

jag tror att jag förstår dig.

det gör ont. men jag tror att jag faktiskt gör det.

2008-06-02 @ 20:39:29
URL: http://dalberg.webblogg.se/
Postat av: Lilly

Det var finfint Annika! Gud så jag längtar efter att bli kär och kysst!



Ha det fint!

2008-06-02 @ 21:00:01
Postat av: Caroline

Vill bara säga Tack, Annika. Tack för alla dina fina ord och vackra Tack för att du vågar dela med dig.



Du inspirerar!



hehej från Caroline

2008-06-02 @ 21:00:29
Postat av: Amanda

Detta inlägg var riktigt roligt, intressant och mysigt att läsa (:

2008-06-02 @ 21:09:07
URL: http://amandasliv.blogspot.com
Postat av: Evelina

Det är fint det du skriver och där du promenerar runt brukade jag promenera runt tills för ett tag sedan. Nu gör mest tanken på platserna lite ont. Men det är nog fint att känna något ändå. Ett liv utan känslor verkar ändå värre i slutändan.

2008-06-02 @ 21:38:12
URL: http://naglomina.blogg.se/
Postat av: Mia

Vilka fina bilder och fina ord! Du kan verkligen skriva Annika! Jag kom på mig själv med att vilja ha mer... skriv mer! Skriv en bok!

2008-06-02 @ 22:16:12
Postat av: Linnea

Åh vad jag saknar Kungsholmen när jag ser dina bilder! Hade turen att få hyra en pytteliten etta i andra hand i ett år. Jag bodde precis vid Fridhemsplan och gick också Kungsholmen runt ibland.

2008-06-02 @ 23:56:29
Postat av: tobbe

Jag läste att ni ska få spårvagn ut till Djurgården, det blir väl fint. Annars om du vill kan du gå över Västerbron och ta en fika med mig på andra sidan.

2008-06-03 @ 09:59:25
Postat av: Hannah

Underbart inlägg verkligen :)

2008-06-03 @ 11:12:31
Postat av: fanny

jag flyttade till kungsholmen, kristineberg, i lördags och älskar det!

2008-06-03 @ 12:04:23
Postat av: fanny

nu när jag vet att du bor här väntar jag på att du ska promenera förbi utanför mitt fönster så att jag kan vinka lite om jag vågar

2008-06-03 @ 12:32:34
Postat av: Éowyn

Jag tycker det är så konstigt. Jag läser en bok, studio sex. I den finns det en flicka som heter Annika som bor på Kungsholmen. Jag kan inte sluta tänka på dig när jag läser... Jag ser dig framför mig som Annikakriminaljournalist i boken.

2008-06-03 @ 12:39:33
Postat av: Anonym

Oamf. Där bor min mormor, så jag brukar gå omkring där och låtsas att jag hör till inredningen. Det är en väldigt fin plats, fast hade nog varit ännu roligare om jag inte var en ensam vilsen norrlänning de stunder då jag faktiskt är där. Hur som helst Annika, det är väldigt roligt att läsa ett sådant här inlägg från dig. Berätta mer!

2008-06-03 @ 17:19:30
Postat av: sofia

åh, taxi. jag visste inte ens att du hängde där. vi hade taximaraton och tävlade om vem som orkade sitta och dricka vidbränt kaffe längst tid - en av fördelarna med ett dygnetruntåretruntöppet kafé. det är fan hardcorefika, var finns den ambitionen hos dagens kaféungdomar?

2008-06-03 @ 21:26:50
URL: http://bobbypin.blogg.se/
Postat av: victoria

Jaså! Jag var med i haningemästerskapen i höjdhopp där på högstadiet, du vet, den tiden då man var som spinkigast och utan problem flög över ribban. Saxade såklart, min teknik sög den med.



Härligt det där, men nostalgi.

2008-06-04 @ 00:13:49
URL: http://svartvitlila.blogg.se/
Postat av: Annika

Okej, det här kan kännas lite creepy. Vi har samma förnamn, våra efternamn är ganska lika, vi har gått i samma gymnasium (dock inte samtidigt, började när du gick ut) och snart bor vi grannar.. :)

2008-06-04 @ 13:23:29
URL: http://aes25.blogspot.com
Postat av: kaki

åh, du får mig att längta tillbaka, bodde vid thorildsplan för två år sedan. När universitetet var klart jobbade jag på hemtjänsten som utgick från kungsklippan, jag lärde mig varenda liten sväng på kungsholmen den sommaren.

2008-06-04 @ 23:04:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback