Every living creature on Earth dies alone.

To face your fears.
"You must do the thing which you think you can not do."

Tredje avsnittet av Criminal Minds handlar om rädsla.
En sinnessjuk pyskiatriker mördar människor med fobier på det sätt de är allra mest rädda för att dö.
Jag mår lite illa.

Det tog inte många sekunder att formulera mina största rädslor.
Att dö.
Att inte räcka till.
Och att bli ensam.


Jag ryser när jag tänker på hur mycket tid jag slösar bort på att oroa mig för döden. Så många av mina rädslor faller under den kategorin - jag är livrädd för att flyga, för att bli sjuk, att inte kunna andas, att vara på fel plats vid fel tillfälle och plötsligt är allt över.
Jag ligger vaken om nätterna och försöker att greppa tanken, att faktiskt inse att jag en dag inte längre kommer att leva, känna, andas, finnas till. Att sekunderna kommer att fortsätta ticka förbi, årstider avlösa varandra, filmer ha premiär och rockband bildas och upplösas. Men utan mig.
Det är omöjligt, och jag borde ge fan i att försöka.

Det är inte mycket jag kräver av mig själv. Jag vill bara vara bra. Tillräckligt bra. Tillräckligt bra och duktig och fin och värdefull och begåvad och intelligent och älskvärd och kompetent för att inte misslyckas.
Nej, det är inte mycket jag kräver, men ändå är det alltför mycket.
Jag är så jävla rädd för att inte räcka till att jag helst inte försöker alls.
Jag är så rädd att allt håller på att glida mig ur händerna.

Och att bli ensam.
Bli och bli. Att vara ensam.
Scares the shit out of me.
Självvald ensamhet är okej, men så snart hjärnan skickar ut signaler om att det får vara nog nu - då går det åt helvete. Om jag inte omedelbart hittar någon som kan hålla mig sällskap (och kanske hålla om mig) blir jag alldeles förblindad av panik.
Av ilande, svidande, pinsamt plågsam ensamhet.

Självklart är rädslorna sammankopplade.
Är jag inte tillräckligt bra blir jag ensam, och att leva ensam är inget liv. Inte för mig.
Då kan jag lika gärna dö.
Och döden är rädslan framför alla andra.

Om jag skulle självbehandla mina fobier genom att göra det jag inte tror att jag kan skulle jag alltså behöva säga upp bekantskapen med mina vänner och ta avstånd från min familj, misslyckas med allt jag tar mig för och slutligen dö.
I'd rather live in fear, faktiskt.

Vad är du allra mest rädd för?

Kommentarer
Postat av: Sara

Oj du satte verkligen ord på vad jag känner, framför allt när det gäller att vara rädd för att dö. Att inte finnas mer medan alla andra fortfarande gör det. Börjar jag tänka på det går allt åt skogen. Ingen verkar känns som jag, värmde i hjärtat att du också inte är helt ok med det oundvikliga.

2008-04-18 @ 14:01:01
Postat av: Annika

Sara; tack detsamma. Jag kan verkligen inte förstå att inte alla andra också har konstant panik över att vi faktiskt kommer att DÖ.

Jag är väldigt avundsjuk på dem.

Postat av: Janna

Men alltså, Annika och Sara, kan inte den tanken nästan kännas lite befriande ibland? För just det, "att jag kommer dö" betyder ju faktiskt att jag lever nu.

Jag LEVER liksom. Fan vad coolt.

(hahaa, jag är så jävla inte välformulerad någonstans)

Det är inte så att jag tänker: "Japp, dö ska jag, känns så himla safe" För det gör det ju såklart inte. Tanken på att jag ska dö är skitjobbig (eller att ANDRA ska dö, min största ångest) men just den tanken kanske kan sporra lite, så att man ser till att man lever. Så försöker jag tänka i alla fall. Sen är ju dessutom livet långt, och jag tänker bli hur gammal om helst (vi kan bli det ihop, vore askul)

Jag tänker på det ibland, angående prestationsångest, när jag ligger där i min säng, är asgammal och tänker tillbaka på mitt liv. Frågan är om vad jag kommer säga till mig själv är att: "Fan vad gött att jag var så jävla hård mot mig själv hela vägen. Fan vad bra att jag inte kunde ge mig själv en klapp på axeln för någonting jag gjorde utan ständigt krävde mer. Vilken tur att jag var så jävla, jävla hård mot mig själv."

Jag tror inte det.

2008-04-18 @ 14:33:27
URL: http://tuesdays.blogg.se/
Postat av: Janna

Men alltså, Annika och Sara, kan inte den tanken nästan kännas lite befriande ibland? För just det, "att jag kommer dö" betyder ju faktiskt att jag lever nu.

Jag LEVER liksom. Fan vad coolt.

(hahaa, jag är så jävla inte välformulerad någonstans)

Det är inte så att jag tänker: "Japp, dö ska jag, känns så himla safe" För det gör det ju såklart inte. Tanken på att jag ska dö är skit jobbig (eller att ANDRA ska dö, min största ångest) men just den tanken kanske kan sporra lite, så att man ser till att man lever. Så försöker jag tänka i alla fall. Sen är ju dessutom livet långt, och jag tänker bli hur gammal om helst (vi kan bli det ihop, vore askul)

Jag tänker på det ibland, angående prestationsångest, när jag ligger där i min säng, är asgammal och tänker tillbaka på mitt liv. Frågan är om vad jag kommer säga till mig själv är att: "Fan vad gött att jag var så jävla hård mot mig själv hela vägen. Fan vad bra att jag inte kunde ge mig själv en klapp på axeln för någonting jag gjorde utan ständigt krävde mer. Vilken tur att jag var så jävla, jävla hård mot mig själv."

2008-04-18 @ 14:35:02
URL: http://tuesdays.blogg.se/
Postat av: Sanna

Jag är mest rädd för att min familj och mina vänner ska börja tycka att jag är en värdelös människa som de inte vill ha i sina liv. Jag får panik när de inte svarar i telefon eller på sms.

2008-04-18 @ 14:50:01
URL: http://sciatica.blogg.se/
Postat av: tobbe

Äh döden. Den är som att sova och sen får du en ny kropp. En ny chans.

2008-04-18 @ 15:03:47
Postat av: Karin

Jag är rätt för att vara en bluff. Att jag faktiskt inte alls klarar av de saker jag så desperat intalat mig att jag faktiskt klarar. Att jag egentligen inte alls är såhär utan att jag vänder kappan efter vindet för att vara omtyckt. Att mina personliga egenskaper bara är påhittade i ett försök att verka intressant. Att jag inte alls vill utbilda mig till det här och att jag faktiskt inte kan någonting om det över huvud taget. Helt enkelt att jag inte själv vet vem jag är, att jag bara är en stor bluff för mig och min omvärld.

Fast så är det ju inte. Hoppas jag.

2008-04-18 @ 15:55:39
Postat av: Karin

Jag är rätt för att vara en bluff. Att jag faktiskt inte alls klarar av de saker jag så desperat intalat mig att jag faktiskt klarar. Att jag egentligen inte alls är såhär utan att jag vänder kappan efter vinden för att vara omtyckt. Att mina personliga egenskaper bara är påhittade i ett försök att verka intressant. Att jag inte alls vill utbilda mig till det här och att jag faktiskt inte kan någonting om det över huvud taget. Helt enkelt att jag inte själv vet vem jag är, att jag bara är en stor bluff för mig och min omvärld.

Fast så är det ju inte. Hoppas jag.

2008-04-18 @ 15:57:58
Postat av: Tari

Vad som skrämmer mig mest, är att jag ska ge upp. Att allt jag hade planerat för mitt liv ska rasa ihop igen, och att jag måste börja om, bygga upp på nytt.



Att dö utan att veta att jag satt ett märke på världen, är också något jag ständigt tänker på och får frossa av. Måste göra något så att jag inte passerar förbi mitt liv med att bara vara hon där.

Jag hoppas att jag kan sätta mitt märke någonstans. Att jag inte kommer bli en osynlig person i fotoalbumen.

2008-04-18 @ 16:20:01
URL: http://iloveyourpapercuts.blogspot.com/
Postat av: Frida W

Allt blir så jobbigt när man slösar bort så mycket tid på sånt som skrämmer en, tid och energi som man kunnat lägga på roliga saker.

Det finns en sak som skrämmer mig. Som tar tid och energi av mig varje dag.

Jag har emetofobi, kräkfobi. Jag är överdrivet rädd för att kräkas/höra om andra som kräks. I perioder har det varit riktigt tungt men nu har det börjat går framåt.



Lycka till med dina fobier,

2008-04-18 @ 16:34:23
URL: http://leva.webblogg.se/
Postat av: Doodle

Jag är också rädd för att bli ensam, att man aldrig ska få bilda familj och sånt. Är ju trots allt 25 och singel/knepigt förhållande. Känner mig screwed. Men älskar din Donnie Darko-rubrik! Du, Annika, är inspiration och finhet.

2008-04-18 @ 17:46:40
URL: http://mrvampiresir.blogspot.com
Postat av: felicia

angående döden och det där. läs "samtal med gud" utav neale donald walsch. inte kristen (haha, sorgligt nog ett kriterie för mig..), inte religiös över huvud taget. förkastar snarare religioner. och är bara.. cool. man måste inte tro på det som står. man kan låtsas, leka lite, fantisera och sen mår man fasligt mycket bättre på ensamhet-och-döds-fronten. jag har alltid varit livrädd för döden, tills jag läste den. och även om jag knappast tar allt i boken till mig, snarare tar allt med en nypa salt, så är det en häftig upplevelse. även om jag låtsas. har alltid gillat att fantisera.



handlar om religion, livet, kärlek, rymdvarelser, världen, global uppvärmning, pengar, samhällssystem, sex och mycket mer. en trilogi, men ganska kort sådan.



jaja. låter som en försäljare. men det är för att jag är helt SÅLD helt enkelt (HEHE....)!

2008-04-18 @ 18:25:46
URL: http://cecilia-felicia.blogspot.com
Postat av: Hellboy

Man föds, lever och dör,inget märkvärdigt, varför slösa bort sin tid att tänka på nå´t som är oundvikligt? Poängen är att leva medan man är vid liv,leva varje dag som om den vore den sista, det kan den mycket väl vara, eller inte, det är det fina med livet, man vet aldrig. Du är inte rädd att dö, rädd att inte räcka till ,eller rädd att bli ensam, du är bara rädd att leva,den modiga dör bara en gång, den fega som inte vågar leva dör lite grann varje dag, lev för dagen Annika, inte för "tänk om".

2008-04-18 @ 18:27:47
Postat av: W

Jag ligger också och tänker på nätterna i sängen, vänder och vrider mig och tänker på döden. Känslan jag får då, magen vrider sig, är hemsk. Det är så svårt att greppa att man inte kommer vara här en dag. Och den dagen kan komma när som helst. Och på samma gång inser jag vilka löjliga saker man oroar sig för, vad spelar det för roll om att jag inte är "perfekt" vad spelar det för roll om alla inte tycker om mig eller om jag inte lyckas med allt jag ger mig på. Det viktiga är väl ändå att man lever livet så att man inte ångrar någonting alls när man tänker tillbaks? Ibland skulle jag bara vilja vara "fri" och göra allt som man verkligen vill göra... Springa ut i solen barfota, hoppa i alla regnpölar man ser bara för att det är kul etc :)

2008-04-18 @ 19:05:01
Postat av: Annika

Inte rädd för min egen död. Mest rädd för att min bror, syster, mamma eller pappa skulle dö. Och behöva leva med det. det känns som ett stort hål i magen varje gång den tanken når mig.

2008-04-18 @ 20:01:57
Postat av: Julia

För mig är inte det läskiga att man skulle kunna dö närsomhelst, utan att man garanterat kommer dö till slut. Oavsett om man har tur och blir gammal eller inte så kommer man garanterat att dö någon gång. Och då finns det ingen genväg eller utväg, bara ingenting. Så jävla obehaglig tanke.



Trodde typ inte att det var så många andra som hade de där dödsskräck-känslorna. Alla verkar tycka att döden känns så himla naturlig.

Skönt att veta att det finns de som känner likadant!

2008-04-18 @ 20:20:59
Postat av: F18

som du, döden, ensamhet. men också att inte lyckas eller att inte vara lycklig. det som skrämmer mig mest är nog skador av olika slag, bryta ben, bli förlamad, cancer, operationer, smärta helt enkelt...

2008-04-18 @ 21:03:54
Postat av: Sanna

Jag är ganska ensam för tillfället och är rädd för att jag ska dö (för det kan ju hända närsomhelst och varsomhelst) utan att verkligen ha levt. Jag vill inte dö och veta att det finns någon därute som skulle älskat mig för den jag är men som jag aldrig kommer att träffa. Jag vill inte heller dö utan att ha gjort något betydelsefullt eller utan att ha lyckats med något. Detta är jag rädd för.

2008-04-18 @ 21:12:55
Postat av: Cosmopolit

Innan jag fick barn var det inte mycket som kunde rubba mina cirklar. Inga stora rädslor eller fobier fanns men nu är jag skräckslagen över att något hemskt ska drabba mina döttrar. Ond bråd död, sjukdom eller allmän olycka önskar jag att jag kunde skydda dem ifrån. Vetskapen om att jag måste låta dem leva livet och lära sig från det som korsar deras vägar känns oerhört läskigt och utlämnande.

2008-04-18 @ 21:43:56
URL: http://cosmopolit.blogg.se/
Postat av: Cosmopolit

Innan jag fick barn var det inte mycket som kunde rubba mina cirklar. Inga stora rädslor eller fobier fanns men nu är jag skräckslagen över att något hemskt ska drabba mina döttrar. Ond bråd död, sjukdom eller allmän olycka önskar jag att jag kunde skydda dem ifrån. Vetskapen om att jag måste låta dem leva livet och lära sig från det som korsar deras vägar känns oerhört läskigt och utlämnande.

2008-04-18 @ 21:45:24
URL: http://cosmopolit.blogg.se/
Postat av: Mathilda

Ja, usch, det här känner jag verkligen igen mig i! Allt det du skrivit.

Jag klarar verkligen inte av att tänka på allt jag kommer missa när jag dör och att allt ändå bara kommer fortsätta som om inget hade hänt. Det är hemskt ju!

2008-04-18 @ 22:51:42
Postat av: Josefin

Jag är skiträdd för att bli gammal.

Skiträdd för att jag ska sitta ensam på ett hem med bröstet fyllt av ångest.

Jag är rädd för att bli ensam.

Jag är rädd för att någon i min närhet ska dö.

Jag är rädd att jag inte ska "bli något". Det behöver inte vara något stort. Men jag är rädd för att jag ska se tillbaka på mitt liv som ett misslyckande. Att jag inte ska ha vågat göra de saker som jag egentligen vill göra.

Jag är rädd för spindlar och jag är rädd för panikångest.

Jag är rädd för att äta för mycket och jag är skiträdd för höga höjder. Jag är rädd för att göra fel. Fan vad mycket jag är rädd för egentligen, kom jag på.

2008-04-18 @ 22:54:35
Postat av: Marie

Oj, vad många som är så rädda. Alla har vi våra rädslor men när de hindrar oss från att leva våra liv i enlighet med våra värderingar är det ett stort, stort varningstecken. Janna, jag gillar verkligen din inställning, det där ska jag ta med mig!



Själv är jag mest rädd för att någon av mina närmaste plötsligt ska dö. Det har hittills aldrig hänt och jag antar att det som är skrämmande är att jag inte har någon aning om hur jag kommer reagera. Men sådana är livets förutsättningar.

2008-04-19 @ 00:00:34
Postat av: Marie



there are worse things than

being alone

but it often takes decades

to realize this

and most often

when you do

it's too late

and there's nothing worse

than

too late.



- Charles Bukowski

2008-04-19 @ 00:01:59
Postat av: Rosanna

Jag är så hemskt rädd för döden. Det är verkligen min största rädsla, mina ända rädsla? Jag har haft problem med tanken " att en dag finns jag inte" så länge jag kan minnas och den dyker fortfarande upp, oftast när jag ska gå och lägga mig. Jag får en sådan obehaglig känsla i kroppen och paniken exploderar och innan jag överhuvudtaget har hunnit reagera så har jag börjat gråta. Men hur kan jag då känna så här över något som jag egentligen inte vet någonting om, som ingen vet någonting om? Ja, men det är just det som är grejen, att jag inte vet, att ingen vet. Jag är inte troende på något sätt och planerar inte heller att bli det. Men det skulle vara så skönt att ha ett hopp, en tanke om vad som skulle kunna fortsätta, hända efter döden. Men det spelar egentligen ingen roll vad andra tror och inte heller vad jag försöker intala mig. För i slutändan så tror jag i alla fall att allt en dag bara plötsligt tar slut. Det ända som väntar är ett svart hål, ett tomt inte. Och sanningen är den att tanken gör mig tokig.

2008-04-19 @ 00:26:31
Postat av: Rosanna

Jag är så hemskt rädd för döden. Det är verkligen min största rädsla, mina ända rädsla? Jag har haft problem med tanken " att en dag finns jag inte" så länge jag kan minnas och den dyker fortfarande upp, oftast när jag ska gå och lägga mig. Jag får en sådan obehaglig känsla i kroppen och paniken exploderar och innan jag överhuvudtaget har hunnit reagera så har jag börjat gråta. Men hur kan jag då känna så här över något som jag egentligen inte vet någonting om, som ingen vet någonting om? Ja, men det är just det som är grejen, att jag inte vet, att ingen vet. Jag är inte troende på något sätt och planerar inte heller att bli det. Men det skulle vara så skönt att ha ett hopp, en tanke om vad som skulle kunna fortsätta, hända efter döden. Men det spelar egentligen ingen roll vad andra tror och inte heller vad jag försöker intala mig. För i slutändan så tror jag i alla fall att allt en dag bara plötsligt tar slut. Det ända som väntar är ett svart hål, ett tomt inte. Och sanningen är den att tanken gör mig tokig.

2008-04-19 @ 00:28:41
URL: http://rosannaa.blogg.se/
Postat av: Ylva

Jeg er også mest redd for å dø. Det er så endelig. Hvordan kan noen IKKE være redd for å dø? Om man har en religion som spår et liv etter døden, gjenfødelse etc., kan jeg fatte det. Men jeg er ateist. Jeg er forresten mest redd for å dø ved å bli sittende fast i noe, låst inne. Klaustrofobisk?

2008-04-19 @ 12:56:58
URL: http://ylvamarie.blogspot.com
Postat av: Cat

Jag är rädd för sjukdomar. Att dö? Nej, inte längre. Halva min familj har redan dött och jag har lärt mig att hantera det; bli starkare. Se på livet på ett annorlunda sätt. Men jag är fortfarande rädd för att bli riktigt sjuk. Inte att dö, men att tro att jag skall dö flera gånger om och uppleva det skräckfyllda i att vara övertygad om att man håller på att dö men att man inte gör det. Ungefär som jag trodde att jag höll på att dö när min fibromyalgi bröt ut och jag fick ont överallt i kroppen bara man andades på mig. Och när jag var yr så att jag knappt kunde gå, var övertygad om att jag hade fått en hjärntumör eller MS. När benen vek sig. När jag fick kramper i bröstkorgen och svårigheter att andas. (Och när jag kom till läkarna sade de alltid samma sak: Panikångest.) Men det visade sig att det var ryggen och musklerna som spökade och efter hand utvecklade jag även fibromyalgi. Nej, jag är inte rätt för döden. Men jag är rädd för att leva i skräck.

