Det är tystnaden som svider
På bilden ler hon inbjudande mot kameran framför en vägg täckt av blomstrande klängväxter. Hennes långa, solblekta hår blåser i vinden. Hon är förvillande lik en fotomodell ur senaste Teen Vogue.
I verkligheten sitter hon ihopkrupen vid datorn. Lika solblekt, lika bedövande vacker. Leendet är utbytt mot en bekymmersrynka i pannan.
”Vad är det för fel på den här bilden?” Hon suckar tungt.
Jag förstår först ingenting. Sedan frågar jag försiktigt om någon kommenterat något elakt om den.
”Nej”, svarar hon. ”Det är ju det jag menar. Ingen har skrivit någonting alls.”
Förstås.
Uteblivna komplimanger är också kritik.
Att söka bekräftelse på internet är alltid ett vågspel. Oavsett om det handlar om att skapa ett användarkonto på ett community eller en datingsajt, lägga upp sin egeninspelade musik, ladda upp nya bilder eller blogga. Taskiga kommentarer får man räkna med – ”näthat” är vid det här laget lika uttjatat välbekant som ”nakenchock”.
Det som svider är tystnaden.
Vi har alla hört om nätets fördelar till leda. Du blir tillgänglig och kan ta kontakt med andra surfare över hela världen. Internet är ett demokratiskt paradis: Vem som helst kan göra sin röst hörd; skriva om vad man vill, när man vill.
Blogg.se lockar nya bloggare med uppmaningen ”bli sedd, hörd och läst!”.
Men om ingen hör, om ingen läser?
Vad spelar det för roll att hela världen ser om inte en jävel bryr sig?
Jag har bloggat regelbundet i tre år.
Hur mycket handlar om en längtan efter bekräftelse?
Svaret är allt.
Resultatet är mer tveksamt.
Jag skulle inte blogga om jag inte sökte en effekt, respons, bekräftelse på att det jag skriver är värt något. Bekräftelsen är hela drivkraften.
Men den är också en drog, ett gift. Toleransnivån stiger i takt med besöksantalet. Det går aldrig att få nog. När det är som värst betyder de uteblivna kommentarerna mer än de jag faktiskt får.
Mitt beroende började med en bild på sajten hotornot.com, en amerikansk föregångare till omdiskuterade Snyggast.se.
Are you hot or not?
En väldigt bra fråga.
Jag var sexton år och ville hemskt gärna ha ett svar.
En uppladdad bild gav svar: Jodå. 9,2 av 10.
Ett klick visade statistiken; ett stort gäng nior och tior.
Och en stapel ettor.
Ettor? 318 personer har tyckt att jag är värd en etta? Ett, som i... vedervärdig?
Jag raderade bilden, förudmjukad. Laddade upp en ny. Väntade.
Idag finns 388 bilder på Facebook som föreställer mig.
25 föreställer min syster.
Hon granskar kritiskt sitt leende ansikte på skärmen.
0 comments.
”Borde jag radera den?”
det va så bra skirvet att jag måste komentera , jag ser själv att min blogg är obetydlig och många med mig , vissa dagar räcker det med att få in 5 st nya läsare och nån komentar , men på det stora hela så gäller de ju att ligga i som bara den för att få fram sin blogg , hoppas att de kanske blir lättare med det. kul att läsa en naken sanning om bloggandet .
Bra, bra, bra!
Ingen annan än du hade kunnat beskriva det bättre.
Tack för en fin blogg!
Jag är så otroligt glad att ni tycker om det jag skriver.
TACK.
Fantastiskt. Vilken skribent du är.
tackar så mycket för tipset
wow, du är läskigt duktig!
Otroligt bra skrivet! Läste krönikan först här på bloggen men var tvungen att ta fram tidningen som låg bredvid mig för att läsa där också. Du sätter verkligen ord på något som många tänker och känner!
måste säga som de andra att det var en väldigt bra krönika. hoppas du får cred för det du gör. det förtjänar du.
Jag vet hur det känns, med min egen blogg. Hur glad man blir att folk kommenterat, hur man kan kolla flera gånger om dagen bara för att se om man påverkat någon. Men samtidigt tror jag det är viktigt att hantera att man inte får respons på allt - så är faktiskt livet. Man får inte cred för allt bra, och visa hyss kommer man undan med. Det handlar nog inte så mycket om internetkulturen egentligen, som vår generations vilja att bli sedda.
(tänkte kommenterat i tidningen men man måste vara medlem..)
Du är en fantastisk person som har blivit någon av en förebild för mig. Du är stark och står emot kritik och kan hantera den på ett bra sätt. Du uppmanar unga tjejer och kvinnor att tycka om sig själva och inte sträva efter att vara tråd smal för det är inte lycka, det är ett destruktivt beteende.
Jag är en trogen läsare - men ska från och med nu börja skriva istället för att tänka det jag tycker om det du skriver, just för att du ska veta att det du förmedlar också berör.
Kram Johanna
du är sjukt bra! gåshud!
Oh Lord. Jag har bara läst tre krönikor av dig, men du är redan min nya favoritkrönikör. Du är faktiskt helt otrolig. Du har både språk och innehåll, stilistik och erfarenheter. Allt du skriver känns självutlämnande utan att alls gränsa till patetik. När jag blir äldre hoppas jag verkligen att jag kan bli mer som du.
Du lyckas ju nå ut med det du skriver, eller snarare nå in. Det sätter sig, igenkänningsfaktorn är skyhög och det tror jag de flesta som någonsin publicerat någonting håller med om.
Du skriver alltid så bra, älskar verkligen dina krönikor.
Jag känner igen mig så väl i det du skriver, bra!
även om jag avskyr såndana krönikor så lyckas du göra mig lycklig av att det fortfarande finns människor som talar the truth and nothing but the truth
Hej, jag sökte på Darling på google och så klickade jag vidare på en länk som gick till en blogg som hette "http://makeupmaniac.webblogg.se" och klickade mig vidare hit till din blogg och jag ska bara tipsa dig om en namninsamling som jag har startat på: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=2353 . Jag skulle vara tacksam om du skrev under och tipsade några andra av dina kompisar som du vet gillade Darling. Tack på förhand, ha det jättebra!
Jag har ju sett din syster. Och hon är verkligen söt. Som alla flickor i din familj som jag sett. Men det är synd att hon inte förstår det själv. Att hon måste ha bekräftelse från människor hon inte känner för att själv känna det.
Men det värsta är ju att din krönika inte bara handlar om din syster. Det handlar ju om de flesta tjejer jag känner.
jag saknar ord. du skriver alltid så fint. så träffande.
Annika. Du är viktig. Plötsligt. Igen. Inte på det negativa sättet. Vinet rinner genom mina ådror och tornets höjd börjar kännas lite svajjig. Var är du. Kom hit och fotografera en skugga. Du är viktig. //J.
Så otroligt bra.
Åh Annika. Du är som alltid klok som en bok. Väldigt bra inlägg!
Apropå bok. (hjälp vilken trött övergång) Jag fick en utmaning om mitt läsande. Den var faktiskt rätt kul och nu undrar jag om du vill ta bollen? Det hade varit kanon i så fall. Kolla in den så får du se.
http://www.hejaabbe.com/2008/08/abbes-pappas-bokhylla.html
Annika, du är fantastisk! Du skriver så magiskt. Jag skulle så inte vara ett barn av den här tiden....
Gud vad bra du skriver! =)
Hoppas det går bra att jag länkar din blogg så att jag kan hitta hit igen!
När jag läste det här kom The Editors- The weight of the world upp i min Foobar. Och det kändes så klockrent. Mkt fint skrivet. Tack.
det spelar ingen roll vad det är du skriver om det blir alltid samma untmärkta resultat. Du är grym annika. Och så jävla bra
Du skriver väldigt bra. Läste bland annat din krönika i Metro från några dagar sen, om modevärldens snedvridna ideal. Bra att någon uppmärksammar det här! Och speciellt när det är en ung tjej som själv är modell, som faktiskt VET vad du pratar om. Skönt att det finns unga tjejer som bryr sig på riktigt och inte bara skriver om yta och senaste inköpta klädesplagget och vad de åt till frukost.
Jag har saknat någon i bloggvärlden som tar upp viktiga ämnen. Som vågar tala om saker som ingen av de populäraste bloggerskorna vill eller bryr sig om att ta upp. Saker som påverkar många människor och som kanske kan hjälpa vissa att känna sig lite bättre med sig själva och inte få allvarliga viktproblem och självhat.
Fortsätt sprida dina åsikter! De berör.
Kram
Så otroligt bra krönika! All tänkbar beröm till Dig
Hej. Jag är egentligen ingen fantast av att läsa bloggar. Men råkade av någon anledning trilla in på din blogg för något halvår sen och har sedan den läs den. Det är faktiskt den enda blogg jag läser, så känn dig hedrad :) Du skriver lättläst, roligt och intressant. Jag är säker på att det finns 10 000 fler som jag; läser och älskar din blogg men inte orkar komentera. Men nu har jag stolt gjort det :) Älskar dina bilder också. Och du är skitsnygg!