Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv
Ensam i lägenheten i Shanghai lyssnade jag.
Om och om igen.
Sjöng med.
Igen och igen.
I den ljusgula soffan med runda brännmärken i det plastiga tyget.
Mörker.
Om och om igen.
Har jag äntligen lyckats glömma?
Kommentarer
Postat av: Janna
Åh, Annika
..min var Kevlarsjäl
Trackback