2008-04-19 @ 15:37:49
Postat av: Malin

Jag är rädd för att människor jag tycker om ska dö. Eller bli väldigt sjuka. Eller råka ut för någon hemsk olycka. Jag vill inte att det ska hända.



Jag är inte rädd för att jag själv ska dö. Däremot är jag rädd för att jag ska få cancer, bli förlamad, få MS, alzheimers m.m.



Men mest rädd kanske jag ändå är för själva beskedet om att något av det ovan har hänt. Det där telefonsamtalet. Jag kommer säkert lära mig att leva med det som hänt, men samtalet. Aj.

2008-04-19 @ 15:44:42
Postat av: Malin

Jag är rädd för att människor jag tycker om ska dö. Eller bli väldigt sjuka. Eller råka ut för någon hemsk olycka. Jag vill inte att det ska hända, jag vill inte att det ska hända, jag vill inte att det ska hända. Rationell var ordet. Jag är inte rädd för att jag själv ska dö, däremot är jag rädd för att jag ska få cancer, bli förlamad, få MS, alzheimers m.m.



Men mest rädd kanske jag ändå är för själva beskedet om att något av det ovan har hänt. Det där telefonsamtalet. Jag kommer säkrt lära mig att leva med det som hänt, men samtalet. Aj.

2008-04-19 @ 15:45:20
Postat av: themanlyway

Att dö. Solklart. Jag känner igen det där om nätterna. Jag får väldigt ofta ont i magen.

2008-04-19 @ 18:37:21
URL: http://themanlyway.blogg.se/
Postat av: kerstin

Ibland önskar jag att jag hade någon stark religiös eller liknande övertygelse om vad som händer "efter" döden, vilket kanske skulle underlätta tanken på att man någon gång ska dö. Jag är rädd för döden, eftersom jag vet inte vad som händer efter döden, om ngt ens händer, eller kommer man bara liksom "inte finnas" och allt är ett ingenting? Det är sådana filosofiska tankar som skrämmer mig när man ligger vaken om nätterna. Fast även om man är övertygad eller tror sig veta vad som händer efter döden, så kanske det är lika skrämmande..



Så själva tanken inför själva döden är jag inte lika rädd inför, exempelvis hur jag dör eller liknande, utan mer att vara död, vad det egentligen innebär?



Brrr, scary!



2008-04-19 @ 19:41:29
URL: http://kerstinulusoy.blogg.se/
Postat av: Sara

Att jag inte ska bli framgångsrik. Så ytlig är jag.

2008-04-19 @ 20:43:34
URL: http://www.saraemanuelson.blogspot.com
Postat av: Lollo

Jag har varit rädd för likgiltighet och misslyckanden, men jag har fått hjälp att komma över det. Jag håller fortfarande på. Jag har haft social fobi och därmed varit rädd för människor... men det har jag kontroll över nu. Jag kan tala med de jag vill och resten är det inte meningen att jag ska tala med.



annars så är jag rädd för att slå mig... så jag är inte särskilt våghalsig :/

2008-04-20 @ 00:12:14
URL: http://basklas.blogg.se/
Postat av: Fatima

Jag lägger massor av energi på att de jag älskar skulle dö, att jag själv skulle bli sjuk och dö och att jag skulle kunna vara steril utan att veta om det. Jag har akdrig försökt att bli gravid och skyddar mig, men jag är fruktansvärt rädd att det inte kommer att gå när jag väl vill. Jag lägger massor av energi på att oroa mig över dessa saker och det är så fruktansvärt onödigt. Man borde njuta när man kan!

2008-04-20 @ 18:33:48
URL: http://www.fatimaslillablogg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback