Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv



Ensam i lägenheten i Shanghai lyssnade jag.
Om och om igen.
Sjöng med.
Igen och igen.
I den ljusgula soffan med runda brännmärken i det plastiga tyget.
Mörker.
Om och om igen.

Har jag äntligen lyckats glömma?

Kommentarer
Postat av: Janna

Åh, Annika
..min var Kevlarsjäl


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback