Go, now. GO!
Sitter i en hel evighet på imdb och Wikipedia och läser om skådisarna, vad de gör nuförtiden, vad de haft för sig de senaste tretton åren.
Och så funderar jag på vad jag gjort de senaste tretton åren.
Kommer naturligtvis (?) osökt in på döden.
Kanske är det lika bra att se klart istället.
Vill ni nostalgitrippa lite? Go ahead:
Det är vackert.
I loved loved loved that show!!
Oooh underbar tonårsnostalgi! jag blir alldeles tårögd.
my so called life kom helt klart i fel tidsperiod, innan nätfansen kunde rädda serier :(
efter den serien vart jag kär i claire danes. kunde inte låta bli liksom!
Åh, du vad jag älskar den serien..
Med hela hjärtat.
Och viktig var den när man växte upp. För den känns som den tar kidsen på allvar.
Av alla mina favoritscener i serien så vinner avsnitt 11 - de befinner sig på ett skoldisco.
Rickie (Wilson Crus -kanske världens mest underskattade skådespelare) och Delia (Senta Moses) har båda precis fått sina hjärtan krossade när de går upp på dansgolvet till Haddaways "What Is Love".
Breaks my heart.
Oh, jag älskar den serien. Brukar ägna timmar ät www.mscl.com! Så fina karaktärer och helt oförglömliga citat, vad sägs om: "I guess I'm just sort of in the mood to have a crush on somebody where it can't hurt too much." Att den mystiske Jordan Catalano fångade mitt hjärta behöver kanske inte nämnas..:) Tack för en välskriven och tänkvärd blogg! / Rebecka