Så du tror du har en framtid utan mig?

Vad gör man när man får sådan panik att man inte kan fungera?
När man bara vill springa, fly, så långt bort det bara går?
Vad gör man när man inser att det är lönlöst?
Att hur långt, hur snabbt man än springer, så hinner man alltid ikapp sig själv.
Vad gör man då?

När man vill skrika rakt ut men allt som hörs är ingenting alls, när man gråter trots att man vet att tårarna är helt jävla poänglösa?
När man skiter i att alla tittar.
Vad fan gör man då?

När man inte orkar bry sig?
När hela ens insida kliar?
När verkligheten hinner ikapp.
När man släpper stoltheten, frågar sig om man överhuvudtaget är något att ha, om det finns någon mening med att försöka.
När man svaras av en ekande tystnad som ringer i öronen.

Ja, då.

VAD?

Kanske gör man ingenting alls.
Kanske väntar man bara ut det.
Skriver patetiska blogginlägg, smsar sina vänner, söker tröst där ingen finns att få.
Lyssnar på "Du och jag, döden" och stirrar in i väggen.

"Som en skugga ur mina drömmar."

Var det dig jag såg?

Det gäller nog bara att hålla ut.
Glömma.
Kanske till och med gå vidare.

Kommentarer
Postat av: Ylva

Ringer mamma/pappa. Det brukar jag göra i alla fall :) Man kanske inte kan prata om allt det där som tynger just nu, men man kan i alla fall få höra en trygg röst som har perspektiv på saker och ting.

Postat av: Hannah

och där kom tårarna.. för precis sådär känner jag denna lördag. och jag vet inte vad man gör.. jag vet inte heller om jag någonsin kommenterat din blogg förut? läser den flera gånger om dagen. du är en fantastisk människa. och även om jag inte känner dig personligen vill jag tacka för att du finns.

2008-04-05 @ 15:01:01
Postat av: Anonym

klockrent

2008-04-05 @ 15:06:39
Postat av: Ulrika

Träffar de man älskar.

2008-04-05 @ 15:13:44
URL: http://ulrikarudqvist.blogspot.com
Postat av: Hellboy

"Man äter glassplitter tills ens själ är så sönderskuren, att den inte går att reparera längre,..tills ens framtid ligger bakom en,..tills man inte längre kan höra tystnaden och ensamheten när den skriker ur väggarna,..tills ens spegelbild har försvunnit,..tills alla ens minnen har dött,..tills smärtan har bedövat ens hjärta så att man inte längre känner av den,..tills man inte längre finns,..och sedan,.sedan börjar man om från början utan att se sig om, utan att blicka tillbaks, utan ånger, utan sorg,..man börjar om från början,man börjar om från dagen noll".
www.youtube.com/watch?v=iJ1Wh13WOY

2008-04-05 @ 15:29:39
Postat av: Hellboy

Sorry, en gammal länk som inte fungerar,här kommer den rätta,.mod Annika.
www.youtube.com/watch?v=iJ1VVh13WDY

2008-04-05 @ 15:43:50
Postat av: Evelina

Jag undrar också vad man ska göra. Mitt inne i paniken känns det ju som om det aldrig ska ta slut.

Du skriver blogginlägg som får sådana som mig att känna sig mindre ensamma i paniken och det gör du fint. Tack för det.

2008-04-05 @ 16:15:51
URL: http://naglomina.blogg.se
Postat av: Anna

Ja, vad gör man egentligen. En mycket bra fråga...

2008-04-05 @ 16:20:50
URL: http://annagranstrom.webblogg.se
Postat av: Kerstin

man läser dina bloggar! =)

2008-04-05 @ 17:04:02
URL: http://kerstinulusoy.blogg.se
Postat av: Janna

Jag gjorde precis en väldigt rogivande gulaschsoppa. Varmt och snällt för magen liksom. Då blir man glad.
Sen finns disney alltid där som en trygghet. Typ Ariel eller åh! Skönheten och Odjuret. Fina grejer.
Sen finns rödvin och cigaretter i fönstret alltid bara tre timmar bort, vet du. Croissanter och starkt kaffe till frukost, på något ekologisktcafé i majorna. Vi kan läsa GP inte DN och du kan få kulturdelen först.
:*

2008-04-05 @ 19:10:01
URL: http://tuesdays.blogg.se
Postat av: Sanna

Jag älskar dig min fantastiska lilla flicka. Kom hit om du har det för vårt, jag lovar att ta hand om dig.

2008-04-05 @ 19:11:00
URL: http://sciatica.blogg.se/
Postat av: Erika

Man ringer sina bästa vänner så man kan få bli ompysslad och kramad.

2008-04-05 @ 22:20:22
Postat av: Cissi

Jag har haft en sån där kväll nu. Den började så fint... men så kom känslan, den smygande känslan, den enda jag inte rår på. En rädsla så stark att det skriker i bröstet på en. En längtan bort, men till vad? Vill inte synas, men vill absolut inte vara ensam. Man är så kluven... Paniken växer tills man inte kan andas längre utan faller ihop i en hög... Vad gör man? Hoppas att det går över? Hoppas att någon har tid att låna ut sin axel att gråta emot?
Tack för en fantastisk blogg.

2008-04-06 @ 05:23:14
Postat av: carro

inlägget var som fint på nått sätt.. & ändå så sorgligt.

2008-04-06 @ 21:37:06
URL: http://caarroekholm.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback